Snyggare än stabila

Att prissätta framtida intäktsströmmar är aktiemarknadens huvuduppgift. Under de senaste tio åren har börsen blivit allt mer benägen att diskontera vinster en bra bit framåt. Förvisso hörs inte längre unga IT-bolag spå si och så många miljoner i vinst ett visst kvartal, säg, år 2005. Men dagens placerare, som inte längre kan använda fortsatta räntesänkningar som motiv för att köpa aktier, läser in anmärkningsvärt mycket i den konjunkturuppgång som ska (eller inte ska) bli verklighet 2003.

De långa perspektiven verkar alltså vara det som gäller när förvaltare och analytiker ska formulera sina generella antaganden om finansmarknaden.

Men när det gäller den enskilda portföljen och det enskilda börsbolaget sätts strålkastarljuset på enskilda kvartal, och till och med på månader. Allt fler kapitalförvaltare håller perspektivet kort, även om deras placeringshorisont kan räknas i decennier. Börsbolagens ledningar frestas också av livet i den snabba filen. Tack vare moderna affärssystem kan vd och hans eller hennes stab mäta intäkter och kostnader nästan samtidigt som de flödar igenom rörelsen, vilket gör att vinstvarningar kan levereras nästan i realtid. Det är ingen tillfällighet att klädföretaget Lindex kunnat justera upp sin resultatprognos i takt med att julhandeln givit bättre utfall än väntat.

Det är mot den bakgrunden man ska se Ericssons, ABB:s och andra börsbolags febrila dispositioner inför årsskiftet. Tanken går till de plötsliga beslut om resor och utbildningar som statliga myndigheter brukar fatta när det visade sig att det fanns pengar kvar och budgetåret gick mot sitt slut.

Det finns inte mycket gott att säga om det här agerandet. Konjunkturcyklerna mäts fortfarande i år. Även produkt- och teknikcyklerna är längre än de flesta trodde i slutet av 1990-talet – exempelvis byter folk inte längre ut sina mobiltelefoner varje år. Varför ska då företagen agera med allt kortare horisont?

Ren kosmetika

Tyvärr verkar tricksandet inför kvartals- och årsskiften ha kommit för att stanna. Det är naturligtvis inte fel i sig att bolagen snabbar upp det finansiella flödet, tvärtom. Men en stor del av de transaktioner vi har sett i slutet av 2001 – och som för övrigt också sker när en nytillträdd vd belastar det snart gångna året med så mycket skräp som möjligt för att på så vis få en snyggare utveckling under kommande år – är ren kosmetika. Det inser alla finanschefer, förvaltare, aktieanalytiker och kvalificerade ekonomijournalister.

Men risken finns att en och annan privatplacerare tror på den förskönade bild som bolagen ger och tar placeringsbeslut utifrån detta. Väl så allvarligt är att alltför kortsiktiga affärsbeslut kan straffa sig ordentligt på litet sikt. Panikutförsäljningar för att rädda hem resultatet under Jörgen Centermans första år som ABB-chef kan till exempel leda till att tillgångar slumpas bort för billigt. Det skadar koncernens fortsatta utveckling.