”Konst ska vara en icebreaker”

En tre meter lång banan täckt i chokladsås och M&M:s möter besökare som ska till Gullringsbo Egendomar på Engelbrektsgatan i Stockholm. I samma entré finns en blå fågel som lämnat avföring i form av piller på bordet bredvid. Det är verk av samtidskonstnären Nathalie Djurberg.

– Hon är en av flera konstnärer som jag följt stegvis och vars objekt jag alltid velat ha, säger Erika Hellman, som är delägare i den familjeägda fastighetskoncernen Gullringsbo Egendomar och ansvarar för företagets konstsamling.

Gullringsbo Egendomar äger 160 fastigheter och har cirka 700 anställda. Konst­intresset har funnits i familjen länge, men det var först för fem år sedan som företaget tog steget och började köpa konst på allvar. Flytten från mörka lokaler i Gamla stan till ljusa, öppna lokaler på Engel­brekts­gatan gjorde det möjligt att exponera delar av den redan påbörjade konstsamlingen.

– Vi kom fram till att vi ville bygga en homogen samling som inte var spretig, och som framför allt var internationell. Dessutom ville jag få utlopp för min kreativa ådra.

Erika Hellman tecknade en hel del som ung och har bland annat läst inredningsdesign i London och ritat planlösningar för kontor och lägenheter.

Vi sitter i ett mötesrum med tre stora konstverk av samtidskonstnären Amalia Ulman. I dem har hon porträtterat sin frukost. På nästa vägg hänger vakuumpackade matt-målningar av Karl Norin. Majoriteten av konstnärerna i samlingen är födda på 1980-talet eller senare.

– Jag gillar konst som kan vara en icebreaker. Hela post-internetkonsten är ofta komisk och kan liva upp arbetsplatser där man ibland kanske tar saker och ting lite för seriöst, säger Erika Hellman och pekar på 26-åriga Amalia Ulmans konstverk.

Även om företaget började samla konst så sent som för knappt fem år sedan har de köpt flera av verken tidigt i konstnärernas karriärer. För att komma åt eftertraktade verk tar Erika Hellman hjälp av en konstråd­givare som har fått en bra känsla för vad hon gillar. Ute i kontorslandskapet hänger en orange soptunna och en så kallad poster painting av Klara Lidén. Just denna köptes innan Lidén fick ordentlig fart på karriären.

– Det krävs ju lite passion och förståelse om man ska hänga upp en soptunna på kontors­väggen. Jag köper gärna sådant som får beskådaren att fråga sig ”vad är det här?”. Det öppnar upp för väldigt intressanta konversationer, säger Erika Hellman.

Samlingen har uppmärksammats av konstintresserade här i Sverige, vilket gjort att alltifrån konstnärer och ­konstkännare till Gullringsbos samarbetspartner besöker kontoret för att beskåda verken. Kontoret hade bland annat en tillställning tillsammans med Moderna museet efter dess öppning av utställningen Livet självt i våras.

– De utställande konstnärerna var där. Konstnärer och samlare kommer då och då upp för att titta.

Men även om köpen visat sig vara en ekonomiskt bra affär har Erika Hellman inte för avsikt att sälja dem.

– Nej, tanken är att bygga långsiktigt och skapa en inspi­rerande arbetsmiljö. De anställda tycker att det är oerhört kul att vistas bland konstverken och berättar gärna om dem när de själva har möten och besök.

TEXT: Carl Larsson