Utmanande ripjakt på kalfjället

Tystnaden är öronbedövande. Det enda som bryter igenom stillheten är en svag vindpust som sveper över kalfjällets vita kant och får snön att yra över sluttningen. Vi rör oss sakta fram genom den låga björkskogen i dalgången och de breda turskidorna glider ljudlöst genom den tunna pudersnön. Kylan biter i kinderna, temperaturen är närmare minus tio grader. Det här är inte vårt element, inte vårt landskap. Vi människor är bara gäster. Det här är renens, järvens och kungsörnens väglösa land, 50 mil norr om polcirkeln. De är anpassade till det ogästvänliga landskapet och den kalla väderleken. Vädret kan slå om fort här uppe på kalfjället, ett vindomslag kan förvandla landskapet till ett inferno av bitande kyla och dålig sikt.

Men just nu härskar stillheten och med skidornas hjälp kommer vi allt närmare och närmare den bara fläcken på kalfjällets topp. Där uppe har vinden legat på så hårt att snötäcket blåst bort och bildat en grön plätt. En liten men välkommen betesmark för en flock med fjällripor. Det är för deras skull som vi ljudlöst rör oss genom dalen och uppför fjället. Genom att smyga oss på fåglarna hoppas vi komma tillräckligt nära för att kunna lägga oss ned och skjuta dem med våra finkalibriga småviltsstudsare.

– Vinterjakt på fjällripa med småviltsstudsare är en väldigt svår jakt som utsätter jägaren för stora utmaningar, säger Rolf Skoglund, som driver jakt- och fiskecampen Miekak utanför Arjeplog.

Varje år guidar han turister från hela världen i den norrbottniska vildmarken. Här i hjärtat av Sareks nationalpark är inte bara naturen storslagen. Även fisket och jakten är i toppklass.

Jakten på ripa är vanlig i Sverige och bedrivs i princip i hela den svenska fjällkedjan. I Norrbotten finns 4,2 miljoner hektar statligt ägd mark med möjlighet till småviltsjakt. Enda kravet är jägarexamen och jakttillstånd. Vanligtvis jagas fjäll- och dalripan under sensommar och tidig höst med ställande fågelhundar. Att som i Miekak smyga sig på fjällriporna i början av mars, när den svenska fjällvärlden fortfarande ligger inbäddad i ett vitt skynke, är däremot en ovanlig, för att inte säga exotisk jaktform. Men allt fler svenska jägare har på senare år upptäckt tjusningen. Medan övriga Jägarsverige är fullt upptagna med att delta i älgjakten, laddar vinterjägarna redan för jakten på fjällripa om ett halvår. Det är nämligen få jaktformer som kan tävla med smygjakt på ripa i fråga om stillhet och närkontakt med elementen. Många av dem som någon gång testat att smyga på en flock med fjällripor måste göra det igen. Det är nästintill beroendeframkallande, och intresset växer för varje år som går.

– De flesta som någon gång besökt Miekak och jagat här kommer tillbaka. Samtidigt ser vi ett ökat intresse både från resten av Sverige och från Europa för vildmarksturismen, säger Rolf Skoglund.

Rolf Skoglund och hans kolleger skjutsar sina jagande gäster med skoter uppför de värsta stigningarna på fjället och med helikopter över de ändlösa istäckta sjöarna. I övrigt får man som jägare förlita sig till bra skidutrustning och god kondition. Även om man orkar och lyckas ta sig fram över fjället så finns det inga garantier för en lyckad jakt. Fjällripan är ett skyggt och svårskjutet vilt. Jakten på fjällripa ställer också stora krav på skytten. Jägarna ska först lyckas med konststycket att smyga sig på fåglarna till ett avstånd på 30 till 80 meter. Sedan ska man lyckas anpassa siktet efter vindarna uppe på fjället.

– Vapnet vi använder är småviltsstudsare med 22-kaliber. Riporna är små och det räcker med en vindpust eller en liten skakning på handen för att jägaren ska bomma, säger Rolf Skoglund.

Men en jakt på kalfjället utan nedlagda ripor är också en jakt. De storslagna vidderna här uppe bjuder på en mäktig natur­upplevelse, även om själva närkontakten med viltet uteblir.

Av: Jonas Malmborg och Oscar Zedrén

Förrädiska isar

Affärsvärlden Platinum åkte till Miekak som har ett eget jaktområde. Det är lättillgängligt från stugorna. Där går att jaga ripa, därtill finns riktigt bra fiskevatten.

Den mest spektakulära jakten sker i mer ödsligt landskap. Miekak erbjuder transport med skoter eller med helikopter. Den som vill kan även hyra egen skoter. Leder är som regel utmarkerade, men isarna kan vara förrädiska. En oerfaren skoterförare gör bäst i att hålla sig till området runt ­stugbyn. Vi jagade cirka 8 till 15 kilometer från stugbyn i mer svårtillgänglig ojagad mark.

Checklista

God kondition.

Turskidor med stighudar alternativt snöskor.

Väl inskjutet kul­vapen i kal. 22 lr alternativt 22 WM.

En bra handkikare.