Kramkalas på börsen

“Det fungerar som hajstim; du simmar med dom andra hajarna och är en kompis liksom. Man har kul tillsammans, äter upp en och annan firre som kommer i vattnet, och simmar vidare. Men sen råkar nån skada en och det rinner blod, och då märker man att dom där jävla kompisarna dom börjar äta upp en själv i stället.”

Vänskap är en vara med begränsad hållbarhet i det högre svenska näringslivet. Det visste Gustaf Douglas när han i en VA-intervju från 1986 summerade känslorna efter megakonflikten med bland andra Robert Weil. Douglas reste sig och kom igen, med god hjälp av en nyfunnen vän: Melker Schörling.

Efter ett par framgångsrika decennier tillsammans klippte duon i praktiken banden i fjol, genom att gå ur varandras styrelser. Melker Schörling har i stället etablerat en ny maktallians med H&M:s huvudägare Stefan Persson, där Schörling har tagit plats i klädföretagets styrelse och Persson i sin tur i Melker Schörling AB.

Melker Schörlings byte av hajstim är bara ett av åtskilliga liknande nya partnerskap bland svenska storkapitalister. Så sent som i förra veckan offentliggjordes en ny superkonstellation: finansmannen Carl Bennet tar plats i två styrelser i Fredrik Lundbergs bolagsgrupp, fastighets- och investmentbolaget Lundbergs samt skogsbolaget Holmen.

Som Affärsvärlden.se berättade häromdagen har de båda varit vänner en längre tid. Bennet, som är huvudägare i bland annat Getinge och Elanders, har bland annat jagat ihop med Lundberg och sitter sedan tidigare i styrelsen för ståljätten SSAB genom Lundbergs försorg, via dennes inflytande i stålbolagets huvudägare Industrivärden.

En annan koppling är att Fredrik Lundbergs dotter Louise sedan 2005 är gift med en av Carl Bennets närmaste män, Johan Insulander-Lindh. Även Bennet kommer från ett annat partnerskap, med kamraten från Electrolux-tiden Rune Andersson, dock avvecklat för några år sedan.

Man kan spekulera i evigheter om motiven bakom Bennet-Lundberg-kopplingen: kapitalhjälp i tuffa tider, insidekunskap i Fredrik Lundbergs kamp om Husqvarna eller stödhjul för det hårt belånade Getinge? Hur som helst är det en bekräftelse på att maktperspektivet fortfarande är avgörande för hur Sveriges största bolag styrs. Personliga maktpositioner är lika viktiga som kunskap om det industriella när man utser styrelser. Något som de inblandade själva naturligtvis aldrig skulle erkänna.

Bennet-Lundberg och Schörling-Persson är inte de enda tangoparen på Stockholmsbörsen. Ett annat exempel är kopplingen mellan Ax:son Johnson-sfären och finansmannen Mats Arnhög. Johnsons investmentbolag Nordstjernan har sedan några år tillbaka en stor post i Active Biotech, där Arnhög är storägare. Och Mats Arnhög sitter sedan länge i Nordstjernans styrelse.

En liknande allians finns mellan byggbröderna Paulsson och finansduon Sven Hagströmer och Mats Qviberg. De sistnämndas investmentbolag Öresund har ägarposter i Paulssonbolagen Wihlborgs, Fabege och Skistar. I gengäld sitter Erik Paulsson sedan 2007 i Öresunds styrelse.

Möjligen kan man se de här konstellationerna som både en kopia av och ett skydd mot sfären framför andra i Sverige, Wallenbergs. För att överleva som framgångsrik storägare på Stockholmsbörsen krävs, vid sidan av kapitalmakt, också en god portion informell makt och kontakter. Det gäller för allt från att hantera politiker, myndigheter och börser till att sköta relationen till massmedierna och affärsbankerna. Det lär inte minst Maths O Sundqvist ha fått erfara, även om han hade en tå i huset Paulsson-H&Q.

En annan intressant trend är att de nya sfärkonstellationerna rekryterar tjänstemän från pensionsfonder och andra institutionella ägare. Mats Guldbrand, under lång tid aktiechef på kollektiva pensionsjätten AMF Pension, föreslås i år till ny ordförande i Lundbergs. Och förre Alecta-chefen Thomas Nicolin knyts ännu närmare duon Johnson-Arnhög när han nu går in i styrelsen för Active Biotech. Alecta och AMF ansågs tidigare vara i händerna på Wallenbergsfären (via SAF och senare Svenskt Näringsliv), men har visat allt större oberoende de senaste åren. Att ha deras hundratals miljarder i ryggen i en maktkamp kan visa sig vara avgörande, vilket kan förklara rekryteringarna.

Några sfärer står relativt oberoende, till exempel Kampradfamiljen och Ikea, men de är marginella aktörer på Stockholmsbörsen. Familjen Stenbeck har historiskt hållit sig ganska mycket för sig själv och men har på senare år gjort affärer tillsammans med familjen Lundin i Black Earth Farming och genom deras gemensamma utköp av Kontakt East från börsen. Och Kinnevik-vd:n Mia Brunell Livfors inhopp i H&M:s styrelse i fjol väcker förstås tankar.

Och prognosen för framtiden blir att den här typen av maktäktenskap kommer att öka. Eller för att använda ännu en zoologisk metafor lånad från den nyligen avgångne lettiske premiärministern: När det blåser kallt står pingvinerna tätt, tätt intill varandra.

Hur blir det med räddningen, EQT?

I förra numret av Affärsvärlden skrev vi om Munksjös problem, som delvis består av en kraftig överproduktion, fallande priser på pappersprodukter men framför allt av det stora skuldberget efter att riskkapitalbolaget EQT köpte det gamla anrika pappersbolaget.

Som av en händelse publicerade SvD i anslutning till Affärsvärlden en artikel där man ”erfor” att EQT går in med en kvarts miljard kronor för att lösa den akuta krisen.

Men ännu vill ingen bekräfta att så faktiskt skett. Munksjös informationschef, Åse Fredriksson, säger till Affärsvärlden att förhandlingarna fortsätter.

– Diskussionen som pågår mellan ägare och långivare om att anpassa lånevillkoren till rådande läge pågår, vi återkommer när vi har något att berätta, säger hon