Tallinns nya företagsamma generation

2017-07-04 22:00

Ju fler generationer som haft välfärd, desto färre vill offra sina ungdomsår på krävande ­utbildningar. Därför kommer dagens rika att tappa gentemot tillväxtländerna och den eviga dynamiken mellan fattiga och rika bestå.

Var ligger världens mest entreprenöriella nation? Bara 30 mil från Stockholm och 8 mil från Helsingfors. Välkomna till den lilla huvudstaden Tallinn, dit vem som helst kan flytta digitalt och bli estnisk e-medborgare och på en liten stund starta ett företag som kan få tillgång till euroområdet och slippa massor av ­papperskrångel! I Estland har varje medborgare en digital signatur. Bläckpenna och pappers­dokument är helt enkelt utrangerade. Estlands president Kersti Kaljulaid sitter aldrig som Donald Trump och skriver under olika direktiv med en klatschig signatur.

Vad händer med säkerheten? Vladimir Putin hjälpte estländarna på traven med den saken år 2007. Han jagade upp den ryskspråkiga majoriteten och fick dem att protestera mot att en heroisk staty av en rysk soldat flyttades från centrala Tallinn till ett mer avsides kvarter. Våldsamma demonstrationer följdes upp av den första stora ”cyberattacken” då Estlands banksystem, riksdag och regering plötsligt stod utan internet. Skadorna, utan pappersdokumentation, blev omfattande.

Men politikerna tog inga steg bakåt utan inrättade i stället en e-ambassad i Luxemburg, som står under Natoskydd och använder den redan nämnda blockchain-tekniken för att kryptera och bevara underlag. Ett litet land vid ryska gränsen har utvecklat och provat ut ett system som kanske all världens länder kommer att kopiera och skala upp en vacker dag. I en värld där politiken är oberäknelig och tekniken förändras från år till år är det förstås utmärkt att ett av de minsta länderna agerar försökskanin för det nya. Det kostar inte lika mycket att misslyckas, och utsikten att tjäna pengar på ett genombrott blir svindlande för en så liten befolkning. Risken framstår som värd att ta.

Huvudregeln är ändå att hela nationer inte ska drivas entreprenöriellt. Politiker kan lämna risktagandet till enskilda företagare som vinner eller försvinner. Av alla framtidsprojekt dör eller stagnerar de flesta. Lilla karska Estland, som har hunnit få 1,3 miljoner invånare med 400 000 medborgare i huvudstaden Tallinn med dess pittoreska stadskärna och sina betongförorter, hade år 1991 inte så mycket att förlora.

Ingen hade frågat esterna, lika litet som några andra östeuropeiska folk, om de ville vara med i Sovjetunionen. Stalins Östeuropa var ett brutalt kolonisationsprojekt där allt styrdes från Moskva. Esterna fick i 51 år stå utanför välfärdsutvecklingen i Västeuropa och blev fattiga som kyrkråttor. Bananer var något man läste om i skolböckerna, till exempel.

Men sedan gick det fort. I dag är Estland nästan ikapp Italien och om 10–15 år ligger Sverige inom räckhåll. Estland tackade artigt nej till begagnade telestationer från Finland och gick direkt på mobiltelefoner och därefter ut på internet när den tekniken uppenbarade sig. I dag finns det fritt wifi i hela Tallinn.

Svenskar talar om Skype som en blågul uppfinning medan estländarna och danskarna ser den som sin. Sanningen ­ligger däremellan, och när Skype såldes 2011 för drygt 50 miljarder kronor blev det en kraftig kapitalinjektion i Tallinn. Den amerikanska tidningen Fortune berättar om Starship Technologies, som utvecklar stadsrobotar för hemleverans av färskvaror, Jobbatical som förmedlar kunskapsarbetare över hela världen, och Funderbeam som byggt en ­finansiell plattform att handla ”startups”-aktier med blockchain-teknik. Visst har det funnits motgångar under det kvartssekel som gått, men lilla Estland är redan inne i Europas finrum.

Inget kan gärna irritera Vladimir Putin mer än detta.

Mest är det en återgång till gamla ordningar. Tallinn var ju tidigt en viktig stad i Östersjöhandeln under namnet Lindanäs eller Reval. Efter svenskarnas välde, som slutade 1721, blev Estland en provins i Tsarryssland som industrialiserades snabbt. Mellankrigstidens självständighet förstärkte utvecklingen. Men stalinismens idéer och förtryck gjorde att Estland fick se grannen Finland, som var på rätt sida om ”järnridån”, dra ifrån. Nu sluts gapet snabbt.

Estland har mycket att lära både unga, omogna ekonomier och de äldre, övermogna, som famlar efter en politik som får ekonomin att utvecklas igen. Utan att bejaka entreprenörskap går det inte.

I en värld präglad av snabb teknisk omvandling och allt komplexare arbetsfördelning har företagsamhet bara blivit centralare. Välutbildade kunskapsarbetare med flexibla anställningsformer genererar resurserna i de mest levande städerna. Alla som arbetar med vinnande och förlorande projekt genererar konsumtions- och skattepengar till ekonomin. Många hankar sig fram med lägre lön i hopp om att den stora förmögenheten ska komma längre fram. Många misslyckas med detta men är ändå med och skapar sysselsättning, ­gemensamma erfarenheter och ökad kunskapsmassa.

De som vinner blir ibland osannolikt förmögna på ­papperet, men den personliga marginalnyttan av pengar är försvinnande liten, den tredje sportbilen i garaget blir närmast problematisk. Miljonerna och miljarderna sugs snart in i nya projekt. Livet måste gå vidare och nya mål sättas. Den företagare som drömt om att dra sig tillbaka är snart inne som finansiär i nya projekt, vilket ger nästa generation risktagare både pengar och bättre odds. Några av företagen vill vara störst och börjar köpa upp konkurrenter för att försvara sin ledning. Det gör att ännu fler kastar sig in i ambitionen att antingen utmana ledarna eller tvinga dem att göra nya utköp.

”Pengar är som gödsel”, sade redan de gamla företagarna på 1800-talet, ”värdelösa om de inte sprids”. Aldrig har pengar (och kunskap) spridits så snabbt som över de kreativa kvarteren i städer som Seattle, New York, Boston, London, Hamburg, Stockholm och lilla Tallinn. Glöm nationer, det handlar om löjligt små stadskvarter. Runt de överbefolkade kontoren, där unga människor sitter eller står framför ­datorer, etablerar sig andra företagare som levererar allt från kunskapstjänster till service och catering. Det finns inget bättre ställe att vara konsult, bokförare, kommunikatör, ­jurist, bankir, elektriker, rörmokare, installatör, snickare eller caféägare. Ju bättre utbildning, desto större belöning hägrar. Den politiker som vill ha nya entreprenörer måste se till att det byggs lokaler och bostäder snabbt.

Det uppkopplade samhället bär på en paradox, ju mer vi kopplar upp, desto fler lokala kluster uppstår. Där samlas kreativa människor som vill jobba i en doft av adrenalin. Att sitta ute i vildmarken och tänka höga ­tankar passar kanske den som tröttnat på surret i bikupan. Men hjärnorna är biologiskt konstruerade för att utvecklas i flock. Redan Aristoteles talade om fem sinnen, syn, ­hörsel, känsel, lukt samt smak. Det tycks som om alla i en bra arbetsgrupp får ut mer från sina sinnen. Mer blir möjligt. På nätet är det bara syn och hörsel som kan vara med.

Hur ska politiken förhålla sig till detta nya kaotiska ­näringsliv? Det tjänar i varje fall inget till att drömma om industrins renässans eller jaga upp sig över framtidens ­robotar. Det gäller i stället att ha respekt för att entreprenörskap höjer levnadsstandarden precis som den alltid gjort och inte i onödan gå in och suga upp löner, kapitalvinster och ­för­mögenheter. Vilka vet mer om framtidens näringsliv än aktörerna? Danmark, som har högt skatteuttag, har valt ­linjen ”flexicurity” för sin unga, tryggare arbetsmarknad och försvarar hög omvandlingstakt.

Populister till höger har väljare som känner sig utanför det nya. Populister till vänster har sina kärnväljare bland statsanställda och kommunanställda. Det är inte fel att varje person slåss för sina intressen, men det är oroande att så få försvarar det system – demokratin och marknadsekonomin – som bäst skapar nya resurser och jobb. De yngre och företagsamma måste fås att rösta, varför inte via internet som i Estland?

Vilka platser i världen är mest entreprenöriella och kan väntas dra till sig talangerna och kapitalet? De fristående ­bedömarna är ganska eniga. New York hamnar högst upp för sin bredd. Här finns inte bara täthet utan kvalitet, ­talang, kultur, kapital och kunskapstjänster. De bäst utbildade och mest jämställda kvinnorna i världen fördubblar talang­poolen.

Området mellan San Francisco och San Jose, som ­kallas Bay Area, har redan presenterats och är en värdig med­tävlare. Här finns störst talang och intelligentast kapital. För kvinnorna är det sämre.

London kommer lite längre ner, men har de flesta kännetecken som New York har utan att nå lika långt. Brexit blir sannolikt negativt.

Singapore och Stockholm är alltid med på listorna medan Tallinn tappas bort på grund av sin litenhet. Stockholm får högsta poäng för entreprenörsklimat och jämställdhet. Men att beskatta optioner och högre löner med 70 procent ger inga pluspoäng, ej heller svårigheter att snabbt hitta ­bostäder.

I Asien har inte bara Singapore, utan städer som Bombay, Shenzhen, Shanghai, Söul och Tokyo bra omdömen. Hur ser det ut i andra utvecklingsekonomier?

Dessa länder har ofta en större andel egenföretagare, inte för att de är mer företagsamma, utan för att reguljära jobb är så svåra att hitta. Men för varje litet försörjningsföretag ökar ändå chansen att hitta idéer som ger fler anställda och bättre ekonomi. Nöden är uppfinningarnas moder.

Uganda i Afrika som styrs av en despot, Yoweri Museveni, redovisar 28 procent företagare av de arbetande efter en lång tid av företagsvänlig politik. Fiberkablar har dragits även till en del avlägsna byar.

Mera normala andelar på 14–17 procent företagare finns i länder som Thailand, Brasilien, Kamerun. I gruppen under kommer Vietnam, Angola, Jamaica och Chile. I Afrika står kvinnorna för en betydande andel av företagandet.

Utvecklingsländernas tekniker dras till de rika ländernas etablerade kluster, vilket på längre sikt kan gynna båda. Berkley­professorn i nationalekonomi, Enrico Moretti, har berättat om ett möte med en Indienfödd toppdirektör i Silicon Valley som hävdade att han sällan hittade några amerikanska ingenjörer som höll måttet till sitt företag. Han såg kulturella orsaker och decenniers förändringar av hela skolsystemet.

”I high schools är bristen på fokus när det gäller tekniska ämnen numera uppenbar.”

USA skaffade sig tidigt försprång i tekniskt företagande som man inte orkade eller ens brydde sig om att försvara med ökad kvalitet i utbildningen. De snabbt växande teknikföretagen fick vända sig allt mer till den globala talangpoolen. I städer som New Haven, Minneapolis, Philadelphia, Washington DC och New York är de högutbildade invandrarna klart fler än de lågutbildade.

En välutbildad tekniker kommer gärna till USA eftersom avkastningen på en sådan utbildning där är högst i världen. Det märkliga är att amerikanska ungdomar och deras föräldrar inte tar större intryck av detta.

”Jag har själv söner som växt upp i USA och jag pratar hela tiden med dem om vad en teknisk utbildning är värd. Men de vägrar att läsa ingenjörsvetenskap”, konstaterade den intervjuade indiske direktören.

I Europa är kostnaden för krävande utbildningar betydligt lägre, men de förväntade nettolönerna är också lägre. Sverige är närmast ett extremfall. Om utbildningsnivån i tekniska ämnen är avgörande så kommer därför morgondagens ­entreprenörcentra utvecklas starkare i städer som Shanghai, Helsingfors, Hongkong, Singapore, Tokyo och Tallinn, och i Sydkorea och Kanada.

Ju fler generationer som haft välfärd, desto färre vill offra sina ungdomsår på krävande utbildningar. Så tycks ­bilden vara. Moderna pedagogiska idéer har inte gjort saken bättre. Att Finland och Estland ligger högt upp beror nog inte bara på pedagogiska metoder, utan på att de båda ganska ­nyligen låg långt ned i välfärdsligan. Föräldrar kunde berätta om vad fattigdom innebar.

En evig dynamik mellan fattiga och rika regioner tycks spela en stor roll för de reaktionära strömningar som präglar de rika västländerna. I den tredjedel som främst får njuta av globaliseringens frukter finns påfallande många tekniskt begåvade personer från de folkrika länderna i Asien. Även de mest studiebegåvade afroamerikanerna och ­latinamerikanerna har tagit sig upp i den ekonomiska eliten. Ekonomin är färgblind, och det stör dem som tidigare hade försprång.

Den andra sidan av myntet är alla lågutbildade invandrare som sällan tar några jobb som de etablerade medborgarna vill ha, men som ändå rubbar balansen mellan utbud och ­efterfrågan. Lönenivån för rutinarbete, där inte starka fackföreningar regerar, har stagnerat på ungefär två tredjedelar av den amerikanska arbetsmarknaden. ”Elitens” tredjedel har samtidigt fått sina löner fördubblade.

Risken för felgrepp ökar om var och varannan politisk ­ledare blir tillsatt av missnöjesgrupper och den elit som skapar ekonomisk utveckling ses som parasitär. Den som är optimistisk kan hänvisa till att den argaste generationen gått in i pensionsåldern och att nya, mer globaliserade och mer entreprenöriella generationer håller på att ta över, även i väljarskarorna.

Av: Ronald Fagerfjäll

Konsten att bli en riktig undersåte

Är du trött på att vara ”medborgare” och ta ansvar för allt som händer? Här är några sätt att snabba på utvecklingen mot ”undersåtens” bekväma liv.

Underminera marknadsekonomin

Inte en krona ska gå till vinst! Egendom är stöld!

Lita mer på ledaren

Putin förstår mycket mer än ni tror. Åkesson har en plan.

Tjata om hur dåligt demokrati fungerar

I riksdagen grälar man bara. De flesta politiker är korrupta.

Använd utopin som måttstock

Alla jobb ska ligga 15 minuter från bostaden. Alla ska tjäna lika mycket.

Ändra på historien

I vårt parti har ingen gillat Adolf Hitler. Lenin lät aldrig döda någon, det var Stalin.

Låt ändamålet helga medlen

I Göteborg smörjer vi varandra för att få saker att hända. Lås in dem direkt, varför slösa tid på rättegångar?

Allt var mycket bättre förr

Tänk när en riktig karl kunde försörja en hemmafru. Pilsner­filmerna var roligast.

Kräv hårdare straff

Spöstraff får brottslingar att tänka sig för. Skolaga skulle lösa en del problem med disciplinen.

Hänvisa alltid till auktoriteter

Marx förklarade en gång för alla varför kapitalism inte fungerar. Tännsjö är en stor humanist.

… eller varför inte himlen?

Äktenskapet är av Gud instiftat. Homosexualitet kan botas med tro.

Sätt meningsmotståndare under fysisk stress

Kom ihåg att jag vet var du bor. Jag ska berätta om dig för mina polare.

Visa vad du tycker om en särskild sorts -ism

Sverigedemokrater är onda människor. Men värst är neo­liberaler.

Eller skyll på någon annan

Om inte USA-imperialismen fanns så skulle Kuba vara rikt. Utlänningarna har förstört våra jobb.

Förklara allt med en enda teori

Om man förstår teknikens singularitet så behöver man inte förstå så mycket mer. ­Aktieägarvärdet är vår tids bästa rättesnöre!

Efterlys en stark ledare

Någon som Erdogan skulle ha löst Stockholms bostads­problem i ett nafs. Vladimir Putin har kraften att rädda världen.

Skämta nedlåtande om någon grupp

Kvinnor kör bättre än höns. Lantisar är helt enkelt dummare.

Tro bara på eliten

De flesta människor är obildade idioter. Bara den som gått ­Harvard förstår företagsledning på riktigt.

… eller bara på dig själv

Jag följer inga expertråd, jag har stark intuition. Ensam är stark.

Misstro journalisterna

Så fort jag råkar veta något, ser jag att massmedia ljuger. Det gäller att rensa bort stalinisterna från kultursidorna.

Nationalism fungerar alltid

Svenskarna har inte så mycket att lära av andra. Har du hört den senaste om norrmän?

Protektionism är inte så dumt

Om vi gör våra egna bilar blir det bra jobb åt alla. En riktig karl äter inte sushi.

Fördöm den jäkla valfriheten

Tänk om man kunde slippa alla sorters tandkräm och friskolor! Jag ser ingen skillnad på partierna.

Vådan av att isolera sig

Portugiserna upptäckte mot slutet av 1400-talet att den ­afrikanska västkusten svängde in mot öster och började drömma om att komma runt hela kontinenten till Indiens krydd- och textilhandel. Den ­resan kunde fullbordas av Vasco da Gama först 1497. Om han hade kommit bara några generationer tidigare, kunde han ha mött en jättelik kinesisk armada. Nu var det fritt fram att slå sig fram och ta herraväldet ända bort till Indonesien. Holländare följde efter.

Den kinesiska djonken, försedd med roder, rigg och segel, hade länge varit överlägsen alla andra farkoster, utvecklad i en stormig del av världshaven. År 1405 seglade amiralen och eunucken Zheng He på order av en ny dynastis härskare, Yongle från Ming, ut i världen med en mäktig armada. 60 enorma baochuan tycks ha deltagit i expeditionen, var och en var stor som en fotbollsplan. I flottan fanns ytterligare cirka 250 djonker med olika uppgifter, de snabbaste var stridsfartyg och de långsammaste transport­erade soldater. Totalt följde 30 000 kineser amiralen ut i det okända, uppges det.

Denna flytande stad av människor tillbringade närmare tre decennier på expeditioner längs de indokinesiska och indiska kusterna och nådde till slut även Afrika. Det var mestadels fredliga kontakter med den märklige ledaren.

Denna långväga sjöfart var förstås kostnadskrävande och lades helt sonika ned av kejsar Yongles efterträdare. Kineser förbjöds både att bygga oceangående skepp och att lämna Kina med något av de skepp som fanns kvar. Behovet av att konsolidera ekonomin och att ständigt stärka försvaret mot mongolerna i nordväst ­bedömdes vara viktigare än kontakter över haven. Kina slöt sig inom sitt skal.

Det byggdes i stället under de följande århundradena avancerade japanska handels- och krigsfartyg som spridde oro i Sydostasien. Uppskattningsvis levde 100 000 japaner i olika handelskolonier i Sydostasien. Japanska sjöfarare, pirater och köpmän var fruktade både för sitt sjömanskap, mod och sin militära hänsynslöshet. Men Japan, långt mer folkrikt än ­England, hade kroniska ­problem med sitt feodal­- system.

Hur skapar man ett hållbart styre i ett land med så många länsherrar med egna trogna krigare och så många nya impulser från Europa? Japans shogun Tokugawa hade nog ingen plan att avskärma Japan från början. Men han förstod att kristna länsherrar vid kusterna kunde hota honom med hjälp från utlandet. Han insåg också att japanska pirater utanför Japan var ytterligare en bricka i spelet. Det gällde att skaffa sig fullständig kontroll över både länsherrarna och deras möjliga vapendragare.

För att skydda sin makt genomförde han och hans efterträdare en rad radikala och brutala förändringar. Några riktade sig mot religionerna. Buddhistsekter slogs ned och de kristna utrotades. Spanjorer och portugiser utvisades, vare sig de haft med missionsverksamhet att göra eller ej. De enda som fick vara kvar och handla under reglerade former var holländare och koreaner, vilka tidigare inte hade lagt sig i politiken. De protestantiska holländarna försvarade inte de kristna japanerna, som ju var katoliker. De japanska handelsmän och pirater som befann sig utanför Japan förbjöds till slut att komma hem igen. Deras försörjningslinjer skars av.

Så försvann på kort tid alla japanska ambitioner att erövra andra länder eller att ens ha närmare kontakt med dem. Kineserna hade ju lämnat sjöfarten sedan länge.

Världshistorien tog en annan vändning när holländare och engelsmän kunde tävla med spanjorer och portugiser om herraväldet över haven.

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom

Bostad & fastighet