Svenska fonder inte i riskzonen

I början av maj stod det klart att 180 000 bankkunder i Norge vann mot storbanken DNB i ett historiskt rättsfall. Bakgrunden var att flera av bankens sparare hade betalat relativt höga avgifter för en aktivt förvaltad fond. År 2015 meddelade Finanstilsynet, den norska finansinspektionen, att DNB inte hade gett kunderna vad de betalade för, varpå bankkunderna drev en masstämning mot banken. I januari 2018 frikändes DNB i norska motsvarigheten till tingsrätten men domen överklagades, och den 9 maj i år valde den norska hovrätten, Lagmansretten, att ändra tingsrättens beslut. Domen slog ner som en bomb i den nordiska finansbranschen. Inte minst för den retroaktiva aspekten som innebar att de drabbade fondspararna i snitt skulle få tillbaka nästan 2 000 norska kronor vardera på grund av de, enligt domen, för höga fondavgifterna som hade tagits ut. Den information som lämnats om den aktuella fonden – i fondbestämmelser, informationsbroschyr och faktablad – hade enligt domstolen gett andelsägarna intrycket att förvaltningen var aktiv, att målsättningen var att uppnå högsta möjliga avkastning i förhållande till jämförelseindex.

Dock var aktivitetsgraden i förvaltningen, i förhållande till fondens jämförelseindex, under en femårsperiod så låg att det inte fanns någon reell möjlighet att slå index. Kunderna hade därmed inte fått den förvaltningstjänst de haft skäl att förvänta sig. Avgiften, som var 1,8 procent, låg på en nivå som motsvarade andra aktivt förvaltade fonder, vilket domstolen menade gav spararna skäl att förvänta sig en aktiv förvaltning med möjlighet att slå index. Domstolen kom fram till att avgiften varit 0,8 procentenheter för hög och det är den delen av avgiften som nu ska återbetalas till andelsägarna.