”Billigt att leva – förutom boendet”

Sam Weihagen har en lång karriär inom resebranschen bakom sig. Efter Handelshögskolan i Göteborg sökte han sig som 24-åring till Vingresor för att jobba som reseledare i Tunisien. Tanken var att stanna i ett par månader, men ganska snabbt visade det sig att det fanns ett jobb ledigt på kontoret – så Sam Weihagen stannade och tog tag i siffer­arbetet. Sammanlagt tillbringade han tre år i Tunisien och Marocko i början av yrkeslivet. ”Den bästa tiden i mitt liv”, säger han i dag.

I drygt 35 års tid arbetade han för Vingresors moderkoncern Thomas Cook Northern Europe. Varav de sista fem åren som vd. I god tid före pensioneringen hade både han och hans sambo börjat fundera på i vilket land de skulle skaffa sig en bostad när arbetslivet inte längre styrde deras dagar.

– Jag skulle ljuga om jag sa att Portugal var ett land vi hade planerat att flytta till. Min bild var präglad av de förorenade stränder jag minns från Algarvekusten på 1980-talet. Nej, vi riktade snarare våra blickar mot Spanien, Thailand eller Florida.

Men efter att ha läst en artikel om de fördelaktiga portugisiska skattereglerna funderade paret ett varv till. Det var ju solen och ljuset de ville åt – och kunde de dessutom spara en del pengar på val av land var det självklart värt att undersöka. Men det dröjde lite innan Sam Weihagen slog till. Inte heller rådgivarna vid Carnegie och Deloitte som han talade med var säkra på att Portugal var rätt. Kunde det verkligen stämma att skattefördelarna var så stora?

På grund av 80-talsminnena var Algarvekusten aldrig aktuell. En vän tipsade i stället om tvilling­städerna Cascais och Escoril, en halv timmes tågresa från Lissabon. Väl på plats beslutade sig Sam Weihagen och hans sambo ganska snabbt för att hyra en lägenhet på 120 kvadratmeter i Monte Estoril, en ort belägen på en kulle mellan Estoril och centrala delen av Cascais. Lägenheten ligger vid strandpromenaden och med utsikt över Atlanten. Månadsavgiften uppgår till 2 000 euro, exklusive värme, vatten och el. De tillbringar cirka 7–8 månader av året där och övrig tid i sommarhuset på Ingarö utanför Stockholm.

– Vi trivs fantastiskt bra i Monte Estoril, bättre än vi kanske trott. Här finns en stor fast befolkning och många av restaurangerna är öppna året om. På en del andra platser vid kusten försvinner folklivet när badställena stänger i oktober.

Såväl Sam Weihagen som hans sambo Eva är golfentusiaster med handicap på 16 respektive 12. Tre gånger i veckan besöker de någon av de tre banor som ligger inom räckhåll från Monte Estoril. Favorit­banan är hemmaklubbens bana, som tack vare att den ligger på sandjord kan torka upp redan ett par timmar efter ett tropiskt regn.

Deras umgänge består av många andra inflyttade, bland annat tyskar, irländare och schweizare. Och allt fler svenskar.

När de flyttade ner för sex år sedan fanns det två andra svenskar i golfklubben. I dag är siffran uppe i cirka 40.

– Det jag uppskattar allra mest med livet här är att det är så easy-going. Här är det billigt att leva, förutom själva boendet. Folk är vänliga och hjälpsamma. Och de är stolta över sitt land på ett ödmjukt sätt.