Li sätter Lundberg på prov

När Fredrik Lundberg, strax ­efter millennieskiftet, började köpa in sig i investmentbolaget Industrivärden, handlade det till en början om mer blygsamma innehav. Men regelbundna köp ledde till att han 2006 blev den störste enskilde ägaren i maktbolaget, och 2015 cementerades makten genom att Fredrik Lundberg själv kunde greppa ordförandeklubban.

Därefter följde en upplösning av det korsägande som i decennier hade gett tjänstemän inom Handelsbankssfären kontrollen, och i en intervju i Affärsvärlden 2006 tvekade Industrivärdens tidigare vd Anders Nyrén inte att beskriva Fredrik Lundbergs maktövertagande som fullkomligt.

– Industrivärdensfären finns inte längre. Det har blivit Lundbergsfären, sa han då.

Den bilden bekräftades delvis av investeringsanalytikern Erik Röjvall som i höstas lämnade Industrivärden efter 17 år. I ett uppmärksammat inlägg på Linkedin beskrev han hur arbetsuppgifterna ändrats av att Industrivärden blivit ett intressebolag till Lundbergföretagen. Erik Röjvall betonade dock senare i ett brev till Dagens Industri att inlägget inte skulle ses som kritik mot Lundbergföretagen och att hans avhopp inte bottnade i något missnöje.

Missnöje eller inte. Industrivärden är i dag Fredrik Lundberg. När Geelys stor­ägare är på besök i Stockholm är det Fredrik Lundberg han träffar.

Och i en intervju med Fredrik Lundbergs döttrar Louise Lindh och Katarina Martinson i DI Weekend för ett par veckor sedan uteslöt de inte en plats i Industrivärdens styrelse.

– Vi har en ödmjuk inställning och engagerar oss där vi är välkomna, kommenterade Louise Lindh.

STÄRKER KONTROLLEN

Under 2015 och 2016 gjordes en rad affär som stärkte Fredrik Lundbergs makt över Industrivärden och dess innehavsbolag och det senaste halvåret har det tagits nya tag. Under hösten 2017 och inledningen av 2018 har Fredrik Lundberg privat och via bolag köpt ytterligare aktier i både Industrivärden och Handelsbanken för ungefär en halv miljard kronor i varje. Lundbergsfären, där även Fredrik Lundberg och hans döttrars privata ägande och Lundbergstiftelserna räknas in, sitter numera på 26,2 procent av rösterna i Industrivärden. Bara Lundbergföretagen har ökat sitt röstmässiga innehav med 6 procentenheter sedan Fredrik Lundberg tog kontrollen. Under våren, när såväl familjen Lundberg privat som Lundbergföretagen tillförs utdelningar, får vi sannolikt se ytterligare köp.

Inför vårens stämmosäsong tycks också flera av Fredrik Lundbergs förtrogna nomineras till styrelseposter inom sfären. Handelsbankens valberedning föreslog i början av februari att Hans Biörck skulle väljas in. Han är i dag ordförande i byggbolaget Skanska och uppges av Affärsvärldens källor stå Fredrik Lundberg nära.

Joakim Bornold, sparekonom på Nordnet, tycker att det är tydligt att Fredrik Lundberg under en lång tid haft som strategi att utöka sitt inflytande och att man fortsätter med den strategin.

– Det är ganska uppenbart att man vill ha en större plattform, eller en större maktbas.

Ett talande exempel tycker Joakim Bornold är ännu en av vårens styrelsenomineringar. Det är den gamla näringslivsprofilen och tidigare ministern Anders Sundström till SCA:s styrelse. Enligt uppgifter till ­Expressens Dina Pengar var jaktkompisen Fredrik Lundberg arkitekten bakom nomineringen. Förutom Sundströms nätverk inom näringslivet och politiken tror Bornold att Sundström blir en tydlig allierad, med tanke på att han hamnade i kylan när han tvingades lämna posten som styrelseord­förande för Swedbank 2016.

– Det är klart att om du bjuds in till värmen så kommer din lojalitet att vara extremt stark.

Fredrik Lundberg har avböjt att kommentera.

Andra analytiker tycker inte att den senaste tidens ökade innehav och styrelse­nomineringar nödvändigtvis måste tolkas som en maktkonsolidering. Hjalmar Ahlberg, analytiker på Kepler Cheuvreux, säger till Affärsvärlden att han tycker den stora framflyttningen av positionerna kunde skönjas i samband med utrensningen av ­Industrivärdensfären efter SCA-härvan. Flera av den senaste tidens förändringar kan lika väl ses som att man som aktiv ägare genomför bolagsspecifika åtgärder, och tar upp exemplet med Skanska.

– När det gäller ändringarna inom Skanska har det varit tydligt att man inte tycker de har presterat det man har hoppats på inom byggdelen, så det är sannolikt mer bolagsspecifikt. Så jag ser inte riktigt samma förändringar nu som under 2015.

Att sfären jobbar för att få in folk i bolagen de har innehav i är förstås inget konstigt, tycker Joakim Bornold. Men han ser samtidigt en problematik i att finansfamiljer köper till sig fina nyckelpositioner inom svenskt näringsliv och han tycker att vem som sitter i vilken styrelse till stor del blir ett spel mellan de stora ­aktörerna på marknaden, vilket inte alltid är företagen till gagn.

Enligt Bornold hänger det här problemet ihop med systemet med A- och B-aktier, som innebär att en investerare med en ­relativt liten del av kapitalet ändå kan utöva makt i ett företag.

Ett bra exempel på detta tycker han är ­Ericsson, där Industrivärden kontrollerar 15,16 procent av rösterna och vd:n Helena Stjernholm sitter i styrelsen, trots att man bara äger 2,64 procent av det totala kapitalet. En styrelseplats i ett av Svriges största företag är en fin position, men Bornold tycker inte alltid att man följer upp ansvaret som följer av den positionen.

– Det känns mer som en maktposition än vad det är en placering som de tror på och själva vill vara med i och aktivt utveckla. I ett bolag som går dåligt och behöver allt stöd de kan från ägarna är det inte en optimal situation.

Han tror därför att det kan vara skönt för både Lundbergs Industrivärden och Wallenbergs Investor, som sitter på 22,22 procent av rösterna, att aktivistinvesteraren Christer Gardells Cevian Capital köpte in sig som störste ägare i Ericsson i januari i år. Då kan Gardell skicka fram de svåra för­slagen.

PRÖVAS I VOLVO

I andra lägen innebär Fredrik Lundbergs framskjutna position att det knappast går att sitta som passiv ägare. Joakim Bornold tycker att det blir intressant att se hur han hanterar situationen som uppstod i lastbilstillverkaren AB Volvo, när kinesiska Geely först annonserade att de köpt aktivistfonden Cevians post i Volvo och bara inom loppet av två månader lämnade beskedet att man köpt aktier i den tyske konkurrenten Daimler AG för 75 miljarder kronor.

Det var till en början tydligt att Industrivärden hade blivit tagna på sängen och i en intervju med Dagens Industri sa vd:n Helena Stjernholm att man inte känt till transaktionen sedan tidigare. För att lugna eventuell oro hos aktieägare gavs det något kryptiska beskedet att de kunde vara trygga med att Industrivärden skulle agera ”rationellt utifrån vår affärsmodell”.

Joakim Bornold tror ändå att detta kan bli ett intressant exempel på hur de hanterar en situation där ansvaret faller på dem.

– Det är klart att det är de som har ledartröjan där, säger Joakim Bornold med hänvisning till att Industrivärden sitter på överlägset flest röster i bolaget.

– Det blir spännande att se vad de gör där.

Han tycker att mycket tyder på att Fredrik Lundberg börjat bra. Som huvud- ägare har han uppenbarligen stöttat valberedningen, som för några veckor sedan beslutade att Volvo Cars vd Håkan Samuelsson inte längre kunde sitta kvar i styrelsen i AB Volvo.

Kanske har erfarenheten lärt Fredrik Lundberg det. Är det något han känner till så är det vad en utomstående ägare med maktambitioner kan åstadkomma.