”Vad fan får vi för skattepengarna?”

Fem år efter att han lämnade lastbilstillverkaren Scania och tre år efter att han hastigt lämnade ordförandeskapet på Svensk Näringsliv är Leif Östling, 75, i högsta grad en del av både samhällsdebatten och det allmänna medvetandet. Han är debattglad, som vännerna säger. Kontroversiell, som kritikerna säger.
För att förstå varför en industrialist ger sig in vårddebatten behöver vi backa ett kvarts sekel.
Lastbilstillverkaren Scanias förvandling under 1990-talet hör till de mest omtalade exemplen på hur fokuserat ledarskap kan förändra ett företag till det bättre.

Idéerna från Toyota, som Leif Östling som VD tog, initierade och implementerade kallas idag SPS, ”Scania Production System”. Ett av sex kärnvärden är ”respekt för individen”, ett annat är ”eliminering av slöseri”.
Med det i bakhuvudet är det inte så konstigt att Scania valde att öppna en egen läkar­mottagning vid huvudanläggningen i Södertälje. På så vis slapp sjuka medarbetare vänta på en läkartid och kunde dessutom komma tillbaka till produktionen snabbare. Det gynnade inte minst första generationens invandrare, som brottades med både språk och den svenska vårdbyråkratin.
”Jag blev tyvärr utskälld av ett landstings­råd för att vi startade en egen mottagning. Vi förstörde primärvården fick jag veta. Jag försökte förklara att vi hade fått fem procentenheter lägre sjukfrånvaro med vår egen mottagning och vi hade betalt kostnaden efter ett kvartal med den lägre frånvaron. Hon slängde på telefonluren.”