Kan stjärnorna lösa kriserna?

EU-länderna måste klara en vältajmad exit från sina stimulanser för att inte växande skuldberg ska skada deras ekono¬mier. En finansmarknad i kris måste också få en väl avvägd reglering. Och den stigande ar¬betslösheten måste bekämpas. Och man måste hitta finansiering till klimatkrisen.

Mitt på dagen, i morgon torsdag, kom¬mer värden Anders Borg att stå vid Er¬iksbergshallen vid Norra Älvstranden i Göteborg och hälsa sina kollegor från övriga EU välkomna. Till det informella Ekofinmötet kommer inte bara finans¬ministrarna. Även alla centralbanks¬chefer i EU, med chefen för Europe¬iska centralbanken Jean-Claude Trichet i första ledet, deltar.

Anders Borg får ett tufft jobb som ordförande. Med 65 talträngda ministrar och centralbankschefer runt bordet och en explosiv dagordning krävs strikt disciplin och högt tempo under de två arbetspassen på torsdag eftermiddag och ett pass på fredag förmiddag.

Anders Borg kommer att styra med ett öga på klockan och ett exakt minutschema för talarna. Inledande huvudtalare har sina tidsslotter. När diskussionen blir fri ber Borg talarna att hål¬la sig till två tre minuter, och på slutet ännu kortare. Ändå är det ett informellt möte, där en friare, djupare diskussion uppmuntras. Vanliga for¬mella finansministermöte ska förhandla fram beslut och hålls i Bryssel och Luxemburg. De halvårsvisa informella mötena hålls i ordförandelandet.

I dessa diskussioner brukar Jean-Claude Trichet briljera med sin pedagogik. Även andra centralbankschefer brukar ta tillfället i akt och förklara ett och annat för EU:s församlade finansministrar. Britten Mervyn King och tysken Axel Weber har för vana lägga ut texten. Även riksbankschefen Stefan Ingves är ofta aktiv.

* * *

Offentliga finanser i utförsbacke

Första ämnet är en svår nöt att knäcka. Hur lyckas perfekt med tajmingen när stimulanserna ska upphöra? Alla eu¬ropeiska länder, ja till och med alla le¬dande ekonomier i världen (hela G20) är ense om att världsekonomin fortfaran¬de behöver livsuppehållande hjälp. I år och nästa år måste stimulanserna fort¬sätta från både finansdepartement och centralbanker i form av bidrag, sänkta skatter och låga styrräntor.

Vid finansministrarnas G20-möte i London den 4–5 september talade An¬ders Borg om att det fortfarande ryker från en ekonomi i aska.

– Då är det för tidigt att kalla tillbaka brandkåren, varnade han.

Men det gäller att inte hamna ur as¬kan i elden. Ligger stimulanserna kvar alltför länge slår ekonomin över i över¬hettning och ny krasch. Samtidigt ri¬ver stimulanserna upp riskfyllda sår i statsfinanserna. Statsskulderna rasar i väg och blir en tung börda för lång tid framöver.

Det gäller för EU och resten av världen att rita upp trovärdiga exitstrategier för hur statsfinanserna ska fås på rätt köl så snart det går. Stor fingertoppskänsla och tur krävs för att få tajmingen någorlun¬da rätt för när stimulanserna ska dras tillbaka.

I Göteborgvill Anders Borg tackla de svåra frågorna rakt på. Vilka tecken ska synas i skyn för att exiten ska påbörjas? Hur mycket ska EU samordna? Situatio¬nen ser mycket olika ut i olika europe¬iska länder. Hur snabbt ska länderna gå i mål med balans i budgeten?

EU-kommissionens rekommendatio¬ner för närvarande varierar mellan 2010 och 2013 för att nå den magiska gränsen 3 procent av BNP för budgetunderskot¬tet. Årtalen kan förstås justeras beroen¬de på krisens utveckling.

Budgetdisciplin har alltid varit sprängstoff i EU. För att gå med på att starta euron 1999 tvingade Tyskland de mer lössläppta länderna – främst Frank¬rike och Italien – att gå med på stabili¬tetspakten. Nu kan dessa budgetsyndare se sin chans att skadskjuta paktens bud¬getregler som förbjuder stora under¬skott under normala omständigheter.

Men budgetpuritanen Anders Borg kommer att försöka styra EU mot stra¬ma budgetbanor i exitstrategierna. Göteborgsmötet ska lägga grunden för fortsatt arbete under höst och vår.

* * *

Så tämjs finansmarknaden

Efter fotografering och en presskonfe¬rens i expressfart kastar sig deltagarna över nästa ödesfråga på torsdagens andra mötessession: finansmarknaden. Reglering av finansmarknaden hand¬lar inte bara om att slita feta bonusar ur giriga bankmäns händer, även om man skulle kunna tro det av mediebe¬vakningen. Målet är att stärka alla svaga punkter för att undvika framtida stora kriser.

Fast komplicerad lagstiftning tar lång tid och finansmarknaden är snabbfotad. Det finns en rädsla bland politiker att tillfället håller på att glida dem ur hän¬derna. När den förlamande krisen nu släpper finns stor risk att mycket återgår till gamla dåliga vanor. Och vem skulle inte vilja ha spelregler som ”krona jag vinner, klave du förlorar” – vinsterna blir privata men förlusterna tar skatte¬betalarna hand om? Högt risktagande och kortsiktigt agerande har otvetydigt gjort många finansaktörer mycket rika även om det nära på ledde till världsde¬pression och kollaps för finanssystemet.

Dessutom är det viktigt att Europa samordnar med omvärlden, främst USA. Finansreglering är ett hett ämne på flera parallella spår. Under september och ok¬tober hålls en kaskad av internationella möten för finans- och premiärministrar där inte minst finansreglering avhand¬las. G20 har träffats i London och Pitts¬burgh, Internationella valutafonden och Världsbanken håller årsmöte i Istan¬bul nästa vecka och EU har två toppmö¬ten och tre finansministermöten inom 58 dagar, varav Göteborg då är ett. Inför Ekofinmötet på torsdag har det också hållits en konferens i Göteborg, Eurofi Forum, där mängder av höjdare från finansmarknaden tillsammans med mi¬nistrar och centralbankschefer bland annat diskuterat regleringen av finans¬marknaden.

Et t huvudinstrument för att få kontroll på bankerna blir att kräva att de håller mer kapital och bättre kvalitet på kapitalet i förhållan¬de till utlåningen. Detta är en buffert mot kreditförluster.

En förfärad finanssektor kla¬gar att detta betyder mindre ut¬låning och lägre vinster. Minist¬rarnas svar är att detta delvis är syftet. En av orsakerna till krisen var ett stort överskott på pengar som ja¬gade fram allt sämre, mer riskfyllda in¬vesteringar. Subprime-bolån i USA är ett exempel. Om kreditbubblor blir mindre bör kraftiga svängningar i tillväxten jämnas ut, resonerar man.

I flera frågor finns konflikter mellan USA och Storbritannien å ena sidan och Frankrike och Tyskland å andra. Alla försvarar sina intressen och britter och amerikaner är måna om att Londons City och Wall Street behåller sin ledan¬de ställning som internationella finans¬centra. (Konflikten spetsas av fransk och tysk motvilja mot den anglosaxiska ekonomiska modellen. Samtidigt har britterna ständiga misstankar om att lömska fransmän och tyskar vill un¬dergräva City genom att fjättra finanshuvudstaden med tung, kontinental reglering.)

När USA:s finansminister Ti¬mothy Geithner vill höja kraven på bankernas primärkapital ska¬par det problem för tyska och franska banker som har en stor andel hybridkapital (ett mellan¬ting mellan lånekapital och eget kapital, ofta genom företagslån). För att minska hybridkapitalet har många banker, även SEB och Swedbank, tagit in mer kapital och köpt tillbaka hybridlån.

Frankrike och Tyskland irriteras även av att USA inte tillämpar de internatio¬nella kapitalkraven i Basel 2-överens¬kommelsen. Det betyder att samma till¬gångar mäts olika. Spänningen mellan USA och Europa förstärks av att europe¬iska företag är mer beroende av bankutlåning än amerikanska företag.

Bankbonusarna får inte bara pisk för att politikerna kan plocka enormt mycket poäng hos den uppretade befolk¬ningen. Finansministrar världen över är också övertygade om att bankernas ersättningssystem har uppmuntrat till högriskbe¬teende och kortsiktighet i affä¬rerna.

Därför kommer regler att in¬föras om att belöningar (helst aktier) sprids över flera år för att man verkligen ska se om af¬färerna gav långvariga vinster. I annat fall uteblir bonusarna och utbetalda delar kan åter¬krävas. Banker som inte följer reglerna kommer att bestraffas, kanske med höjda kapitalkrav eftersom de utgör en större risk för finanssystemet.

Motpolerna Frankrike och Storbritannien är ense på de flesta punkter. En skillnad är att president Nicolas Sarkozy vill ha ett tak för enskilda personer. På andra sidan Engelska kana¬len anser finansminister Alistair Darling att begränsningar för enskilda finansinstitut är mer lämpliga, som andel av vinst el¬ler intäkter.

EU-skeptiska britter ryser när EU:s nya tillsynsorgan är på väg att få makt över City. Men fi¬nanskrisen har skoningslöst vi¬sat att övervakningen av finanssektorn inte har fungerat. Brandvakten har sovit på sitt pass.

Göteborgsmötet sk adiskuterade gränsöverskridande bristerna som uppdagats: överblicken av risker för hela finanssystemet och övervakning av storbanker som finns i flera länder. Man går inte så långt som till att skapa en europeisk finansinspektion. I stället blir det en europeisk systemrisknämnd, där chefer för centralbanker och finans¬inspektioner ingår. Exempel på system¬risker som nämnden ska ha hand om är när många ungrare och polacker har lånat i euro och schweizerfranc. De har hamnat i svårigheter när forinten och zlotyn har försvagats.

För att övervaka enskilda storbanker ska tre europeiska tillsynsmyndigheter bildas, en var för banker, försäkring och värdepapper. De tre myndigheterna ska samordna mellan nationella finansin¬spektioner och lösa tvister. Storbritan¬nien har utverkat att tvistelösningen inte kan tvinga ett land att stödja en bank med kapital.

Övervakningen har släpat efter länge då storbankerna har växt ut över EU:s inre marknad. Det krävdes en ordentlig kris för att regeringarna skulle bevaka sina nationella revir.

– Det har gått med ljusets hastighet att ta fram en ny till¬synsstruktur, med EU-mått mätt. Det är mindre än tolv månader sedan expertgruppen sattes upp, sade kommissionären för inre marknaden Charlie McCreevy när han presenterade lagpaketet i förra veckan.

I gruppen ingick vice riks¬bankschef Lars Nyberg.

* * *

Var finns jobben?

Jobben blir en allt större fråga i Europa de närmaste åren. Ar¬betslösheten är på väg upp mot rekordnivåer. Ingen finansminis¬ter med självbevarelsedrift kan ignorera ämnet. Frågan är hur man agerar för att arbetslöshe¬ten inte ska bita sig fast på hög nivå.

Sysselsättningspolitiken är vis¬serligen nationell i EU, men fi¬nansministrarna kan i Göteborg utbyta goda och dåliga erfarenheter på fredags¬morgonen. När intressegrupper kräver än den ena, än den andra åtgärden kan det vara skönt att ha EU:s kompass för att navigera rätt när kortsiktiga lösning¬ar lockar.

Misstagfrån förr är att börja för¬tidspensionera arbetslösa. Det hyfsar statistiken, men minskar arbetskraften. Stöd till branscher på stadig tillbakagång är också bortkastade pengar. Lika illa är det att låta den offentliga sektorn svälla med jobb som egentligen inte behövs.

Goda erfarenheter pekar mot den danska flexicurity-modellen. Arbets¬marknaden är flexibel samtidigt som medborgarna erbjuds ett högt skydd vid arbetslöshet. Arbetslösa ska uppmunt¬ras att röra på sig eller vidareutbildas i färdigheter som arbetsmarknaden be¬höver. Både teori och praktiska erfaren¬heter understryker att det måste löna sig att arbeta för den arbetslöse. Och för företagen gör minskad skatt på arbete det attraktivt att anställa.

Sedan måste ekonomiska reformer på andra områden hjälpa till för att få i gång uthållig tillväxt och jobbskapan¬de.

* * *

Hur betalar man för klimatet?

Efter att Anders Borg har sett till att Eko¬finmötet har löst skuldkrisen, finanskri¬sen och jobbkrisen (nåja, nästan) får han hasta vidare till klimatkrisen.

Det kommer inte att bli något klimat¬avtal om inte världens rika länder ger pengar till fattiga länder så att de får råd att minska sina utsläpp av växthusgaser. Men det är givetvis oerhört känsligt hur mycket EU ska betala.

Kommissionen har föreslagit att EU ska stå för mellan 2 och 15 miljarder euro per år 2013–2020 beroende på hur omfattande u-ländernas åtgärder blir. Summan beror också på om EU:s andel beräknas med utgångspunkt från EU:s BNP eller utsläpp. Göteborgsmötet ska bana väg för beslut den 20 oktober som sedan ska matas in i FN:s klimatför¬handlingar.

Själv vill Anders Borg gärna att EU in¬för en minimiskatt på koldioxidutsläpp och andra ekonomiska styrmedel för att effektivisera klimatkampen. En koldioxidskatt är det mest effektiva redska¬pet för att sänka utsläppen, säger han. Och eftersom basen blir mycket bred kan skatten bli låg.

Men många finansministrar kommer att bjuda hårt motstånd. Inte en skatt till och framför allt inte från EU, säger många. EU-ländernas blandning av en¬ergikällor är mycket brokig. För vissa skulle en skatt bli dyr.

Tidigt på fredag eftermiddag är det tänkt att Göteborgsmötet ska gå i mål. Förhoppningsvis har Sverige gjort sitt för att driva krislösningarna framåt. Och förhoppningsvis har Anders Borg då inte fått sig vatten över huvudet utan en kall öl i handen.