VD bör prata mer om sin aktie

En vanlig uppfattning är att "VD ska inte kommentera aktien". Det stämmer att det medför risker och vissa problem. Men fördelarna överväger oftast. Börsbolag bör försöka vara mer transparenta kring hur ledningen ser på aktie.
Foto: Stefan Gustavsson / Svd / TT

Om några veckor koras Årets Ledare. Affärsvärlden har med hjälp av en tung jury av tolvtaggare delat ut detta prestigefulla pris varje år sedan 1984. Nu 36 år senare är Årets ledare fortfarande den mest prestigefyllda utmärkelsen inom området. Juryn väljer bland personer som ”uppvisat ett enastående ledarskap inom näringsliv och förvaltning”.

Att man söker efter ”enastående ledarskap” är bra. Mycket bättre än många den numera ofta vanligt förekommande termen ”gott ledarskap”. När det pratas om ”goda ledare” så drar jag alltid öronen åt mig på samma sätt som när det pratas om ”affärsänglar”. Det är inte änglalikt att investera i nystartade bolag. Och det är inte godhet som vägleder effektiva ledare. Gärna vänlighet, empati och ärlighet. Men ledarens primära plikter handlar inte om att vara en god samarit.

Min uppfattning är att företagsledarens främsta plikt är att ta ansvar för tre saker. 1) Nöjda kunder, 2) effektiva medarbetare och 3) vinst. Det handlar inte om en balans mellan dessa tre utan om att nå så högt man kan på alla tre delar. Långsiktigt kan inte någon av de tre plikterna offras för att något annat ska maximeras. ”Det är inte hållbart”, som fint folk numera uttrycker saken.

  1. Nöjda kunder är grunden för allt som är bra med marknadsekonomi i allmänhet och för nästan alla framgångsrika företag i synnerhet. Utan nöjda kunder är man i en både moralisk och ekonomisk gråzon. Nöjda kunder kräver bra produkter, tjänster och/eller service. Och en kontinuerlig utveckling som gör att erbjudandet hela tiden blir bättre eller i vart fall inte sämre än konkurrenterna.
  2. Effektiva medarbetare är en absolut förutsättning för att en organisation ska kunna åstadkomma saker. Att vara effektiv är inte att jobba många timmar. Effektiv är att göra rätt saker utan att det kräver onödigt mycket tid och pengar. För hög effektivitet krävs som regel att medarbetare trivs, mår bra och vill utvecklas. Ledningens ansvar är att betjäna medarbetarna med rätt prioriteringar, rätt verktyg och rätt förutsättningar i allmänhet.
  3. Vinst är dubbeltydigt. Att vinna på marknaden (alltså växa och ta marknadsandelar) och att tjäna pengar. Båda saker behövs men mixen kan få vara väldigt olika för olika företag och i olika skeden. Ibland är det rimligt att köra med förlust och ibland är det rimligt att krympa omsättningen. Men på sikt måste man sikta på vinst i båda dimensionerna, ökad omsättning och god lönsamhet. Vinst behövs av flera skäl. För det första som bevis eller i alla fall starkt indicium för att bolaget har nöjda kunder och effektiva medarbetare. För det andra som sporre för alla inblandade att göra ett bra jobb.

För ledare som vill skapa framgångsrika företag finns inga långsiktiga motsättningar mellan dessa tre saker. Men kortsiktigt kan det vara nödvändigt att försaka det ena och prioritera det andra. Ibland måste vinsten prioriteras för att kanske undvika en konkurs. Ibland måste kanske organisationens effektivitet få stå tillbaka för att istället tillägna sig ny kompetens eller nya arbetssätt. Och ibland kanske vissa kunder måste bli besvikna när etablerade produkter måste förändras eller priser justeras.

Ledarskap är att ständigt prioritera. Årets Ledare är alltså alltid duktig på ”ekonomi” i ordets antika grekiska betydelse – hushålla med begränsade resurser.

Bland börsbolag är det dock ganska blandade betyg när det kommer till att beskriva hur man prioriterar. Detta trots att det är väldigt gynnsamt för investerare, medarbetare och andra intressenter om det finns en transparens i nästan alla strategiska frågor.

Ett område där många börsbolag är extra dåliga på att förklara sig är kapitalallokering. Det är en av ledningen/styrelsens absolut viktigaste uppgifter och ofta misstänker man att den klena kommunikationen speglar en rätt klen förståelse för detta viktiga område.

Ett hinder i vägen tror jag är att många ser det som tabu kring att prata om den egna aktien. Detta tabu är skadligt eftersom värderingen av den egna aktien har avgörande konsekvenser för vad som är rätt eller fel kapitalallokering.

Det går inte att ta ställning till frågor om investeringar och tillväxt utan att bedöma aktiens värde. Det går heller inte att ta ställning till vad som är rätt skuldsättning. Synen på värderingen på aktien styr också val av förvärv eller avknoppningar. Värderingen är också en väsentlig ledtråd till vilka förväntningar som marknaden har på bolaget. Tar man för mycket eller för lite risk? Är man dålig eller duktig?

Kloka ledare bör vara beredda att visa att de förstår kapitalallokering. Det görs bäst genom en vuxen kommunikation om vad man tycker om den egna aktiens värdering i förhållande till frågor om utdelning, återköp, förvärv, avyttringar, investeringar, kostnader och även hur man står sig mot konkurrenter och andra börsbolag. Detta kan så klart, likt all kommunikation, missbrukas eller misslyckas. Det finns en risk att man på ett oönskat sätt antingen:

  • pratar upp kursen
  • pratar ner kursen
  • framstår som dum

Den egna börskursen är alltså ett känsligt ämne. Men bästa sättet att avdramatisera ett känsligt ämne är ofta att börja prata om det. Det är nästan alltid en lättnad och man vänjer sig vid ämnet med tiden. Har man ett öppet och länge pågående samtal så minskar också risken för ödesdigra missförstånd. Man kan jämföra med centralbanker som de senaste decennierna gått från vatikanskt hemlighetsmakeri till öppenhet kring funderingar, argument och beslut. Det blir inte alltid perfekt. Men överlag är transparens bättre än den musseltaktik som många börsbolag kör med kring hur man ser på den egna aktiens värdering.