Hög tid att laga pensionsbygget

I mitten av december sätter staten in ytterligare 30,3 miljarder kronor på spararnas cirka 6 miljoner konton i det statliga pensionssystemet. Där finns redan i dag över 350 miljarder kronor, och enligt Premiepensionsmyndighetens beräkningar kan det förvaltade kapitalet växa till 3 800 miljarder kronor år 2040.

Inte undra på att många vill vara med och tjäna pengar på den växande kakan. Dit hör de PPM-rådgivare som mot en avgift sköter kundernas fondbyten genom att använda deras pin-koder. Det är alltså en form av diskretionär förvaltning där spararen överlåter alla investeringsbeslut på rådgivaren, som också beordrar alla transaktioner.

Fenomenet har nu vuxit sig så stort att bytena ställer till med oreda i de fonder som tas in i eller lyfts ut ur förvaltarens modellportföljer, eftersom så många köp och försäljningar görs samtidigt.

Förra året var över hälften av de 4,6 miljoner fondbyten som gjordes i PPM-systemet datorstyra massbyten som initierades av förvaltarbolag. Tillsammans har dessa en halv miljon kunder. Många fonder har redan dragit sig ur PPM av den orsaken, och fler är på gång om ingen ändring kommer till stånd. En lösning vore att göra det frivilligt för fondbolagen att vara valbara för PPM-rådgivarna.

Finansinspektionen anser att PPM-rådgivarna ska söka tillstånd och stå under inspektionens tillsyn. Pensionsmyndighetens jurister har tolkat lagen om värdepappersmarknaden annorlunda och anser att tillståndsplikten är en fråga som måste klargöras juridiskt, vilket betyder att det är tveksamt om en sparare som anlitar en PPM-förvaltare skyddas av reglerna i lagen om värdepappersmarknader.

I bolag som står under Finansinspektionens tillsyn görs löpande kontroller för att se till att reglerna följs. Enligt lagens investerarskydd ska bolagen informera om bland annat avgifter och kostnader, skaffa sig information om kundernas finansiella ställning, erfarenhet av finansiella instrument, mål med investeringen – allt ska dessutom dokumenteras.

PPM-rådgivarna flyger alltså helt under Finansinspektionens radar. De sköter sin rådgivning via nyhetsbrev, gruppmejl eller SMS och omfattas därför inte av rådgivningsreglerna.

Föga förvånande är det företag i denna grupp som har dragit på sig flest anmälningar hos Konsumentverket. Klagomålen gäller främst aggressiva telefonförsäljare och vilseledande marknadsföring. Informationen på hemsidorna är ofta bristfällig och många bolag har bytt namn, som PPM-bolaget som numera bedriver verksamhet under varumärkena Pensionsrådgivarna eller Folkets Allmänna Pensionsrådgivare.

Kostnaden för tjänsten varierar från ett par hundralappar per år till flera tusen kronor. Pengarna betalas direkt av spararen och tas inte från fondkontot, där den maximala pensionsrätten för 2008 (som betalades ut förra året) var 9 000 kronor.

Att 12 procent av svenskarna ändå väljer att anlita en rådgivare kan verka märkligt. Det beror sannolikt på att det kan uppfattas som svårt att välja, eller att man inte har lust eller tid. Det är alltså önskvärt att Pensionsmyndigheten förbättrar sin information ytterligare för att hjälpa spararna att göra sina val, något som också ska vara på gång.

En annan förbättring vore att ändra rabattsystemet som i dag missgynnar fond-i-fonder. Dessa är inget annat än portföljer med olika risknivå, där förvaltaren byter de ingående fonderna – alltså i praktiken samma tjänst som PPM-rådgivarna erbjuder, men till lägre kostnad och med bättre möjligheter för pensionsspararna att skaffa sig bra information.

Ett annat alternativ till PPM-rådgivarna är att fråga sin rådgivare på banken om hjälp, något som Swedbank tagit fasta på och erbjuder sina kunder PPM-förvaltning. Andra banker lär vara intresserade att följa efter om systemet för att hantera det hela blir bättre.

Faktum är att ett sådant förslag har funnits i över ett år. Då lämnade PPM över förslag på nytt it-system (2k) till riksdagens pensionsgrupp. Det ska klara att hantera massbyten och har tekniska lösningar som även gör det möjligt att byta PPM-fonder via exempelvis internetbanker. Beslutet har dock legat på is sedan dess.

Bollen ligger hos den efter valet omformerade pensionsgruppen. Ny ordförande är Ulf Kristersson (M) som ska leda gruppens beslut i valet mellan att införa 2k eller förhindra massbyten genom att slopa pin-koder och i stället införa krav på e-legitimation.

Om inte politikerna kommer fram till något blir det ändå förändring inom tre år. Då kollapsar nämligen premiepensionens it-system, om de robotiserade massbytena får fortsätta att utvecklas i nuvarande takt. Knappast tilltalande för de 5,5 miljoner pensionssparare som inte anlitar PPM-rådgivare.

“Morsning korsning”

n Niklas Ekdal kröp under skinnet på Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin i sin krönika efter valet. Han försökte föreställa sig vad som rörde sig i hennes huvud och kom fram till att hennes dagar som partiledare var räknade. Så här slutade texten:

“Men för mig blir det säkert morsning korsning redan under den här mandatperioden. Kunde de blejma Persson förra gången så skyller de garanterat på mig nu.

Vad ska man göra i stället? Bryssel verkar coolt, och sedan New York som Margot. Bara att tjacka spikskor och listigt dra i väg.”

I söndags meddelade Mona Sahlin att hon avgår vid partiets kommande extrakongress och att hon också lämnar sin riksdagsplats. Återstår att se vad hon ska göra hädanefter.