Ett land av montörer

“Det osar framtid.” Orden kom från statsminister Stefan Löfven efter nyheten att Astra ­Zeneca ska bygga en ny produktionsanläggning för biologiska läkemedel i Södertälje. Investeringen är på drygt 2,3 miljarder kronor och mellan 150 och 250 kvalificerade jobb skapas de närmaste åren.

Annars förknippas Astra ­Zeneca mest med den svenska life science-sektorns tillbakagång. Bolaget har lagt ned två av sina tre forskningsanläggningar i Sverige – över 2 000 kvalificerade jobb är borta.

Det eldade på debatten om hur Sverige egentligen står sig som forskningsnation i den globala konkurrensen. Och hur kan just life science inte vara en av Sveriges paradgrenar? Det är ju Sverige, i alla fall Nobelkommittén, som varje år bestämmer vilka som är de yppersta forskarna inom medicin och kemi. Och som sätter agendan för vilka forskningsområden som är hetast.

Alla var glada över beskedet om Astra Zenecas investering förra måndagen, inte bara ­Stefan Löfven. Budskapet var, att om det här går bra kan det bli mer av samma vara. Astra Zenecas plan är ett program i tre delar där ytterligare en läke­medelsfabrik ingår. Hela investeringen ligger på 8 miljarder kronor och kan resultera i totalt cirka 1 000 jobb.

Koncernchefen Pascal Soriot lovade ingenting, men påpekade att möjligheten finns om förutsättningarna är de rätta.

Så hur stor är chansen att Sverige ror hem hela paketet?

Astra Zenecas produktionsanläggningar för läkemedelsproduktion i Södertälje – i Snäckviken och Gärtuna – hör till de största i världen. Där tillverkas tio miljarder piller om året.

Fabriken i Gärtuna är också en av de mest effektiva som finns, här sätts koncernens alla nya läkemedel i tablettform i produktion.

I över ett decennium har Gärtunafabriken metodiskt trimmat produktionsprocesserna, steg för steg. Hela tiden ska mer produkter komma ut med mindre insatser. Astra Zeneca har lärt sig av storbolagsgrannen i Södertälje, Scania, som förmodligen är bäst i Sverige på så kallad lean produktutveckling. Lean har sitt ursprung hos den japanska fordonskoncernen Toyota och kan sammanfattas med att en tillverkningsprocess ständigt ska sträva efter att nå högsta kvalitet, kortast ledtid och lägst kostnad.

Det var ett tungt skäl till att Astra Zenecas ledning valde att lägga den nya fabriken i just södermanländska Gärtuna – före Singapore, Storbritannien, USA och Irland.

Ett annat plus i kanten var ett campus för utbildning och forskning om produktionsteknik och logistik i Södertälje, på initiativ av den förra regeringen tillsammans med Tekniska högskolan i Stockholm, Astra ­Zeneca och Scania. På detta campus är tanken att industrinära forskning ska bedrivas och visa omvärlden att svenska staten tar ansvar för att utbilda den kompetenta personal som industrin behöver för att klara en allt tuffare global konkurrens.

Budskapet verkar ha gått fram. Regeringens engagemang poängterades särskilt av koncernchefen Pascal Soriot.

Men all glädje över beskedet förra veckan till trots, är det en fråga som hänger kvar och skaver: Var befinner sig Sverige som kunskapsnation?

Utan tvekan är Södertälje av stor betydelse för Astra Zeneca. De totalt sju produktionsanläggningarna där tillverkar läkemedel för mer än en tredjedel av hela koncernens försäljningsvärde. Produkternas export­värde uppgår till cirka 39 miljarder kronor – en siffra som motsvarar 3,5 procent av Sveriges totala varuexport.

Gärtunafabriken har visat tung kompetens vad gäller fabriksprocesser. Är detta att sätta samman varor och produkter på ett supereffektivt sätt på väg att bli Sveriges nya specialitet? Saknas den kompetens som de forskningsintensiva företagen behöver?

En indikation på det kan avläsas i Affärsvärldens systertidning Ny Tekniks årliga genomgång av de cirka 40 företag i Sverige som har störst forsknings- och utvecklingsverksamhet. Undersökningen i fjol visade att de tio största FoU-arbetsgivarna numera har mer än hälften av sin forskning utomlands.

Samtidigt ökar de globala investeringarna i FoU dramatiskt, men det är uppenbart att pengarna inte landar i Sverige.

Företagsinvesteringar inom forskning och utveckling är något som regeringar världen åtrår högt. De har ett högt förädlingsvärde för ett land. Nya innovationer och produkter sprider nya arbetstillfällen inom andra högvärda sektorer, i stadierna både före och efter själva FoU:n, exempelvis marknadsföring och service av produkterna. Hög förädlingsgrad i landets produktion ger höga löner och hög avkastning i samhället.

Till den nya Astra Zeneca-fabriken i Södertälje kommer det utan tvekan att krävas högkvalificerade ingenjörer, biologer och farmaceuter. Men det är inte FoU-jobb. Det är problemet.