”Amorteringskravet bidrar till ökade blancolån”

”Det enda vi vet med säkerhet, är att allt är osäkert”, skaldade Voltaire 1700-talet.

Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen är inte sen att hålla med. När han 2015 lämnade uppdraget som vd på KPA Pension trodde han knappast att han de fem närmsta åren skulle få hantera penningtvättshärvor i tre av fyra svenska storbanker, eller att för den delen behöva parera en pandemi som i rekordfart sänkte den globala ekonomin.

När han tillträdde på posten för fem år sedan låg fokus på annat. Den då 52-årige Thedéen hade den amerikanska bostadsbubblan och den efterföljande finanskrisen färskt i minnet. De svenska hushållens växande skuldberg och de skenande bostadspriserna bekymrade den nytillträdde generaldirektören, som i en rad olika åtgärder försökte stävja utvecklingen.

Genom förslagen om skärpta amorteringskrav letade han och Finansinspektionen sig bort från myndighetssverige och in i de svenska hushållen. Förslagen blev kritiserade på sina håll, men Thedéen menade att det var en försäkring för det finansiella systemet. I högkonjunktur gäller det att bygga motståndskraft till nästa kris.

Nu är krisen här. I mars satte Covid-19 klorna i den globala ekonomin, och även om Sverige har klarat sig lindrigt relativt andra länder, så var BNP ned 9 procent på kvartalsbasis i årets andra kvartal. Erik Thedéen hade inte räknat med att det skulle vara en pandemi som satte stopp för högkonjunkturen.

”Jag har aldrig gett mig in på funderingar kring hur nästa kris ska se ut, men jag har alltid sagt att motståndskraft är bra. Jag trodde däremot inte att jag skulle bli sannspådd så till den milda grad att vi skulle få en pandemi , det kom som en blixt från klar himmel. När vi pratar finanskris pratar vi ju ofta bostadsmarknad, banker, skulder, men nu blev det något helt annat.”

Sedan i mars arbetar Erik Thedéen i en krisgrupp av representanter från Riksbanken, Riksgälden och Finansdepartementet. I den mest akuta fasen var Finansinspektionens uppgift att bevaka att krisen inte övergick till en finanskris, och i ett senare skede att komma med lämpliga åtgärder för att mildra den existerande krisen. Nu ligger fokus på att arbeta mer förebyggande och att återigen stärka motståndskraften i det finansiella systemet. På sikt ska man även bearbeta hur man ska dra tillbaka krisåtgärderna, men där är man inte än. Erik Thedéen upprepar gång på gång att krisen inte är över.

Stockholmsbörsen verkar dock inte lyssna på varningarna. Börsen har hämtat hem vårens 30-procentiga ras och är upp 5 procent i år. Erik Thedéen vill inte uttala sig om börsens värdering, men han uppehåller sig ändå länge vid det faktum att index tuffar på trots de globala BNP-rasen och den höga arbetslösheten.

”Börsen har väl helt enkelt dragit slutsatsen att det kommer fortsätta vara extremt låga räntor ett tag framöver, och att ekonomin snart växer igen. Annars kan man ju inte förstå varför den går som den går.”

Risk för finansiell kris inte över

Det finns fortfarande en risk för att den realekonomiska nedgången sprider sig till finanssektorn, säger Thedéen. I förra veckan uppmanade han branschorganisationen Svensk värdepappersmarknad att komma med förslag för att förbättra transparensen på den svenska företagsobligationsmarknaden. Marknaden kraschade i coronakrisen och flera fonder stängde för uttag.

”Efter coronakrisen kommer det både i Sverige och internationellt bli en diskussion om hur företagsobligationsmarknaden kan förbättras. Ett första steg är att det åtminstone i efterhand går kan se till vilka priser och volymer obligationer omsätts. Det skulle öka transparensen och minska osäkerheten och bidra till stabilitet. Men det kan behövas fler åtgärder. Jag hoppas att marknadsaktörerna kan ta viktiga steg i rätt riktning. Men det finns också diskussioner inom EU – där FI bidrar aktivt – om att skärpa regelverken”, säger han.

Erik Thedéen hökar över de finansiella instituten. I våras vidtogs flera krisåtgärder för bankerna, där en av de första var att tillfälligt sänka kapitalkraven, den kontracykliska bufferten. Utöver detta har ett antal rekommendationer, exempelvis att bankerna kan använda likviditetsbufferter vid behov och lätta på amorteringskraven. Bankerna måste använda sig av den motståndskraft de har byggt upp, menar Thedéen. I gengäld förespråkar han att bankerna ska ställa in årets utdelningar.

”Vi lever just nu i maximal osäkerhet. En del beskriver detta som den värsta krisen sedan andra världskriget, med stigande arbetslöshet och stora BNP-ras i Sverige men ännu större i andra delar av världen. Jag tror att det hade varit fullt rimligt att bankerna skulle avstå från att dela ut om det hade handlat om en finanskris, men nu har vi istället en mycket djup realekonomisk kris. Det är ingen lek när BNP faller 9% på kvartalsbasis.”

En annan av Finansinspektionens krisåtgärder har varit att tillfälligt pausa amorteringskravet. Det skärpta amorteringskravet har ju egentligen bara varit i bruk i två år. Det var ju ditt stora nummer när du tillträdde som generaldirektör 2015, känns det inte lite jobbigt att dra tillbaka det redan?

”Nej, tvärtom. Jag är stolt över att vi tillfälligt har dragit tillbaka det.

En del av våra kritiker har ofta argumenterat för att amorteringskraven kan förstärka en nedgång, då ska vi ju inte ha tvångssparande. Vi har hela tiden sagt att vi inte utesluter att vi får ompröva det i extrema lägen. Men det är ju inte så att vi ska finkalibrera det från en dag till en annan. Och nu kom det extrema läget, och då gjorde vi som vi hade tänkt.”

Har kraven haft önskad effekt under dessa två år?

”Det kan man säga. Det har lett till en något dämpad prisutveckling på bostadsmarknaden och dessutom har hushåll som tar stora lån börjat köpa lite billigare lägenheter. Det var ju ett av syftena, att det skulle gå lite långsammare och att vi inte skulle hamna i en skuldspiral.”

Amorteringskraven har blivit kritiserade från flera håll, bland annat för att de har haft en negativ effekt på bostadsbyggandet.

”Den kritiken håller jag inte med om. Det byggs mer nu än vad det gjorde för tio år sedan. Det har varit en kraftigt uppåtgående trend som har dämpats något de senaste åren. Bostadsbyggarna har insett att man måste bygga i rätt segment som inte är för dyrt, och bostadsköparna har insett att de inte längre vill köpa på ritning och ta hela prisrisken själv. Att affärsmodellen håller på att skruvas om är ingenting jag har en synpunkt på. Men att skylla det på amorteringskrav är fel. Nybyggnation är dessutom exkluderade från amorteringskrav, även om bankerna ibland använder det ändå.”

En annan kritik mot amorteringskraven är att nedgången i bolån har accelererat tillväxten av blancolån.

”Det ligger någonting i det. Vi tror att en viss ökning av lite större blancolån kan ha med det att göra. Men det är ganska svårt att läsa ur statistiken. Man gör det ganska lätt för sig om man säger att blancolånens uppgång de senaste fyra åren bara beror av amorteringskraven. Under samma period har vi haft brinnande högkonjunktur, och då stiger konsumtionslånen typiskt sett.”

Oavsett orsak är det ett problem. Hur försöker ni stävja blancolånens tillväxt?

”Vi har pågående undersökningar av några så kallade snabblåneföretag. Vi har också tidigare kommunicerat att en del av det vi ser är oroande. Delvis är det själva erbjudandet, exempelvis att kunder väljer att samla alla sina lån hos en aktör. Sedan gör kunden detta vid upprepade tillfällen i annuitetslån, vilket i praktiken gör att man är fast hos företaget under lång tid med en mycket hög ränta. Det går också väldigt snabbt. Hur kan man vara säker på att företagen gör en korrekt kreditprövning på bara några timmar? Vi tittar just nu på dessa frågor och får komma tillbaka under hösten. Snabblånemarknaden är i behov av en viss uppsträckning.”

Minskad risk för penningtvätt kortsiktigt

Blancolånens expansion är ett problem som kommit i fokus under din femårsperiod. Ett annat är de många penningtvättshärvorna. Är det minskad risk för penningtvätt i de svenska bankerna idag än för två år sedan?

”Min bedömning är att det är minskad risk då nästan alla finansinstitut i Sverige nog har skärpt sig på grund av sanktioner, uppmärksamhet och diskussion kring penningtvätt. Även om man inte själv inte har fått en sanktion förstår man bör skärpa de egna kontrollsystemen. På kort sikt är det nog därmed förminskad risk. Men på längre sikt, säg fem år, är jag inte lika säker.”

Varför då?

”De som utnyttjar systemen utvecklar ju nya tekniker för att komma runt regelverken. För att bättre förstå hur brottsligheten förändras måste vi och andra ha en dialog med bland annat polisen, för att ta reda på vilken utveckling de ser.”

Har regelverken förändrats efter penningtvätten i Baltikum?

”Egentligen inte. Vi har haft en löpande förändring av penningtvättsregelverken, där den senaste ändringen gjordes för ett par tre år sedan. Men framförallt är det ju organisationernas syn på penningtvättshantering som är viktig. Att tillsynsmyndigheter gör mer, att journalister skriver artiklar och att politiker diskuterar detta har stor betydelse för vilken uppmärksamhet detta får.”

Räcker det med medial diskussion för att bankerna ska ändra sig?

” Nej, det gör det inte. I Danske Bank-fallet kunde man tydligt se att de tjänade pengar på att ta in tvivelaktiga kunder. Det är en omständighet som banken och dess ledning måste uppmärksamma och hantera.

”Man ska ha klart för sig att bevakningen av risken för penningtvätt har varit en stor kostnad för de finansiella instituten. Den direkta intäkten har inte varit lika självklar, och det illustreras ju väldigt bra i Danske Bank-fallet. Om man inte kollar så noga kan man istället ta in kunder som är tvivelaktiga, och de kan tjäna mycket pengar på. Det är ju ett lurigt incitament i en bank, eller hur? Inte nog med att lägga massa kostnader på att granska kunder, dessutom finns det massa pengar att tjäna på att inte göra det.”

Men det är väl därför ni finns. Ni ska kontrollera så att de inte gör det?

”Ja. Men det är också en viktig lärdom för bankerna att de måste tänka långsiktigt. Det är viktigt för instituten att inse att på lång sikt kan det inte vara en lönsam affär att ha dåliga kontrollsystem och släppa igenom kunder som inte ska släppas igenom. Vad gäller våra sanktioner i SEB och Swedbank har vi ju konstaterat att de har haft bristfälliga system, men vi har inte lika tydligt kunnat säga att de har tjänat x antal kronor som i Danske Bank.”

Juniorer på penningtvättsenheten

I er internrevision framkom det att penningtvättsavdelningen på Finansinspektionen bestod av 12 relativt nyanställda personer. Det låter inte direkt betryggande.

”Jag har själv läst rapporten, och det stämmer. Men det är viktigt att påpeka att de hade relevant arbetslivserfarenhet, även om de inte hade arbetat med tillsynsundersökningar. Vad som inte lika ofta kommer fram i media är att när vi jobbar med ärenden inom penningtvätt så är det inte bara en avdelning som är involverad. När vi gav 4 miljarder i sanktionsavgift till Swedbank så var ju inte det en liten grupp på 3-4 personer som tog det beslutet. Det var en enormt omfattande utredning som berörde nästan alla på FI. Man gör det väldigt lätt för sig om man säger att den gruppen är junior, därför blir arbetet juniort. När vi har unga personer i nya arbetsroller måste vi ju stötta med mer seniora kollegor. Det har vi gjort på ett tydligt sätt.”

Men det har ni ju gjort nu i efterhand. Ni har ju själva kommit fram till att det var för oerfarna personer på penningtvättsavdelningen tidigare.

”Ja, och den ödmjukheten måste man ha. Om man går tillbaka 3-4 år i tiden tappade vi tempo i vår penningtvättstillsyn, just på grund att vi hade en för hög personalomsättning och relativt ung personal. Jag skulle säga att det är ett annat läge idag. Vi har fått in mer erfaren personal, både inifrån Finansinspektionen och från andra organisationer. Men det är en ständig utmaning att behålla bra personal, och det gäller inte bara oss. Majoriteten av våra europeiska motsvarigheter lider av samma problem.”

Ditt uppdrag som generaldirektör hos Finansinspektionen innebär att du ska granska tillsynsobjekt, men också att du själv granskas. När penningtvättshärvan i Baltikum nystades upp blev du hårt kritiserad i media. Du har också blivit hamnat i flera jävssituationer där dina vänskapsband med personer som är föremål för granskning har ifrågasatts. Hur känns det?

”Jag och alla andra generaldirektörer med ansvar över stora delar av samhällssystemet ska granskas. Jag tror inte någon som blir hårdgranskad av media kommer hålla med om allt.”

Men svängdörrarna i finansbranschen är en ständigt återkommande fråga. Finansinspektionen har en historik av att förlora medarbetare till tillsynsobjekt, exempelvis storbankerna. När vice generaldirektör Martin Noréus gick till Handelsbanken i fjol skrev DI:s Andreas Cervenka att det var korruption.

”Det är förstås inte sant. Det finns ett väldigt tydligt regelverk för vad som gäller när någon medarbetare, oavsett nivå, vill sluta och börja någon annanstans. Det första vi gör om någon berättar att den ska gå över till en bank är att ta mobil, dator och sen skickar vi hem den personen. Det är olika karantänstid beroende på vilken position man har. Är det en högt uppsatt chef är det karantän i sex månader.

Men i grund och botten, rätt hanterat, är ju detta system där man kan röra sig från privat till offentlig sektor, väsentligt bättre än ett system där folk sitter inlåsta i respektive sektor. Jag har kollegor i Europa som har ett sådant system, och jag menar att det är mycket sämre.”

Du själv då? Vill du hinna med ytterligare ett uppdrag innan du slutar jobba?

”Mitt förordnande löper ut om drygt ett år. Regeringen kan erbjuda möjlighet till en förlängning på tre år. Det vill jag inte föregripa.”