Sveriges rikaste brevbärare

På Sveavägen 41 är det högt i tak, både bildligt och bokstavligt. Här, på Bahnhofs huvudkontor i Stockholm, sitter en ung personalstab och avslappnad stämning råder. Det skämtas och debatteras kring borden. En väluppfostrad golden retriever övervakar samtalen med en tennisboll i munnen.

Mitt i allt står en gänglig figur med grånad frisyr, för dagen helt klädd i denim. Det är Jon Karlung: internetrebell, integritetsdebattör och framförallt långvarig VD på Bahnhof. Med undantag för två korta avstickare är det han som har styrt bolaget de senaste 25 åren.

På bred stockholmska föreslår han en kort promenad till datacentret på Tunnelgatan. Det är där guldet finns.

Det är historiska 250 meter från Bahnhofs huvudkontor till datahallen. Nästan exakt samma promenad gjorde makarna Palme gjorde tillsammans kvällen den 28 februari 1986.

”Huvudkontoret ligger just intill Grand-biografen och datahallen ligger precis vid trapporna mot Malmskillnadsgatan där mördaren tog sin flyktväg. När Netflix spelade in serien Den osannolike mördaren i fjol fick vi montera ner våra skyltar här och skylta om på Sveavägen”, berättar Karlung när han leder oss in i den undanskymda lokalen just vid mynningen till gångtunneln genom Brunkebergsåsen.

Datahallen påminner mer om en illegal spelhåla än en lokal tillhörande ett fyramiljardersbolag. Blå neonslingor längs golv och tak lyser upp i mörkret och gröna bladväxter slingrar sig längs väggarna. Men längre in i bergsrummet finns det som har gjort Jon Karlung till miljardär. Där finns datan.

KATT-OCH-RÅTTA-LEK MED PTS

Det brukar sägas att data är den nya tidens olja. Onekligen är informationen som finns i Bahnhofs bergsrum hett villebråd för stater, företag och även privatpersoner. Men om data är vår tids dyrbaraste råvara så är Bahnhof den nya tidens Robin Hood. Eller, det är så Jon Karlung beskriver det i alla fall.

Bahnhof har sedan grundandet 1995 värnat om integritet och yttrandefrihet på nätet. Till exempel var det i Bahnhofs datacenter Pionen på Södermalm som två av Wikileaks servrar stod placerade från hösten 2010 fram till sommaren året därpå. Ett annat exempel på en kontroversiell kund är skvallersajten Flashback som har sina servrar i Bahnhofs miljö.

Jon Karlung har blivit en stark röst i debatten om lagring av kunddata och har flera gånger gått i klinch med Post- och telestyrelsen (PTS). Sedan 2019 är det lagstadgat att svenska telekom- och bredbandsoperatörer måste lagra kunddata i brottsförebyggande syfte i mellan sex till tio månader, beroende på datatyp. Bahnhof sparar endast de uppgifter de enligt lag är skyldiga till, men det görs inte utan protester. Det var först ett halvår efter lagens införande, när PTS hotade med miljonvite, som man lämnade in den efterfrågade datan. Katt-och-råtta-leken har fortsatt även i år. Så sent som i våras varnades man på nytt av PTS miljonvite.

“Rent ideologiskt kan jag tycka det är kul att utmana de som är större än oss. Inte bråka bara för bråkets skull, utan för att det är faktiskt är roligt att komma med nya, bättre idéer och känna att man vinner över de som är större.”

“KLARNA ÄR SOM EN WAGYU-KO”

Det senaste bråket mellan bolaget och den statliga myndigheten handlar om ett lagförslag om husrannsakan i förebyggande syfte utan brottsmisstanke. Karlung är märkbart irriterad över förslaget.

”Politikerna tycker att det är ganska praktiskt att göra insatser på den här fronten. Det kostar inte så mycket att säga åt operatörer att spara all data om alla. Men jag tror att det är rätt farligt att gå den vägen. Det finns ingen forskning som visar på att övervakning i realiteten har hjälpt polisen att lösa särskilt många brott.”

Han medger dock att information som Bahnhof har tillhandahållit polisen har kunnat hjälpa till i brottsutredningar, men att det inte finns något tydligt samband mellan ökad lagring av kunddata och lösta brott.

”Det är lätt att utmåla detta som en kamp mellan oss och polisen, men det är inte så jag ser det. Vi är brevbäraren som ska leverera människornas post, och det är polisens roll att beställa riktade insatser av oss operatörer i de fall det finns brottsmisstankar. Jag tycker att polisen skulle kunna bli mycket bättre på att förstå vad det är de är ute efter för slags data.”

Karlung återkommer ofta till liknelsen om operatören som den nya tidens brevbärare.

”Vår roll som operatörer är inte att öppna upp och läsa innehållet i folks kommunikation. Det finns ju bolag som har det som affärsidé och är tydliga med det. Ta Klarna till exempel. De vill ju samla in så mycket data som möjligt från dig för att skräddarsy en köpupplevelse för just dig. Som en wagyu-ko som blir smörjd och fixad. Det tycker ju många är trevligt, men man måste förstå att man betalar med sin integritet.”

“TELIA SÄTTER FRI KONKURRENS UR SPEL”

Jon Karlung uttrycker sig kreativt, ibland nästan filosofiskt. Han beskriver de globala datainsamlarna Google och Facebook som “internet i internet” och “svarta hål”, där de enda bolagen som kan frodas i närheten av dessa är de som kan hitta en symbios med nätjättarna. Men på frågan om dessa informationstitaner borde regleras, eller styckas upp, för att inte bli för mäktiga, tvekar han.

”Det är svåra frågor. När man är marknadsliberal som jag vill man ju att det ska vara så lika spelregler som möjligt. Men det är klart, om det uppstår naturliga monopol och de får för stor makt hamnar man ju i ett besvärligt läge. Jag tycker att konkurrenslagstiftningen brister på den här fronten.”

Även här i Sverige finns orättvisa konkurrensvillkor, menar han.

“För oss ligger ju det nära till hands att ta Telia som exempel. Jag tycker att det borde delas i två delar: en del som säljer till slutkund och en del som håller på med infrastrukturen. Infrastrukturdelen kan staten mycket väl ta starkare kontroll över och avlista från börsen.”

Telia är en av Bahnhofs huvudkonkurrenter på bredbandsfronten, men är såklart mycket större. Trots att Bahnhof nu närmar sig en halv miljon kunder och har en omsättning på drygt 1,7 miljarder kronor är man inte i närheten av Telias storlek.

I det senaste kvartalet tog Bahnhof 8 000 nya kunder, vilket är mer än både Telenor och Tele2. Men inte mer än Telias 18 000. Jon Karlung menar att förutsättningarna för fri konkurrens är satta ur spel.

”Jag tycker att det är rimligt att staten driver vägar, och borde även driva fibernät. Du bygger inte en parallell E4 bredvid den gamla – hela konstruktionen är konstig. Det blev ännu knäppare när Telia köpte TV4, med rättigheter. Inte bara för att staten äger massa nyhetskanaler, utan också att de äger innehållstjänster på det sättet. På det sättet låser man ju in kunderna i deras bredbandserbjudande och kan slå ut de andra bredbandsaktörerna. Man konkurrerar inte genom tekniktjänster, utan att man har köpt innehåll som man med rättigheter förbjuder andra att använda. Det är inte rimligt. Då undermineras förutsättningarna för fri konkurrens.”

INKUBATOR-AMBITION

Trots dusterna med staten och hård konkurrens verkar Bahnhofs erbjudande uppskattas på marknaden. De senaste fem åren har försäljningen växt med i snitt 18%, och bolaget själva räknar med en tillväxt på 15% i år. Tillväxten är organisk. Det är viktigt för Jon Karlung.

”Det är skönt att kunna känna att våra kunder valt oss för att de gillar oss och våra tjänster. Vi har inte köpt upp någon annans kundbas. Det blir lättare att trimma affärsmodellen när man vet att kunderna har förtroende till det man gör. Visst, man kanske inte växer lika snabbt som bolag som förvärvar hela tiden, men man kan vara kostnadseffektiv och tillhandahålla bra grejer till lågt pris. För att växa organiskt är man helt enkelt tvungen att ha riktigt bra grejer.”

Han tror att företagstjänsterna kommer öka mer än privatsidan den närmsta tiden.

“Företagstjänsterna har gått lite trögt men börjar lossna nu. Det behövs bättre bredbandstjänster till anställda som sitter och svär över dåliga kontorsnät. Företagen vill ha mer datasäkerhet och hjälp med att lagra filer. En sak jag funderar över nu är en processor där man som medieföretag eller arkitektbyrå kan hyra kraftig grafikprocessorkraft för att rendera filmer istället för att ha det lokalt. Just nu har vi en molntjänst som bygger på Nvidias GPU-värstingkort där vi bland annat kan hjälpa företag med att hålla digitala mässor över vårt nät istället för att ha med sig en egen dator på plats.”

Det talas om att operatörsbranschen befinner sig i en konsolideringsfas. Bara de senaste åren har vi sett Bredband2 gå samman med A3, och Tele2 och ComHem slogs samman i fjol. Men det låter inte som att du är särskilt sugen på vara en del av detta?

”Jag tycker att man kan göra förvärv, men då ska det finnas en tydlig synergi. Att bara köpa en kundstock lockar inte mig. Däremot tycker jag att det är fritt fram om man hittar spännande grejer som man inte gör själv, men skulle vilja göra.”

Redan nu har man span på eventuella uppköpsobjekt, bland annat inom datasäkerhet och trådlösa tjänster för att bygga stora inomhusnät för wifi6. Men om Bahnhof ska förvärva, så ska det vara i ett tidigt skede.

”Vi vill fungera lite som en inkubator och vara en del av det nya. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår, men man måste alltid förnya sig och våga tänka utanför boxen. Det som skiljer oss från konkurrenterna är att vi som jobbar här verkligen tycker det är kul att bygga nya grejer och försöka slå ihop nya tekniker.”

Jon Karlung beskriver Bahnhof som ett entreprenörsdrivet bolag med en platt organisation.

”Vi är väldigt idédrivna. Såklart att vårt ställningstagande i olika frågor präglar våra tjänster. Vi resonerar ju ofta kring molntjänster och har varit tydliga med att vi ser risker i att lämna ut data i utländska moln. Vi är ju lite foliehattar på det sättet. Men nu är det ju en stor fråga på riktigt, och folk intresserar sig i allt högre grad för integritet på nätet”, säger han.

EGET VIN OCH HACKERVILLA

Foliehatt, ja. Bahnhof har faktiskt varumärkesregistrerat ordet för att använda till ett eget vin som man är i färd med att ta fram.

”Vi är inte riktigt färdiga där, men jag tror att folk i vår bransch kommer älska det. Det är en lite plojig marknadsföringsgrej och ingenting vi gör för att bli rika. Man måste ha lite ljusglimtar i vardagen, allt blir så jävla tråkigt annars.”

Förutom vinproducent har Bahnhof även blivit husägare. Tidigare i höstas framkom det att bolaget har köpt en 40-talsvilla på Stora Essingen i Stockholm. Jon Karlung kallar huset för ”hackervillan”.

”Efter corona har det blivit helt uppenbart att vi behöver träffas – lite av den kreativa dynamiken har gått förlorad över ett år av videomöten. Bahnhof finns i flera städer i Sverige och vi har en utvecklingsavdelning i Ukraina. Den här villan blir en slags kursgård dit folk kan komma så vi kan ha lite utbildning och spåna idéer tillsammans.”

Av anställda beskrivs Jon Karlung som påhittig och passionerad. Han själv beskriver sin ledarstil som delegerande, där han försöker sprida ut beslutsfattande som möjligt

”Baksidan med det är väl att man ibland uppfattas som rörig”, säger han.

Har du temperament?

”Ja det har jag, även om det har blivit bättre med åren. Jag är ganska känslostark.”

Kanske är det just det starka känslolivet som spelat in när han har lämnat VD-rollen två gånger under årens lopp. 2001 var ledning och styrelse inte överens om hur bolaget skulle styras, och Karlung fick sparken. 2004 bildade Karlung och Norman det gemensamma företaget K.N och köpte upp Bahnhof, varpå Karlung återvände som VD. 2010 lämnade han VD-posten igen, men kom tillbaka 2012.

FÖRST MED FAKE NEWS

Man förstår att det tar på krafterna att vara Jon Karlung. Bahnhofs VD är sprängfylld med anekdoter som gränsar till det förbjudna, inte sällan med en humoristisk underton.

Karlung och Bahnhof var inte bara pionjärer på internet, utan även tidiga med fake news. 1997 byggde bolaget hemsidan tass.net för att likna den ryska nyhetsbyrån Itar Tass. Bolaget kablade ut en fejkad nyhet om att Kambodjas förre ledare Pol Pot fått asyl i Sverige. Nyheten fick stor spridning i Sverige och även utomlands, men den tilltänkta debatten om desinformation på internet uteblev.

”Jag vet inte om vi var först i världen, men jag tror inte att någon planterat en sådan storskalig falsk nyhet innan. Idag pågår det ju hela tiden”, har Karlung sagt själv om händelsen.

En annan märkeshändelse i Jon Karlungs liv är den gången han spelade in Säpo under ett besök hos Bahnhof. 2013 besökte myndigheten olika internetoperatörer för att diskutera utökad övervakning. En “Hallelujah-turné”, enligt Karlung, som föga förvånande var kritiskt inställd till förslaget. Han lånade inspelningsutrustning av Ekot på Sveriges Radio för att visa på myndighetens intensiva övertalningsmetoder, med inslag av både hot och löften.

“Säpo ville att alla brottsbekämpande myndigheter automatiskt skulle få tillgång till alla uppgifter om kundernas mejl- och telefontrafik genom att plugga in sina kablar direkt i våra servrar. Jag tyckte inte att de behövde det, det måste finnas en viss friktion för sådant. Om det blir för lätt att använda de här verktygen så blir det inte bra, då riskerar de snart att används till saker som det inte var tänkt från början. Men klart det var svettigt att sitta där i fyra timmar med mikrofon under skjortan. Det var på riktigt”, har han berättat i en tidigare intervju med Affärsvärlden.

VILL INTE PRATA OM ELEMENTICA

Alla upptåg till trots ångrar Jon Karlung inget han har gjort i karriären. Snarare grämer han sig över när han inte löpt linan ut. Den senaste huvudvärken är projektet Elementica, en datahall som är tänkt att byggas i Norra Djurgårdsstan i Stockholm. Projektet har varit i gång sedan 2013, men ännu har inte någon byggnad uppförts.

”Min första idé var att bygga om Gasklockan till datahall. Det var en cool byggnad som jag tänkte hade varit perfekt för att bygga golv och sätta dit rackskåp. Vi projekterade ganska länge och var i samtal med både elbolag och politiker, men helt plötsligt ville Folkpartiets kulturborgarråd lägga 2 miljarder kronor för att uppföra en opera där. Slutligen blev det Oscar Properties som köpte  Gasklockan, men det är en annan historia.”

Bahnhof tilldelades en annan tomt i Norra Djurgårdsstaden, men fastnade snart i en segdragen byråkrati med Stockholms stad. Knappa åtta år senare ser det faktiskt ut att bli en datahall på Starkströmmen 1. Nästa viktiga datum är 6 december, då Bahnhof ska ha ett tekniskt samråd med Trafikverket och Stockholm stad. Då får bolaget ett startbesked och kan enligt Bahnhof börja bygga före jul eller senare i vår, beroende på hur vintern blir. Karlung ser trött ut när han berättar om planerna.

”Helt ärligt känner jag att det här projektet… Jag vill liksom inte prata om det så mycket. Idén var briljant, det är den fortfarande, men det har tagit oproportionerligt lång tid. Såklart finns det en viss uppsida, men det är egentligen en ganska liten del av Bahnhofs affär. Jag är arg på att det har tagit så lång tid.”

Ni knoppade ju av Elementica 2018, för att sedan köpa upp det 2019 igen. Varför?

”Vi märkte hur lång tid det tog att realisera projektet. Vi köpte tillbaka aktierna till säljpriset, vilket jag tyckte var jävligt schysst. Det finns ju hur många projekt som helst som bara fallerar, och så har investerarna förlorat sina pengar.”

På frågan om man kommer sälja ut bolaget igen svarar Karlung kryptiskt.

”Vi kanske inte knoppar av Elementica igen, men eventuellt kommer vi hitta någon annan form för de startups som jag pratade om tidigare. Jag kan mycket väl se att vi startar i gång ett annat bolag tillsammans med någon annan som vi sedan delar ut.”

PÅ VÄG MOT FINBÖRSEN

Men innan Bahnhof börjar bilda nya bolagsstrukturer ska bolagets egna aktier byta hemvist. Bolaget noterades 2007 på Spotlight Stock Market (dåvarande Aktietorget), men ska efter drygt 15 år nu byta till Stockholmsbörsens huvudlista.

”Aktietorget passar väldigt bra för en liten startup. Det är inte så mycket byråkrati och lägre kostnader. Vi noterades för att få uppmärksamhet i affärspressen, och ju större lista man är på desto mer uppmärksamhet får man. Genom att byta börs får vi en större plattform för att nå ut med våra tjänster, framför allt mot utlandet. Jag tänker att vi kan marknadsföra oss som en svensk motsvarighet till schweizisk banksäkerhet, fast med datasäkerhet. Intresset för våra molntjänster har vuxit rejält internationellt de senaste åren. Senast igår hörde ett amerikanskt investmentbolag av sig och hade frågor om vår verksamhet.”

Du har tidigare varit ganska avigt inställd mot ”finbörsen”, som framför allt innebär ett större regelverk och ökade kostnader. Har det ändrats?

”Klart att bytet kommer till ett pris. Det finns en liten stelbenhet i ökad revision och kontroll på Stockholmsbörsen. Jag tycker att det är lite konstigt att utomstående ekonomer ska bedöma vilka risker som är rimliga och inte. Enligt mig är entreprenörer själva oftast är bättre på att bedöma vad som ska göras och vilka risker som ska tas.”

Du säger att du börjar märka av ett större intresse från investerare. Kan du själv tänka dig att sälja av delar eller hela innehavet om rätt köpare skulle dyka upp?

”Jag och min kompanjon Andreas Norman äger drygt 50,5% av bolaget. Vi har pratat om det, men jag tror inte att det är aktuellt nu. Rent privatekonomiskt gäller ju också 3:12-regelerna. Om vi går ned under 50% upphör de.”

Jon Karlung funderar kort.

“Helt ärligt bryr jag mig inte så mycket om aktier och sånt. Jag tycker att det är kul att jobba och vill växa verksamheten. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska göra med pengarna. Bredbandsnestorn Jonas Birgersson brukade säga att det går en gräns vid 10 miljoner, det blir inte jättemycket roligare med mer än så. Det kan jag nog hålla med om.”