Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Status att springa ultra”

2015-04-28 21:00
Namn: Emelie Forsberg. Född: 1986. Bor: Strax utanför Chamonix i Frankrike. Fritiden: Läser franska, gillar att odla och baka. ”Jag har ­jobbat som bagare tidigare.” Brinner för: ”Att göra så lite miljöpåverkan så möjligt. Det är svårt eftersom jag reser mycket med flyg.” Foto: Damien Rosso

Allt fler högpresterande motionärer lockas av ultralopp.– Det är fascinerande att ta sig an långa distanser och se att kroppen klarar av det, säger Emelie Forsberg, världens bästa bergslöpare.

Flera timmar långa löprundor i terräng, gärna med många höjdmeter. Det är en av de senaste årens starkaste löpartrender. Trail- och fjälloppen blir stadigt fler och många av dem, som Axa Fjällmaraton, blir snabbt fulltecknade.

När Fjällsäkerhetsrådet i fjol gjorde en enkät bland landets fjällstationer och fjälldestinationer uppgav sex av tio att intresset för löpning ökat starkt de senaste fem åren. Tidigare har fjällöpning utövats av en ganska snäv krets mycket vana löpare, men nu växer gruppen ambitiösa motionärer stadigt, enligt Fjällsäkerhetsrådets undersökning.

Emelie Forsberg flyttade till fjällen som 18-åring och arbetade flera år på STF:s fjällstation i Storulvån i Jämtland. Hon hade spelat fotboll och tävlat i längdskidor under uppväxten och ägnat sig åt löpning som kompletterande träning. I fjällen sprang hon för naturupplevelsen, för att det var kul och som transportmedel när hon skulle ta sig någonstans.

– Jag har aldrig varit så intresserad av distanser och tider, utan sprang mest för att det var härligt. Det är ett fint sätt att transportera sig i fjällen, från stuga till stuga och snabbt upp på toppar. Jag är fascinerad av att det är så mycket lättare än att gå och kånka på en tiokilosryggsäck.

För tre år sedan blev hon inbjuden att vara med i ett traillopp – och kom trea. Sprang en tävling till. Vann.

– Det var helt galet. Det var häftigt att inse att det jag gjort i ensamhet hemma i Sverige är en stor sport i Alperna, säger Emelie Forsberg.

I dag har hon vunnit världs­cupen i skyrunning – bergslöpning – tre gånger och har både VM- och EM-titlar. Hon har deltagit i ett av världens tuffaste lopp, Diagonale des Fous – ”dårarnas diagonal”, på ön La Réunion utanför Madagaskar, där hon sprang 170 kilometer och 12 000 höjdmeter på drygt 30 timmar.

– Ju längre jag är i den här löparvärlden, desto mer märker jag att det är status att springa ultradistans. Om man säger att man är ultralöpare så är det ett ”big wow”. Det är väldigt nytt för mig, jag är ganska obrydd och tänker ”löpning som löpning”. Men folk verkar tycka att det är ganska häftigt att vara ultralöpare, säger Emelie Forsberg.

Att fler motionärer tilltalas av traillöpning och tar sig till fjällen för att springa ser hon enbart positivt på. Att företagsledare och personer med krävande positioner i näringslivet tilltalas av långlopp är inte så konstigt, hävdar hon.

– Jag tror att man behöver komma ut i naturen och bara koppla bort. Löpningen är så naturlig och ger mer än bara motion, det är bra avkoppling för kroppen. Det är väldigt roligt att fler ser utmaningen i längre distanser, säger hon.

Att skaderisken minskar vid löpning i terräng ser Emelie Forsberg som ytterligare ett bra skäl att lämna cykelvägarna och gatorna. Själv springer hon aldrig på asfalt.

– Rent evolutionärt har vi aldrig tidigare haft asfalt att ta oss fram på. Jag har aldrig varit skadad under min karriär, medan många som springer på väg är skadade flera gånger per år. Jag tror att det har något att säga: att vi inte är gjorda för att springa så monotont och platt och hårt.

Emelie Forsberg är i dags­läget Sveriges enda bergslöparproffs. Hon livnär sig på sporten under sommartid och ägnar sig åt skidalpinism under vintertid. Utöver prispengar försörjer hon sig via sponsorer, föreläsningar och genom att skriva i en löpartidning.

Av: Sofia Stridsman

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom