Chans till nystart

Vid den västra stranden av den cirkelrunda, av en meteorit skapade fjärden Tvären i Södermanlands skärgård ligger en enskilt belägen anläggning. Från sjön ser det ut som en fabrik som kastats ut i skärgårdslandskapet. I själva verket handlar det om Sveriges vackraste belägna soptipp.

Det finns två sätt att betrakta företaget Studsvik, som nyttjar anläggningen. Som en soptipp och/eller skrothandlare. Eller som en teknisk konsult med hög grad av teknisk kompetens med förmåga att ta betalt för svåröverblickbar och komplicerad rengöring av material som är radioaktivt nedsmutsat.

På senare tid har skräpbilden dominerat. Sedan toppnoteringen för aktien för drygt tre år sedan har kursen dalat från 260 kronor till 60. Bara nedgången sedan i våras är 35 procent.

Raset har förklaringar. Bolaget dras med förluster vilket beror på att kunderna, kärnkraftverk och statliga myndigheter, påverkades av den lågkonjunktur som följde på finanskrisen. En förmodat konjunkturokänslig bransch visade sig vara i allra högsta grad konjunkturberoende.

Men då borde väl en begynnande konjunkturuppgång sätta fart på affärerna igen?

På sikt blir det så, men bilden är mångfacetterad: Den svenska och den tyska delen har knappt påverkats alls av finanskrisen och här går rörelsen förhållandevis starkt. Inte heller den globala servicedelen, med konsulttjänster i samband med ombyggnad, nybyggnad och uppgradering av kärnkraftverk, har påverkats negativt – tvärtom är trenden runt om i världen den att fler länder vill bygga nytt.

Nej, huvuddelen av problemen som drabbat Studsvik gäller den femtedel av verksamheten som sker i Storbritannien och USA.

I den brittiska verksamheten lär återhämtningen dröja. I den senaste kvartalsrapporten skriver vd Magnus Groth att kärnkraftsmarknaden i landet till stor del är beroende av statlig finansiering.

Landets usla ekonomi gör att bolaget väntar sig att mindre pengar läggs på kärnkraftsupprensning. Med andra ord läggs atomsoporna på hög några år till.

Blir det ingen ändring på den brittiska trenden är det troligt att den verksamheten bantas, läggs ned eller säljs. Det resulterar i så fall i en goodwillsmäll för Studsvik. Men den blir förhållandevis liten. Den brittiska goodwillen uppgår till 23 miljoner kronor, cirka 2,50 kronor per aktie, något som är väl inräknat i kursen.

I USA beror det svaga resultatet till lika delar på konjunkturen och på transportproblem som ledningen menar nu ska vara lösta. Där blir det ordning i räkenskaperna från fjärde kvartalet.

Studsvik har ambitiösa finansiella mål som har bommats rejält de senaste fem åren. Ett av målen är organisk tillväxt på 10 procent årligen. Ett annat är en rörelsemarginal på 8 procent. Det har inte nåtts någon gång under perioden. Sannolikheten att målen nås de kommande åren får nog ses som små – för det krävs mer än att den brittiska skrothandeln avyttras. Och blir det fallet når Studsvik i så fall utan särskilt stora åthävor en rörelsemarginal på 5 procent vilket betyder att bolaget betalas i p/e 11 på nästa års vinst.

Det är inte högt. Särskilt inte mot bakgrund av att Studsvik har ett eget kapital som är cirka 10 procent högre än börsvärdet och att bolaget säljer unik kompetens på en marknad som trendmässigt växer.

Andra argument som talar för aktien är det faktum att bolaget har starka familjer som storägare och att näringslivsveteranen Anders Ullberg håller i ordförandeklubban.

Aktien har sedan första handelsdagen i maj 2001 klättrat måttliga 32 procent och handlas nu till sjuårslägsta-nivåer. Men utsikterna framöver är rimligen bättre nu än de var då – inte minst eftersom avvecklingen av kärnkraftverk kommit närmare i tiden.

Affärsvärlden tror att all världens elände nu är inprisat i Studsvik-kursen. Ändå kan nästa veckas rapport kortvarigt pressa pappret. Men på ett års sikt ska kursen upp till 95 kronor.