KONJUNKTUREN: Ingen fara – ännu

Förra veckans inflationsstatistik skrämde upp de finansiellamarknaderna rejält. När statistiken blev offentlig i torsdagssteg den svenska tioårsräntan med 0,1 procentenheter. Även dekorta räntorna steg rejält, vilket tyder på att förväntningarnaom en höjning av reporäntan förstärktes.

Men om man tittar närmare på inflationsstatistiken för septemberär det svårt att se några allvarliga tecken på ett ökatinflationstryck.

I september steg priserna med 0,9 procent. Det är visserligen enhel del under en enskild månad, men prisuppgången i september ärdelvis säsongsbetingad. Priserna på kläder och skor steg medtretton procent i september och bidrog med hela 0,7procentenheter av den totala uppgången i konsumentprisindex(KPI). Det var något mer än i september förra året, då prisernapå kläder och skor steg med tio procent.

Men enligt Lars Jacobsson på Handelns Utredningsinstitut (HUI)finns det knappast någon anledning att tolka prishöjningarna påkläder som ett tecken på att inflationen är på väg uppåt. Delsgår priserna normalt upp i samband med att man byter från sommar– till höst- och vinterkläder. Att man byter kollektion innebärockså att det är svårt att mäta prisförändringen på ett korrektsätt. Under det senaste året har priserna på kläder och skorstigit med 3,5 procent, visserligen en aning mer änkonsumentpriserna totalt, men knappast alarmerande. LarsJacobsson framhåller också att priserna på andra varor, därefterfrågan har varit stark under det senaste året, inte allshar stigit mycket. Statistiken för detaljhandel ochkonsumentpriser är inte helt jämförbar, men exempelvisbilförsäljningen har ju ökat kraftigt under det senaste åretutan att priserna har stigit särskilt mycket. Priserna på vadsom i inflationsstatistiken kallas fordon, cyklar och mopeder(det vill säga huvudsakligen bilar) har till och med fallit meddrygt en procent sedan i september förra året. Även i septemberföll de litet grand.

FLER MÖBLER – LÄGRE PRISEREtt annat exempel är möbler. Enligt HUI:s statistik lågmöbelförsäljningen i fasta priser sjutton procent högre iaugusti i år än motsvarande månad förra året. Under januari tillaugusti hade försäljningsvolymen ökat med tio procent frånmotsvarande period förra året. Trots den kraftiga volymökningenhar dock även priserna på möbler till och med fallit med enprocent under det senaste året.

Elektronikhandeln hör också till de branscher som har haft ensnabb försäljningsökning utan att priserna har stigit. Prisernapå det som klassificeras som Radio och TV (innefattar även CD–spelare och video) har fallit med åtta procent under detsenaste året.

Ännu så länge tycks alltså inte handeln ha utnyttjat denstarkare efterfrågan till att höja priserna.

Vad är det då som ligger bakom att prisökningarna under detsenaste året ändå har stigit från noll för bara något halvårsedan, till nästan två procent i september? Framför allt är detskattehöjningar. Det så kallade nettoprisindex, där indirektaskatter och subventioner inte ingår, föll med 0,8 procent frånseptember förra året till september i år. Att indirekta skatteroch subventioner inte alls ingår i detta index innebär dock attdet senaste årets räntenedgång får ett större genomslag än i KPI.Men att förändrade skatter och subventioner har dragit uppprisnivån under det senaste året bidrar också till den storaskillnaden mellan konsument- och nettopriser.

Tobaksskatten höjdes den 1 augusti, men priserna fortsatte atthöjas även i september. Tobakspriserna steg med 8,5 procent iseptember och förklarar 0,2 procentenheter av den totalauppgången i KPI med 0,9 procentenheter. Under det senaste årethar tobakspriserna stigit med över trettio procent och trots attde har så liten vikt i KPI svarar de för nästan en tredjedel avdet senaste årets totala prisuppgång.

Den teoretiska effekten av tobaksskattehöjningen beräknas havarit att dra upp KPI med 0,4 procentenheter.

Höjd energiskatt på bensin, höjd energiskatt på el och höjningenav den allmänna löneavgiften är andra skattehöjningar som drarupp prisnivån.

Sänkningen av räntebidragen drar också upp prisnivån. Effektenpå KPI beräknas av Statistiska Centralbyrån till så mycket som 1,0 procentenheter. Summan av allt detta blir just 1,9procentenheter. Det innebär alltså att vi bortsett frånskatteoch subventionsförändringar inte har haft någon inflationalls under det senaste året. Det som brukar kallas underliggandeinflationstryck är dock lite högre än så. Under det senaste årethar fallande räntor enligt SCB dragit ner KPI med 0,9procentenheter. Det är rimligtvis en engångseffekt och myckettalar för att räntorna i stället kommer att stiga en del underdet närmaste året.

Men hur man än räknar är det svårt att se att det underliggandeinflationstrycket skulle vara särskilt högt redan nu. Därmedinte sagt att det inte finns några inflationsrisker framöver.Det finns visst anledning att oroa sig för om inflationenverkligen skall hålla sig i schack nu när konjunkturen är på väguppåt. Trots den starka tillväxten under 1994 och 1995 ökade juden privata konsumtionen bara med 1,8 respektive 0,8 procent.Med en så svag inhemsk efterfrågan är det inte så konstigt omdet inte finns så mycket utrymme för att höja konsumentpriserna,trots att tillväxten totalt sett är ganska stark.

I den nuvarande konjunkturuppgången har ju även den privatakonsumtionen börjat återhämta sig. Under första halvåret ökadeden med två procent och de flesta prognosmakare bedömer attuppgången kommer att fortsätta. Sparbanken, som presenterade enny prognos i förra veckan, räknar med att den privatakonsumtionen ökar med 2,3 procent i år och 2,7 procent nästa år.Den kommande avtalsrörelsen och lönebildningen kan också ställatill problem på litet längre sikt. Med en starkare konjunkturoch ökande sysselsättning kan också löneglidningen dra siguppåt.Testet på om vi klarar att hålla inflationen låg också i ensituation med ökande inhemsk efterfrågan kommer därför förstunder de närmaste åren.