Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

”Traditionen ska brytas”

2012-10-30 21:00

Finansmarknadsminister Peter Norman inför nya finansiella mål för de statligt ägda bolagen. Det berättar han i en intervju med Affärsvärlden. Regeringen vill även in i börsbolagens styrelser.

Det är nästan på dagen två år sedan Sjunde AP-fondens vd tog klivet över till politiken och uppdraget som Sveriges finansmarknadsminister. Erfarenheterna från finanssektorn och kunskaperna i nationalekonomi har säkert varit till nytta för Peter Norman när han drev igenom kravet på högre kapitaltäckning för svenska banker trots massivt EU-motstånd. Han är också nöjd med att ha flyttat fram konsumenternas positioner på den finansiella marknaden och arbetet med de statligt ägda bolagen.

– Vi har nästan nya styrelser i LKAB och Vattenfall, två av våra största innehav, där vi också har fått nya ordföranden. Dessutom arbetar vi med nya ekonomiska mål i bolagen, säger Peter Norman.

Nu görs en stor översyn av avkastningsmålen för de statligt ägda bolagen. Totalt är det 58 bolag (43 helägda och 15 delägda), som berörs. Tillsammans är de värda runt 580 miljarder kronor och i fjol bidrog de till statskassan med 28 miljarder kronor i utdelningar.

Arbetet med nya avkastningsmål är klara för Svenska Spel och Svensk Exportkredit, SEK. För spelbolaget som tidigare inte har haft något uttalat finansiellt mål är planen att rörelsemarginalen över en konjunkturcykel bör uppgå till minst 22 procent. För SEK höjdes målet från 4 till 5 procents avkastning på eget kapital utöver den riskfria räntan. Det är i linje med nuvarande mål för helägda banken SBAB. Näst på tur står Vattenfall, där ett av de nuvarande målen är att avkastningen på eget kapital långsiktigt ska uppgå till 15 procent.

– Jag kan berätta så mycket att Vattenfalls ekonomiska mål som publiceras i november kommer att innebära nyheter. Det gäller både nivåer och måtten i sig, säger Peter Norman.

Finansdepartementet har anammat ny forskning inom området och försöker hitta nya relevanta sätt att mäta avkastning på eget kapital.

– Det vore roligt om man fick en diskussion i affärspressen om sådana här saker. För även inom detta område vill vi vara föredöme jämfört med den privata sektorn.

Svenska staten finns som bekant även med i ägarlistan i tre börsnoterade bolag: Nordea, SAS och Telia Sonera. Där är det inte upp till staten allena att bestämma avkastningskraven. I storbanken Nordea är målet att över tid ha 15 procent i avkastning på eget kapital.

– Vi har varit väldigt tydliga när det gäller Nordea och bankerna att 15 procent är orealistiskt på lång sikt. Det var Erik Thedéen (statssekreterare hos Peter Norman, reds anm) uppe på bolagsstämman i Nordea och sade också, men vi äger inte tillräckligt i Nordea för att kunna påverka.

Regeringens ursprungliga planer på att minska det statliga ägandet i flera bolag stötte på patrull i riksdagen våren 2011. Såväl SBAB och Telia Sonera plockades bort från regeringens säljlista när Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna. Nordea finns däremot kvar. Svenska staten äger i dag 13,5 procent av banken och aktieposten är värd runt 34 miljarder kronor. Senaste veckorna har rykten florerat på marknaden om att en försäljning är nära förestående.

– Jag känner mig oskyldig till ryktet. Det är någon annan fatabur som fungerar här. Jag har ingen kommentar till det alls.

Förra gången staten sålde aktier i Nordea var februari 2011, då ägarandelen minskades från 19,8 till dagens 13,5 procent. Den gången såldes aktierna genom så kallad book building, det vill säga att ett antal mäklarfirmor ringde runt och erbjöd sina kunder att köpa, och när aktierna var slut så rapporteras affären till börsen. Fördelen är att det går snabbt och påverkar inte börskursen under tiden. Nackdelen är att aktierna säljs med en viss rabatt, i detta fall 5 procent. Frågan är vilka andra förfaranden som Peter Norman kan tänka sig att använda.

– Vi tittar på flera metoder. Vår enda agenda är att det ska vara så bra som möjligt för skattebetalarna. Det kan vara book building. Det kan vara så kallad dribble out – när man säljer små poster över börsen en längre tid. Det kan vara block trade – att hitta någon som verkligen vill ha posten. Vi håller alltid alla dessa möjligheter öppna.

Om aktierna säljs över börsen går det inte att styra vem som köper. Men om det dyker upp någon som vill köpa hela posten måste staten fundera på om den nya ägaren är bra för banken och om det finns några etiska aspekter.

– Staten ska alltid vara ett föredöme när det gäller affärer.

Svenska staten är med sina 37 procent av aktierna Telia Soneras i särklass största ägare. Aktieposten är i dag värd 71 miljarder kronor. För en månad sedan var den värd 5 miljarder mer. En förklaring till nedgången kan vara att Telia Sonera misstänks ha gjort etiskt tvivelaktiga affärer i bland annat Uzbekistan. Frågan är om det hade gjort någon skillnad om staten hade haft en eller flera egna representanter i Telia Soneras styrelse.

– Historiskt sett, oavsett färg på regering, så har avståndet mellan ägarna och Telia Sonera varit långt. Nu har vi kommit mycket närmare och det tror jag är bra. Om det hade gjort någon skillnad med en statlig representant? Jag kan inte riktigt svara på det.

Även om inte staten på egen hand kan bestämma avkastningskravet i de börsnoterade innehaven så hävdar Peter Norman att huvudägarens ståndpunkter drivs hårt. Kan han då tänka sig lägre tillväxt och därmed lägre avkastning?

– Det enkla svaret är ja. Det mer utförliga svaret är att jag tror inte att det är en målkonflikt egentligen mellan avkastning och ekonomisk tillväxt. Jag tror att det går att fungera på ett ansvarsfullt och föredömligt sätt i de här länderna och klara såväl avkastning som tillväxt.

Kan du utveckla det där med att vara ett aktivt föredöme i diktaturländer?

– Sverige har och har haft stora handelsutbyten med diktaturer. Kina är ett bra exempel på det. Jag tror att det är få som tycker att vi ska avbryta våra ekonomiska relationer med Kina.

Finansmarknadsministern anser att telekombolagen är speciella i den bemärkelsen att de kan bidra till att människor som lever i diktaturer kan få tillgång till mobiltelefoni.

– Jag tror att den arabiska våren hade varit svår att genomföra utan mobiltelefoni och sociala medier. Det väger stort på pluskontot. På minuskontot finns att det kan bli utnyttjat av säkerhetstjänst eller annat som inte är bra.

Avvägningen mellan dessa plus och minus är upp till bolagen att göra i varje enskilt land. Som exempel på hur det hela kan göras praktiskt nämner Peter Norman att det kan tas initiativ till samarbete mellan mobiloperatörerna i landet i fråga, uppvakta ansvarig minister och tala om hur bolaget vill agera, samarbeta med lokala Amnesty International-grupper, eller helt enkelt erbjuda lite bättre anställningsvillkor än vad som gäller i landet i övrigt. Han framhåller också att svenska företag ska vara föredömen för såväl ägare som allmänheten.

– Telia Sonera har inte kunnat påvisa att de har varit ett föredöme. Vi tror att det finns argument för att förstärka styrelsen i de här frågorna. Det låter kanske som om vi vill ha in moralexperter i styrelsen. Men i stället handlar det om att ha människor som har en ordentlig etisk kompass som förstår de här frågorna och kan göra rätt avvägningar.

Tänkbara styrelsekandidater kan exempelvis då finnas bland personer som har erfarenhet av att arbeta i diktaturer. Vad det hela landar i återstår att se. Valberedningen har precis börjat arbeta.

– Men vår signal till valberedningen har varit väldigt tydlig på den här punkten. Vi vill se ökad kompetens i styrelsen på de här områdena.

Historiskt sett har staten agerat genom valberedningarna i de börsnoterade bolagen, inte genom styrelserepresentation.

– Vi överväger om vi ska bryta traditionen. Nu arbetar vi på departementet med att mejsla ut argument för och emot. Det kan sluta med att vi föreslår att en tjänsteman från departementet får ta plats i styrelserna.

Toppmötena i EU avlöser varandra och en av höstens viktigaste frågor är bildandet av den gemensamma bankunionen. Enligt medieuppgifter är förhoppningen att ramverket för bankunionen ska vara klart i slutet av året. I så fall ska den gemensamma tillsynen införas gradvis under nästa år. Peter Norman tror inte att det är realistiskt. Förenklat beskrivet planeras bankunionen bestå av tre delar: insättningsgaranti, krislösningsmekanism och tillsyn. Det är ännu för tidigt att säga om Sverige går med i bank­unionen eller inte. Frågan är om det är praktiskt möjligt att bara delvis vara med – att till exempel bara delta i tillsynssamarbetet.

– Jag har svårt att se att det går att separera delarna från varandra. Om man har en central tillsyn i Europa. Anta då att tillsynen skulle fallera så att någon bank i något land står på näsan. Om vi själva inte klarar av att ha tillsyn över våra banker finns det en logik i att vi själva får kapitalisera upp dem. Men om någon annan har ansvaret blir det en märklig asymmetri.

Peter Norman anser att det är svårt att svara på vad det skulle bli för konsekvenser för svenska banker om vi väljer att stå utanför bankunionen. Än saknas konkreta förslag på hur det hela ska se ut. Han menar att dagens förslag mer liknar en långsiktig plan för ett tätare Europa. Ett logiskt steg mot en inre marknad.

– Men då ska den också behandlas som det. Nu har bankunionen blivit ett halmstrå för att lösa de akuta problemen. Då tycker jag att man är helt fel ute, för att bankunionen bör utvärderas på andra grunder än en akut krislösning.

Som recept på krislösning föreslår han i stället att de länder som i dag har stora underskott och höga räntor bör föra en politik som är mer trovärdig än vad den är i dag. Han menar också att det finns en tendens i EU att leta efter enkla lösningar i stället för att fatta svåra beslut. Affärsvärlden påpekar att det brukar vara just i kriser som beslutskraften fungerar som bäst.

– Även om det är kris så verkar det inte räcka för att rikta blickarna inåt. Man hittar lösningar som låter lite lättare – bankunion, eller att ECB intervenerar utan gräns, och det är ideliga försäkringar om att euron ska leva i oändlighet. Det finns säkert argument för allt detta – men i grund och botten handlar det om att de länder som har obalanser själva måste fatta beslut genom sina lokala parlament och föra en politik som är trovärdig.

Men det är inte bara de stora internationella ödesfrågorna som ligger på Peter Normans bord. Som frågan om de kostsamma sms-lånen. Lagstiftningen skärptes den 1 januari 2011. Alla lån skulle prövas individuellt. Ångerrätt infördes liksom obligatorisk och tydlig redovisning av effektiv ränta. I och med detta minskade antalet ärenden som gick till Kronofogden under första halvåret 2011. Nu har det börjat ta fart igen. Finansinspektionen kommer inom kort att få uppdraget att införa sanktionsmöjligheter mot sms-låneföretagen, i tillägg till Konsumentverkets tillsyn.

– Om inte detta räcker måste vi gå vidare i frågan. För trots att den effektiva räntan framgår väldigt tydligt, har vi sett exempel på folk som tar lån till flera tusens procents ränta. Man kan verkligen fråga sig vad det är som gör att folk, trots bättre vetande, tar de här lånen.

En anledning skulle kunna vara att många helt enkelt inte vet hur man räknar procent?

– Exakt. Vi har en tradition i Sverige att alla har rätt att teckna avtal. Men när det får sådana här konsekvenser, ofta är det unga outbildade personer som hamnar i ett ekorrhjul av skulder i tidig ålder, så är det ett samhällsproblem.

Peter Norman har en pedagogisk ådra, kanske en konsekvens av ett förflutet som lärare. Han använder denna ådra till att underlätta för konsumenterna, som han anser är i gravt underläge mot bankerna. William Sharpe, Robert Schiller, Michael Jensen och Peter Norman. Finansmarknadsministern kan nu räkna sig till den exklusiva skara som fått ett finansiellt nyckeltal uppkallat efter sig. Normanbeloppet visar hur stort belopp i kronor fondavgifterna summeras till om kunden sparar tusen kronor i månaden i tio år. Pedagogiskt.

– Jag är väldigt glad över att det heter Normanbeloppet. Nu driver vi frågan även i EU. Till vår glädje har vi mött väldigt positiva signaler i EU avseende just den här typen av belopp. Om gud vill och byxorna håller så kanske det kan bli en EU-standard.

I så fall ska Normanbeloppet finnas med på de faktablad som måste finnas för att en fond ska få säljas inom EU.

– Då heter det nog inte Normanbeloppet, och det spelar absolut ingen roll.

Började som lärare

Ålder: 54 år.

Familj: Fru Filippa och fyra barn.

Utbildning: Stockholms universitet, 125 poäng varav 60 i nationalekonomi.

Karriär:

2010 och framåt: Finansmarknadsminister.

2000–2010: Vd Sjunde AP-fonden.

1999–2000: Vd Alfred Berg Asset Management.

1996–1999: Vd Alfred Berg Transferator.

1994–1996: Sveriges Riksbank. chef för penning- och valutapolitiska avdelningen.

1993–1994: Chefsekonom Alfred Berg Transferator.

1992–1993: Penningmarknadsmäklare Alfred Berg Transferator.

1987–1992: Ekonom Riksbanken.

1986–1987: Studierektor vid institutionen för nationalekonomi, Stockholms universitet.

1985–1986: Lärare i nationalekonomi, Stockholms universitet.

Intressen: Svampplockning, läsa biografier och umgås med familjen.

Agnetha Jönsson

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom