Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Stormakternas kamp om underjorden

2011-09-27 21:00

Priserna skenar, nya bolag ploppar upp. USA och Kina skramlar med handelsvapen. Så kallade jordartsmetaller har blivit storpolitik. Sverige befinner sig mitt i stridslinjen.

<p>Det var en gång en löjtnant som hette Carl Axel Arrhenius. Han var ansvarig för militärens kruttillverkning och förlagd vid Waxholms fästning. På fritiden hade han för vana att leta i varphögarna vid Ytterby gruva på Resarö i närheten av sin arbetsplats. Från gruvan bröts fältspat som användes för porslinstillverkning - ett hantverk som hade kommit till Sverige på 1700-talet och som växte i betydelse, bland annat till följd av efterfrågan på kakelugnar.</p> <p>En dag 1787 fann Arrhenius en exceptionellt tung svart sprängsten bland fältspatssedimenten. Han slog ut prover från den och skickade runt till tidens berömda geologer. Johan Gadolin i Åbo var den förste som kunde göra en ordentlig analys och han konstaterade att ett nytt ämne hade hittats. Mineralet fick senare namnet gadolit.</p> <p>Det visade sig att inte mindre än fyra tidigare okända grundämnen och en lång rad mineraler har hittats i Ytterby gruva, däribland yttrium, terbium och erbium. Ytterby blev och är ett världsnamn i geologiska kretsar. I artiklar om Ytterby uppmanas besökare att ta med sig sin egen geigermätare eftersom förhöjd radioaktivitet ofta avslöjar intressanta fynd.</p> <p>De ämnen som upptäcktes i Ytterby hör till en grupp ämnen som senare kom att kallas för jordartsmetaller. Dessa 17 metaller levde i runt tvåhundra år ett ganska undanskymt liv i skuggan av sina berömda kusiner basmetallerna och ädelmetallerna. Men 1987 belönades de två forskarna Georg Bednorz och Alexander Müller, som upptäckte att ett keramiskt material där yttrium ingick kunde ge supraledande egenskaper, med Nobelpriset i fysik. Ett besök i Ytterby har därefter varit ett återkommande inslag för Nobelpristagare i ämnet.</p> <p>Nu vaknade intresset för jordartsmetaller och på senare år har priserna skjutit i höjden. Anledningen är att de har unika egenskaper och är oumbärliga i många produkter. Med jordartsmetaller kan man skapa starkare magnetism, hårdare legeringar och lägre motstånd i elektriska kretsar. Kina dominerar i dag handeln med jordartsmetaller. Redan 1992 sade Kinas dåvarande ledare Deng Xiaoping att "Mellanöstern har olja, men Kina har sällsynta jordartsmetaller".</p> <p>Med lägre priser lyckades de kinesiska gruvorna slå ut den internationella konkurrensen under 1990- och 00-talet. Kritikerna menar att det kunde ske med hjälp av låga löner, dålig säkerhet och utan hänsyn till miljön. Stora områden i Kina har förvandlats till månlandskap i jakten på jordartsmetaller, och Kina kontrollerar i dag i praktiken mer än 95 procent av utbudet. Omkring 2005, när den internationella konkurrensen var utslagen, ändrade Kina plötsligt taktik och började införa exportkvoter på jordartsmetallerna. Kvoterna ströps sedan med 35 procent från 2009 och med ytterligare 40 procent förra året.</p> <p>Samtidigt skärptes miljökraven i Kina. Många mindre gruvor tvingades stänga och inga nya tilllåts öppna. Det uppstod brist på flera råvaror och priserna har många gånger fyrfaldigats eller mer. Priset på dysprosium, som används bland annat i styrstavar i kärnkraftverk och för datalagringsenheter, har till exempel stigit 20 gånger från 150 till 3000 dollar per kilo.</p> <p>Under 2009 gick Kina så långt att ett exportförbud på fem av de 17 ämnena föreslogs, men det trädde aldrig i kraft. I väst orsakade hotet dock stor uppståndelse och det var egentligen först då som amerikanska politiker började uppmärksamma problemet och ställa frågor till militären om hur kritiska de sällsynta jordartsmetallerna var för försvaret.</p> <p>Bristen på vissa metaller är nu så stor att leverantörer i väst många gånger har tvingats säga till sina kunder att de inte kan leverera, oavsett pris. Kina har en medveten strategi att försöka utveckla sin egen industri från att producera råvaror till att i stället sälja förädlade produkter. De internationella företag som fick problem med försörjningen erbjöds bättre priser på färdiga komponenter från Kina. Ett annat alternativ för dem är att flytta verksamhet till landet.</p> <p>Enligt uppgift till Affärsvärlden får västerländska företag som etablerar sig i Kina cirka 30 procents rabatt på inköpen av sällsynta jordartsmetaller. Om de väljer att stanna hemma får de inte bara betala ett högre pris, de riskerar att helt bli utan. Ingen utom kineserna kan i dag garantera leveranser då marknaden är så volatil. Detta har fått USA att koka av ilska, men Kina försvarar självklart sin politik.</p> <p>- Exportrestriktionerna uppväger de stora miljökonsekvenserna, sade Zhang Anwen, vice sekretetare vid Kinas organisation för sällsynta jordartsmetaller, nyligen till nyhetsbyrån Bloomberg.</p> <p>- Det är orättvist av USA att peka finger åt Kina. För att reparera skadorna måste vi få tillbaka vegetationen, öka vattenflödena och behandla jorden. Det är en extremt kostsam process.</p> <p>På grund av bristen och de höga priserna har flera studier skyndsamt inletts och man har upptäckt en lång rad system där tillgången till jordartsmetaller är kritisk. Det gäller allt från fenorna på precisionsraketer, som styrs med magneter som behandlats med neodymium, till en radar från Lockheed Martin som använder magneter med samarium. Faktum är att praktiskt taget all avancerad navigationsutrustning kräver sällsynta jordartsmetaller och detta gäller även stealthtekniken vars syfte är att ge flyg, stridsvagnar och krigsfartyg möjlighet att närma sig fienden utan att bli upptäckta av radar.</p> <p>Och ju djupare analysen går desto fler sårbara punkter finner man. I princip alla datorer har komponenter med sällsynta jordartsmetaller, till exempel hårddiskar.</p> <p>USA:s motsvarighet till den svenska riksrevisionen, Government Accountability Office (GAO), kom därefter i en rapport fram till att USA inte tillverkar några egna ämnen och att det kan ta 15 år innan amerikanerna lyckas bygga alla led i tillverkningen. Men många i USA undrar om det verkligen finns privata företag som vågar investera i detta och föreslår i stället att staten går in. Risken finns ju att Kina återupprepar sin taktik från 2000 och flödar marknaden med nytt material för att slå ut konkurrenter. </p> <p>- Om det dyker upp nya projekt, som det nu gjort i Malaysia och Australien, kommer Kina bara att sänka priserna igen och tvingar bort konkurrensen igen, säger Yoichi Sato, ansvarig för jordartsmetaller vid det japanska handelshuset Mitsui.</p> <p>Japan har sin egen historia med Kina när det gäller jordartsmetaller. När japanska flottan förra året grep en kinesisk kapten på en fiskebåt sedan den kolliderat med två japanska örlogsfartyg, beslöt Kina om exportförbud av sällsynta jordartsmetaller till Japan som svar på tal. Förbudet trädde aldrig i kraft men det intressanta är att hotet användes helt öppet. Japanska handelshus är därför de som är mest aktiva i dag i sökandet efter alternativ till kinesisk import.</p> <p>det finns uppskattningsvis 200 projekt runt om på jorden där förhoppningsfulla entreprenörer försöker få igång gruvdrift. Det kanske mest kända är en startup i USA vid namn Molycorp. </p> <p>Bolaget har köpt loss gruvan Mountain Pass Rare Earth Mine från Chevron. Gruvan var länge den dominerande producenten av jordartsmetaller. Högkonjukturen tycks ha varit under 1960-talet när efterfrågan var stor efter europium som användes till färg-tv-apparater.</p> <p>Gruvan stängdes 2002 sedan ett dräneringsrör läckt ut radioaktivt vatten i öknen vilket fick myndigheterna att kräva stängning. Gruvan förbrukade dessutom 3 kubikmeter vatten i minuten när metallerna renades. Ingen fördel när driften sker i en öken. Ekonomin var hur som helst redan usel då kinesiska gruvor konkurrerade ut den med lägre priser</p> <p>Det kinesiska oljebolaget Cnooc försökte 2005 köpa gruvan, men detta stoppades av politiska skäl av den amerikanska kongressen. Ytterligare två försök gjordes från Kina, men till sist fick en grupp privata intressenter köpa, däribland Goldman Sachs som dock sålde sin andel vidare strax därpå.</p> <p>I juli 2009 gjorde Molycorp en skakig börsdebut på 14 cent per aktie. Första dagen föll kursen 14 procent. Men sedan har det snabbt gått uppåt. Aktien har på ett och ett halvt år stigit 370 gånger till 52 dollar och hör till de hetaste spekulationsaktierna på New York-börsen.</p> <p>Börsvärdet är hela 4,5 miljarder USD. Det ger ett p/e-tal på 11,8 på 2012 års förväntade vinst, det kan låta överkomligt men då ska man tänka på att bolaget ännu inte kommit i gång med produktionen utan säljer från gamla lager. Det svenska gruvbolaget Boliden, som en jämförelse, handlas till p/e 5,2 och värderas till 3,4 miljarder US-dollar.</p> <p>Molycorps största konkurrent utanför Kina är det australiensiska företaget Lynas Corp som äger gruvan Mount Weld i Australien och även en fyndighet i Malawi i Östafrika. Lynas värderas till knappt 3 miljarder USD. P/e-talet är här högst osäkert då bolaget har hela sin upprampning framför sig. Enligt analytikernas förväntningar handlas Lynas till p/e 20,5 2012 och 3,5 2013, vilket är det år då produktionen beräknas komma upp i full takt.</p> <p>Kina kontrollerar en tredjedel av världens kända förekomster av sällsynta jordartsmetaller. USA har 13 procent och Australien, Grönland och Kanada har också stora reserver men för närvarande ingen produktion. 2009 var Indien den näst största producenten med en produktion på 2 700 ton, vilket kan jämföras med Kinas 120 000 ton.</p> <p>När Molycorp kommer upp i produktion väntas de nå 20 000 ton per år och det kan kanske dubblas till 40 000 ton. Lynas i Australien beräknas nå 15 000 ton per år 2015. Även med dessa två företag i full produktion kommer Kina att ha handeln med sällsynta jordartsmetaller i ett stadigt grepp.</p> <p>- Det stora problemet är faktiskt inte att hitta metallerna utan att finna en metod att kemiskt fälla ut dem. Det är inte många som har den kunskapen och det fordras omfattande laboratorieförsök vid alla nya gruvor. I Baltikum har man av historiska skäl stor kunskap, men annars är denna inte väl spridd, säger Magnus Ericsson på det svenska analyshuset Raw Material Group till Affärsvärlden.</p> <p>Malmen bryts ner till sand som bearbetas med olika syror som svavel för att anrika fram de sällsynta jordartsmetallerna. Varje metall kan behöva sin egen process och vid varje fyndighet måste processen finjusteras. Även här har Kina en fördel. Under åren när Kina tog över marknaden försvann kunskapen till stora delar i väst. </p> <p>Medan Molycorp nöjer sig med åtta kemister för att hålla kostnaderna nere så har Kina två nationella laboratorier som enbart sysslar med forskning och utveckling kring detta. Den kinesiska organisationen Chinese Society of Rare Earth har 100 000 registrerade forskare. I Kinas industricenter för sällsynta jordartsmetaller i Baotou i Mongoliet finns i dag 50 västerländska företag verksamma.</p> <p>Men oavsett om det tar tid att få fram kunskapen i väst så kommer det allt fler nya gruvor. Och därmed finns risken för en bubbla.</p> <p>- Det ser ut att vara en bubbla. De sällsynta jordartsmetallerna är inte så sällsynta. Och eftersom vi talar om så små absoluta tal räcker det med att en gruva kommer i gång så påverkar det hela världsmarknadspriset. Det är en helt annan sak med järnmalm och koppar. Bristerna för de metallerna arbetar man inte bort så snabbt, säger Magnus Ericsson. </p> <p>Den totala efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller uppgick år 2010 till 135 000 ton. Det totala värdet på detta uppgick till 8 miljarder USD. 2015 väntas produktionen uppgå till 215 000 ton vilket med dagens priser skulle ge ett totalt marknadsvärde på 15 miljarder USD, vid samma pris. Men även om efterfrågan stiger är det tveksamt om dagens priser håller om produktionen ökar med 60 procent. </p> <p>Här blir analysen dessutom lite mer komplicerad. Hittills har vi talat om jordartsmetallerna som en homogen grupp. Men det finns 17 metaller inom denna grupp och efterfrågan ser helt olika ut för dem. </p> <p>Grovt sett delas de sällsynta jordartsmetallerna upp i två undergrupper: lätta och tunga. Det finns sex lätta jordartsmetaller, däribland lantan, cerium och praseodym. Dessa används alla för till exempel legeringar, katalysatorer, polering och glas. Efterfrågan är stor och det är framför allt här utbudet kommer att växa när Molycorp och Lynas kommer upp i full produktion. Enligt analytikerkåren väntas priserna då falla kraftigt från dagens nivåer.</p> <p>Den andra stora huvudgruppen är de tio tunga jordartsmetallerna såsom yttrium, dysprosium, gadolinium, erbium och europium. Erbium är till exempel nödvändigt för att kunna bygga kostnadseffektiva förstärkare till fiberoptiska system som används i all tyngre data- och telekommunikation. Dysprosium används till magneter och yttrium till lågenergilampor. Dessa ämnen kommer det att råda fortsatt brist på även efter att Molycorp och Lynas fått fart på sin utvinning.</p> <p>- Kan man utveckla gruvor som levererar tunga jordartsmetaller är chansen att lyckas större, säger Magnus Ericsson.</p> <p>Så till frågan om Sverige kan bli en spelare, här finns ju jordartsmetallernas vagga. Men produktionen har upphört. Ingången till Ytterby gruva är igenmurad. Försvaret höll förråd av olja där under kalla kriget. Oljan är borta men gruvan måste fläktas ur och är stängd i minst ytterligare tio år för att man ska få bort eventuella gasrester från flygfotogen som innebar stor explosionsfara.</p> <p>Men det finns fler intressanta orter i Sverige. Cirka 1,5 mil nordost om Gränna, hittills mest känt för sina polkagrisar, ligger Norra Kärr. Redan 1906 gjorde Statens geologiska undersökningar en beskrivning av fyndplatsen med de speciella bergarterna, som går under samlingsnamnet nefelinsyenit. En döptes till grännait, en annan till kaxtorpit efter gården Kaxtorp.</p> <p>Under några år efter kriget försökte Boliden utvinna zirkonium, men utan större ekonomisk framgång. På 1970-talet gjorde man ett nytt försök med nefelinsyenit som glasråvara, men inte heller det var lyckat. Intresset för Norra Kärr somnade åter in och Boliden släppte rättigheterna. Men med de senaste årens prisutveckling har Norra Kärr åter blivit intressant. Först på plats var det kanadensiska bolaget Tasman Metals som 2009 intecknade området genom det svenska bolaget Tasmet AB, registrerat i Boden.</p> <p>Strax före jul 2009 började bolaget borra för att undersöka förekomsten av sällsynta jordartsmetaller. Det blev 26 hål och det visade sig finnas höga halter av yttrium och dysprosium. I dag räknas Norra Kärr som världens fjärde största fyndighet av tunga jordartsmetaller efter Nechalacho i norra Kanada, Kvanefjeld på södra Grönland och Strange Lake, också i Kanada.</p> <p>Ser man även till koncentrationen ligger Norra Kärr högst i klassen internationellt, vad gäller tunga jordartsmetaller. I Norra Kärr utgör de tunga metallerna 52 procent. Närmast kommer projekten Strange Lake med 42 procent och Kutessay II med 46 procent i Kirgizistan.</p> <p>- Den fördel vi har är att vi etablerar oss i ett land med befintlig infrastruktur. Det finns el, vägar, järnväg och det är inte mer än nio mil till hamnen i Norrköping, säger Mark Saxon, vd för Tasman Metals, till Affärsvärlden.</p> <p>Den totala tillgången i Norra Kärr bedöms vara minst 60,5 miljoner ton. Förmodligen kommer Tasman Metals endast att bryta malmen och koncentrera den i Norra Kärr, men företaget undersöker också möjligheten till vidareförädling. Eudialyten har fördelen att den löser upp sig tämligen enkelt vid rumstemperatur och tillsats av svavelsyra. Själva anrikningen och renframställningen kan göras i Estland där det redan finns en anläggning som ägs av Molycorp.</p> <p>Just nu studeras genomförbarheten av projekten och förbereds för tillstånd. Arbetet med att ansöka om en så kallad bearbetningskoncession har påbörjats. En sådan ger ensamrätt till fyndigheten i 25 år. Bara underlaget för detta tillstånd tar minst ett år att ta fram då till exempel vattenprov från alla säsonger ska samlas in och analyseras. Tidigast om fem år kan Norra Kärr vara i produktion.</p> <p>Om Norra Kärr ger 60 miljoner ton totalt kan man leka med tanken att 1,5 miljoner ton per år produceras. Med ett snittpris på 270 dollar per ton skulle intäkten bli 2-3 miljarder kronor per år. Det finns dock stor osäkerhet i den skattningen, analysen bygger på ett värde som fortfarande ligger i backen. Det ska både upp ur en kommande gruva och därefter processas innan det är värt något. Sedan ska det säljas till det pris som då råder.</p> <p>Tasman Metals är noterat i Kanada och har ett marknadsvärde på 1,27 miljarder kronor. Kursen har toppat på nära 6 Kanadadollar men har fallit ner till 3,20. I Bloomberg finns inga estimat, men intresset är stort för bolaget och i oktober arrangeras en resa för internationella analytiker till bland annat Norra Kärr.</p> <p>Förutom Norra Kärr har Tasman Metals även säkrat rättigheter i andra kända nordiska fyndigheter som i Särna, Alnön (utanför Sundsvall), Biggejavri i Norge och Korsnäs och Otanmaki i Finland.</p> <p>För Tasman Minerals med en kassa under 20 miljoner Kanadadollar återstår det att finansiera projektet. Inkluderas anrikningsverk, järnväg och annat i kalkylen så är investeringsbehoven över 1,3 miljarder kronor.</p> <p>Tasman Metals profilerar Norra Kärr som den enda europeiska gruvan. Även EU har insett den strategiskt viktiga frågan om jordartsmetallerna och pekat på att tillgången till dessa grundämnen är ett villkor för att EU ska kunna följa med i utvecklingen mot ett mer miljömässigt samhälle och utveckla miljövänliga produkter.</p> <p>Även LKAB har möjlighet att utvinna sällsynta jordartsmetaller från sina slagghögar. Dessa innehåller höga halter av apatit ur vilket flera tunga jordartsmetaller kan utvinnas. </p> <p>Och den som häromveckan uppmärksamt läste Affärsvärldens intervju med Bolidens vd Lennart Evrell (nr 37/2011) minns att han nämnde just de enorma depåer av slagg som är rika på jordartsmetaller och som ligger färdiga att anrikas runt bolagets gruvor.</p>

Anders Elgemyr

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom