22 november 2021 13:30

Gränges – när pengaregnet blir en förbannelse  

Sagan om Gränges kan analyseras i många lager av feltänkande och misslyckanden. Det är nästan svårt att avgöra vad som var värst: att staten tvångslöste in LKAB till ett pris som borde få alla räknekunniga att gå i baklås, eller att Gränges därpå investerade detta pengaregn på ett sätt som bara kunde sluta i tårar och elände.  

År 1954 träffade den nye Grängeschefen Erland Waldenström statens förhandlare i märkliga förhandlingsturer. Regeringen ville lösa in LKAB helt till staten trots att detta skulle bli alldeles orimligt dyrt för skattebetalarna, uppemot en miljard kr.  Det var tillräckligt för att köpa kontrollägande i de flesta stora industriföretag i landet. Varken Grängesledningen och Grängesfacket ville ändå detta. Att det skulle bli så dyrt berodde på ett gammalt avtal som inte kunnat förutse hur het en malmmarknad kunde bli efter ett storkrig. 

Jämfört med vår tids syn på aktieägarvärde blev det nu en märklig förhandling med låsta, omvända positioner. En arbetarregering ville inte gärna missa en sista möjlighet till en socialisering av Lapplandsmalmen och en företagsledning med far och son Martin och Erland Waldenström vid makten såg affären som ett misstroendevotum mot deras ämbetsmannaheder. 

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här