Felaktig utvisning

Arbetskraftsbristen i Stockholm är den högsta på åtta år, enligt Stockholms Handelskammares senaste konjunkturindikator, som släpptes häromveckan. Som av en händelse sammanföll den nyheten med Socialdemokraternas förslag att begränsa arbetskraftsinvandringen. Närings- och innovationsministern Mikael Damberg och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson skrev då på DN Debatt att de tagit fram ett förslag som ska göra det svårare för människor utanför EU att ta låglönejobb i Sverige. Framöver vill S och LO att bärplockare, plantörer och snabbmatspersonal ska hittas bland dem som redan har uppehållstillstånd. På så vis ska man få fram jobb till nyanlända med låga kvalifikationer.

Att LO vill skydda sina medlemmar från ­utländsk lönekonkurrens är inget nytt. Få har väl glömt historien om bygget av en skola i Vaxholm, 2005, då det lettiska byggföretaget Laval un Partneri fick lämna Sverige efter en strid med facket kring svenska kollektivavtal. Diskussionen om bärplockare och deras villkor är också årligt återkommande i den svenska debatten.

För S är förslaget däremot till viss del en positionsförflyttning. Enkla jobb eller låglönejobb är en känslig och svårlöst fråga för regeringen. Det krävs stora reformer på arbetsmarknaden för att kunna möta de utmaningar som svensk ­arbetsmarknad står inför. De nyanlända ­talar inte svenska, en stor andel har heller inte gått ut grundskolan.

Den föreslagna kursändringen kan ses som ett sätt att ­bakvägen närma sig låglönejobbfrågan.

Retoriken andas dock protektionism och vilar på samma tankegångar som Donald Trump pläderar. Sweden first. Eller blott ­Sverige svenska bärplockare har.

Sverige har ett av världens mest liberala system för arbetskraftsinvandring. De klubbades igenom i december 2008 av Allians­regeringen och Miljöpartiet. Denna unika öppenhet skulle kunna tala för en åtstramning av systemet. Men det tjänar inte mycket till.

I praktiken handlar förslaget om relativt få låglönejobb. Av de 12 526 arbetstillstånd som Migrationsverket beviljade 2016 till personer från länder utanför EU/EES var 3 916 stycken för yrken som högst kräver en kortare utbildning eller introduktion. Det rörde sig framför allt om bärplockare eller plan­törer, alltså säsongsjobb.

Att agera protektionistiskt för att försöka ta tillbaka knappt 4 000 jobb kan tyckas märkligt. Det är inte i närheten av att täcka upp för de nyanlända som ska etableras på den svenska arbetsmarknaden. Just nu tas 4 400 nyanlända in i det så kallade etableringsuppdraget varje månad.

Förslaget blottar snarare det faktum att LO och S saknar förslag och reformer för de enkla jobben.

Dessutom är det svårt att öronmärka jobben åt dem som bor i Sverige, eftersom Sverige är en del av EU:s inre marknad. Thailändska bärplockare riskerar alltså att bytas ut mot EU-medborgare i andra länder i stället för mot nyanlända i Sverige.

Det ska tilläggas att det inte finns något som hindrar arbetslösa ungdomar och nyanlända att plocka bär redan i dag.

Att människor som har jobb vill komma till Sverige är det minsta problemet Sverige har just nu. Svensk ekonomi gynnas av att människor kommer hit och arbetar. Då kan svenska företag växa.

Om något ska rättas till är det inom den högkvalificerade delen av arbetskrafts­invandringen. Det senaste året har ett antal fall uppmärksammats i media där etablerade och fast förankrade arbetskraftsinvandrare riskerat utvisning, baserat på byråkratiska teknikaliteter och tolkningar som gjorts av Migrationsverket, som beviljar arbetstillstånden. I förra veckan rapporterade till exempel Spotify att 15 fastanställda riskerar utvisning på grund av ett smärre fel som inträffade för fem år sedan. Och trots att bolaget har försökt korrigera historiska misstag med hjälp av aktuella myndigheter, har de inte lyckats.

Det är orimligt att högavlönade nyckelpersoner i svenska företag med samma anställningsvillkor som svenska anställda ska utvisas på grund av petitesser. Detta stelbenta förhållningssätt måste förändras och Migrationsverket måste göra skillnad på fusk och misstag vid sina bedömningar. Risken är annars att legitimiteten för arbetskraftsinvandring undergrävs. Dessutom måste tillståndsärenden kunna prioriteras för olika typer av arbetskraft, som till exempel it-personal där efterfrågan just nu är rekordstor. I dag läggs alla ärenden i samma hög med långa och osäkra ansökningsprocesser som följd.

Regeringens största utmaning är den skenande arbetslösheten för utrikes födda som i dag även i absoluta tal är större än den för inrikes födda. Att begränsa arbetskrafts­invandring för ett begränsat antal låg­lönejobb är tyvärr symptom på en ovilja att försöka lösa de svåra frågorna. En ökad protektionism är inte vägen framåt.