Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Statsbankrutterna kan vänta

2011-02-01 21:00
Bengt Ljung Foto: Jörgen Appelgren

Marknaderna förväntar sig statsbankrutt i ett eller flera av PIIGS-länderna. Men att ställa in betalningarna är ingen smärtfri lösning på krisen. Krafterna som kämpar emot är starka och har bättre odds än man skulle tro.

<p>Kung Filip II av Spanien gjorde statsbankrutt fyra gånger under regenttiden 1556-1598 utan att det bekom honom särskilt. Varför skulle inte Grekland, Irland, Portugal och Spanien kunna göra samma sak?</p> <p>Jämförelsen haltar på många sätt. Spanien på 1500-talet var definitivt inte dåtidens Grekland, utan snarare dåtidens USA. Kreditgivare har betydligt större tålamod med stora underskott hos supermakter. Finansmarknaden verkar säker på att Grekland, Irland och kanske Portugal ställer in betalningarna inom fem år. Länderna borde sluta sprattla emot, sägs det, och skriva ned sina lån med en tredjedel eller hälften.</p> <p>Men valet står knappast mellan å ena sidan en smärtsam väg med stenhårda budgetåtstramningar och år av en skadskjuten ekonomi och å andra sidan en smärtfri väg där bara feta utländska bankirer förlorar sina pengar. Inhemska banker och medelklassen gör också stora förluster på sina statspapper. Och inte slipper landet undan budgetsanering och strukturreformer. Internationella valutafonden, IMF, varnar för att en skuldnedskrivning riskerar att ta bort fokus från ursprungsproblemen i ekonomin. Konkurrenskraften och tillväxtpotentialen måste höjas i Grekland, Portugal och Spanien oavsett vägval.</p> <p>En annan nackdel är att även om den totala skulden skrivs ned så blir räntan högre. Svikna investerare kräver mer betalt under lång tid och misstron smittar av sig till andra svaga euroländer. Nu betalar krisländerna visserligen en hög ränta på nya lån, men genomsnittsräntan på deras skuldstock är ändå relativt låg. Om de återfår marknadens förtroende så sjunker räntan.</p> <p>Många länder har klarat av att undvika hotande statsbankrutter: Mexiko 1994-1995, Sydkorea 1997, Brasilien 1998-1999 och 2002 samt Turkiet 2000-2001. Andra länder har misslyckats. Som Ryssland 1998. Ecuador 1999, Argentina 2002 och Uruguay 2003. För att nämna några.</p> <p>Skillnaderna mellan Brasilien och Argentina fördjupades efter kriserna. När Argentina ställde in betalningarna utlöses en djup recession och landet skars av från de internationella kapitalmarknaderna. Fortfarande tio år senare är omstruktureringen av skulden inte helt klar. Tillväxten hackar och landet lider av flaskhalsar. Som kontrast beslöt Brasiliens nytillträdde president Luiz Ignacio Lula da Silva att kämpa emot nervösa investerare som drev landet mot statsbankrutt. Med budgetåtstramningar och ett räddningspaket på 30 miljarder dollar från IMF vändes marknadens syn på några månader.</p> <p>För ett land med hög skuld är det förstås viktigt att inte skulderna fortsätter skena. Grekland väntas stabilisera sin statsskuld 2015 på 165 procent av BNP, Irland sin på 125 procent och Portugal på 100 procent. </p> <p>Ett kaosartat sammanbrott är givetvis värre än en ordnad omstrukturering. Samtidigt är domedagsscenarier mycket osannolika av den enkla anledningen att ledande euroländer kommer att göra allt för att undvika det. Skadan för Europas ekonomi skulle bli enorm. Inget västland har gått i kånken sedan 1948 då Tyskland kollapsade under skuldberget från kriget. En ordnad omstrukturering av skulderna kan ske på många olika sätt och bör helst ske i samarbete med IMF och EU. Euroländernas strategi är att garantera att inget land ska ställa in betalningarna före 2013. Men därefter ska det vara möjligt för insolventa euroländer enligt en IMF-standard. Fordringarna kan skrivas ned, räntan sänkas, återbetalningstiden förlängas eller man kan ta paus i återbetalningen.</p> <p>Tiden fram till 2013 ska tillåta stater och banker att bygga upp försvarsmurar mot eventuella förluster och indirekta skadeverkningar. Franska banker har en exponering av 53 miljarder euro mot Grekland, brittiska banker 148 miljarder euro mot Irland och tyska banker 182 miljarder mot Spanien. Ännu en bankkris hotar med nya rekapitaliseringar om skuldnedskrivningarna blir stora.</p> <p>IMF anser att den största risken för världsekonomin för tillfället är skuldkrisen. Även om de perifera länderna endast utgör en liten del av euroområdets ekonomi så drabbas den globala ekonomin av en krasch genom de omfattande finansiella kopplingarna kors och tvärs. Finansmarknadens farhågor om statsbankrutter är överdrivna. Den politiska viljan i euroländerna har många gånger tidigare visat sig vara starkare än marknaden har trott.</p>

Bengt Ljung

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom