”Jag sa nej till allt för att segla”

Handelsbankens dåvarande styrelseordförande Arne Mårtensson överraskade de flesta när han bara 55 år gammal hoppade av för att i stället segla med hustrun Heléne.

– Jag hade varit i banken i 30 år och hälften av tiden varit vd eller ordförande. Nu fick jag möjlighet till ett annorlunda liv.

Sedan dess har paret varit ute på två treårsseglatser. Den första tog dem jorden runt. Den andra gick till Medelhavet och Karibien.

Nu har båten Yaghan, en 62-fots Hallberg-Rassy som kostade 15 miljoner kronor, renoverats under vintern i väntan på tredje långturen. Men från nu blir seglingskalendern ett år till sjöss och ett år i hamn. Med ett barnbarn och två till på väg vill paret inte vara borta för länge.

Den här gången seglar ­ de i spåren av Ernest Shackleton, den brittiske polarforskaren som ligger begravd på ­Sydgeorgien. Resan tar dem också tillbaka till favoriten Antarktis.

– Det är utan tvekan den mest fantastiska naturupplevelse, med isen och ödsligheten, jag varit med om.

Han har tävlingsseglat i Gotland Runt. Men lång­seglingar jorden över är det han upp­skattar mest. Att uppleva många länder på ett annat sätt än den förskönade bild han kunde få som vd på besök.

– Som seglare har jag fått ganska värdefull kunskap om många länder. Vad jag nu ska med den kunskapen till, säger han och skrattar.

För tillbaka till näringslivet vill han inte. Det blev klart redan efter första treårsvändan. Han fick flera anbud, men seglingen lockade mer.

– Och då fick jag säga nej till allt. För har man ett enda styrelse­uppdrag så är man ju bunden till att vara på plats.

När paret köpte Yaghan investerade de tungt i säkerhetsutrustning. Då, för tio år sedan, var marknaden för satellitutrustning för privatbåtar liten. Just när de skulle iväg introducerades Fleet 77, med en antenn som vägde 27 kilo och var en gånger en meter stor. I dag är satellitantennerna mindre än en stationär dator och väger kring fem kilo.

Det var två saker som inte fick hända på första resan till just Antarktis. Den ena var att elverket inte fick lägga av. Den andra att satellitmottagaren inte fick gå sönder. Så hände ändå det. Därför fick de inga väderrapporter på resan från Antarktis till Sydamerika och råkade in i en svår storm.

– Det var vår obehagligaste upplevelse någonsin. Vi visste inte när eller på vilken nivå stormen skulle kulminera. Där nere finns stormar man inte klarar av ens med den bästa av båtar.

– Det blev en viktig lärdom, särskilt för en bankman som jag, att alltid räkna med att ”worst case-scenariet” kan falla ut. Det har det gjort ganska ofta både under seglingen och mitt liv som bankman.

I dag har de flera alternativa satelliter för att aldrig riskera att vara utan väderobservationer.

När de var på Antarktis var även risken att krocka med små drivande isberg på natten stor. Nu har de satt på en värmekamera där isen syns på långt håll. Att ha den säkerheten är ännu viktigare för resan till Sydgeorgien. Kallvattenströmmarna gör att isrisken är ännu större där.

– Man blir inte mera djärv bara för att man gör något riskfyllt en andra gång. Både Heléne och jag menar att hade vi tur den gången så ska vi inte utmana ödet en andra gång, inte segla ner utan den allra bästa utrustningen.

– Nu har vi seglat i nästan tio år. Så nu, med en helt nyfixad båt, kan vi väl segla minst lika länge till. Med lite tur tills vi blir 75–80 år.

Av: Anders Frelin