450 miljarder upp i rök

Det cylinderformade huvudkontoret kom på plats i industriområdet i Bagsværd norr om ­Köpenhamn för snart tre år sedan. Femvåningshuset – som ritats av arkitekten Henning Larsen, kanske mest känd för att ha ritat operahuset i samma stad – sägs vara inspirerat av den spiralformade strukturen i insulinmolekyler.

– Grunden för företaget 1923 skapades med insulin, säger Novo Nordisks ordförande ­Göran Ando när Affärsvärlden besöker ­honom i huvudkontoret.

Det tidiga solnedgångsljuset flödar in i byggnaden och lägger hela innergården i ett lätt rosa skimmer.

– Och vad gör vi nu? Jo, fortfarande insulin, säger han med ett skratt.

Det blodsockerreglerande hormonet är vidareutvecklat och förfinat sedan 1920-­talet. Numer är det konstgjort, men kärn­affären är densamma. Danska Novo Nordisk är branschetta inom behandlingen av sockersjuka och diabetes. Nästan hälften av alla patienter i världen som behandlas med insulin får sina preparat från Novo Nordisk. Bland konkurrenterna märks franska Sanofi, liksom amerikanska Merck och Eli Lilly och brittisk-svenska Astra Zeneca.

Sedan 2005 har den i Buckinghamshire bosatte svensken och läkemedelsveteranen Göran Ando suttit i styrelsen, de senaste fyra åren som ordförande.

Under hans tid i ledningen har bolagets aktie först raketrusat för att på senare tid klappa ihop fullständigt. Novo Nordisk-­aktien steg fram till årsskiftet 2015/2016 med 1 100 procent till drygt 400 danska kronor men betalades dagarna före bolagets årsstämma nu i slutet av mars med 234 kronor. Över 450 miljarder svenska kronor är borta, men det betyder ändå en uppgång på drygt 600 procent under Andos tid i styrelsen. Bolaget är fortfarande det nordiska börsbolag som har högst marknadsvärde, cirka 771 miljarder svenska kronor.

Som tvåa och trea på topplistan (se sidan 26) placerar sig Astra Zeneca och norska Statoil vars marknadsvärden uppgår till 684 respektive 501 miljarder kronor.

Göran Ando började sin karriär som distriktsläkare i Visby på 1970-talet och drar sig till minnes att han på den tiden injicerade rent guld i patienter som led av reumatism.

– Det gav viss lindring, så det var vad man gjorde, säger han i ett konferensrum i den del av kontoret som är reserverat för Novo Nordisks styrelseordförande.

Skrivbordet ligger i ett öppet kontorslandskap. Bakom det finns bolagets rymliga styrelserum med plats för två dussin personer vid bordet.

Född i Torshälla norr om Eskilstuna men uppvuxen i Stockholm kan Ando inte dölja en tydlig stockholmska. Fast fick han välja så föredrar han engelska.

– Jag drömmer på engelska, säger han.

Som son till en pappa som var bergsingenjör och en mamma som var hemmafru var det inte självklart att han skulle utbilda sig till läkare. Hans storasyster följde familje­traditionen och utbildade sig till just bergs­ingenjör. Själv var Göran Ando länge inriktad på att bli veterinär. Hans första jobb var vid veterinärhögskolan i Stockholm.

– Jag hjälpte till på hästkirurgen där, säger han.

Till slut blev det ändå läkarlinjen. Göran Ando blev färdig läkare i Linköping 1972 och tog anställning på lasarettet i Visby. Efter fem år sadlade han om.

– Jag gjorde några läkemedelsprövningar som läkare och blev intresserad av kliniska prövningar. Det var fortfarande väldigt ovanligt, det här är 1970-talet, att läkare gick på heltid till läkemedelsindustrin i Sverige. Mina kolleger undrade om jag hade blivit alkoholist. Men jag tänkte jag skulle prova på det och sedan har det blivit 35 år.

Göran Ando är generellt sett snabb till beslut. Även när de är stora, enligt en tidigare medarbetare.

– Jag fattar många beslut mycket snabbt. Det finns ingen som helst forskning som ­säger att beslut blir bättre av att man väntar en månad med att fatta dem, snarare tvärtom. Däremot när det gäller stora, viktiga beslut, då tar jag tid på mig, de sover jag gärna på. Men jag tror på att rensa undan många av de små besluten.

Första uppdraget i industrin blev på amerikanska Pfizers Stockholmskontor. Senare bytte han till chefsuppdrag inom Bristol-Myers, Astra och Glaxo innan han i mitten av 1990-talet köptes över av Pharmaciachefen Jan Ekberg till ett uppdrag som vice vd. Han hamnade mitt i hetluften. År 1995 fusionerade Pharmacia med amerikanska Upjohn.

Vad tänkte du när du kom till Upjohns hemstad, Kalamazoo i Michigan, första gången?

– Mycket duktigt folk. Jag såg också att de hade blivit lite tilltufsade. Jag försökte bilda mig en riktig bild av deras produktion, deras forskning och utveckling. Jag kan inte läsa rapporter, är inte så bra på det. Jag måste träffa folk, ha en dialog, för att riktigt förstå vad som händer.

Mellan hälften och två tredjedelar av de stora sammanslagningarna världen över sägs, enligt olika studier, inte ge någon positiv inverkan på det sammanslagna bolaget. Det är också Göran Andos erfarenhet.

– Det tror jag är helt rätt. Det gäller därför att gå igenom processen så snabbt som ­möjligt. För att sedan komma tillbaka som ett ­företag.

Senare fusionerade den nya koncernen med Monsanto och bytte därefter namn till Pharmacia Corp.

Affären ledde till att Sverige förlorade många arbetsplatser. Ando säger att det aldrig fanns en intern uppfattning om hur stor del av Pharmacias verksamhet som skulle finnas kvar i Sverige.

– Det hade vi ingen uppfattning om över huvud taget. Det tittar man aldrig på. Det var inget mål i sig. Målet var att göra ett ­riktigt bra företag.

Pharmacia Corp köptes slutligen upp av världens största läkemedelsbolag, Pfizer.

Då ungefär checkade Ando ut från imperiebygget och han drar sig inte för att nu i efterhand kritisera det stora amerikanska bolaget. Skillnaden mellan den tjänstmannastyrda fullblodskvartalskapitalisten Pfizer och Novo Nordisk, med en ägarstiftelse som kontrollerar nästan tre fjärdedelar av rösterna i en ointaglig borg av långsiktighet, kan nästan inte vara större, enligt Ando.

– För ett läkemedelsföretag med produktcykler som är 20 år och ibland mer, är det oerhört värdefullt. Vi kan tänka mycket mer långsiktigt, säger Göran Ando.

Ett argument mot den här typen av ägarstiftelser, som är vanliga inte minst i Danmark, är att de hejdar en konsolidering som på sikt är nödvändig.

– Har man som vi nästan 50 procent marknadsandelar inom vårt största terapiområde, så kan jag inte hävda att konsolidering är det som behövs. Jag tror faktiskt att den här ägandeformen, för ett läkemedelsföretag, har fördelar, inte nackdelar. Vi har vår horisont lite längre bort än nästa kvartal.

Enligt Göran Ando har några konkurrenter, som exempelvis Pfizer, en helt annan strategi än att vara långsiktiga när det gäller att utveckla nya mediciner.

– Pfizer verkar inte göra det [tänka långsiktigt, på tio års sikt, reds anm], om jag ska vara ärlig. De går igenom den ena ackvisitionen efter den andra. Så deras affärsidé är lite annorlunda. De köper företag, sparkar många anställda och behåller produkterna. Det låter väldigt grovt, men jag har varit med om det själv, när Pfizer köpte upp Pharmacia. Det är svårt att bedöma hur många av våra 45 000 anställda, Pharmacias 45 000 anställda, men en god gissning är väl att två tredjedelar var borta mycket snabbt. Och ja, de klarar sig på det. ”Är det en kul business att vara i?” Det tycker inte jag, det måste jag säga.

Göran Ando ser jätteaffären som en följd av en destruktiv strategi.

– Just det, jag tycker det. Jag är bara en enkel läkare, vad vet jag. Men det tycker jag. Pfizer är extremen, men jag har uppfattningen att sådana här stora mergers ofta sker av svaghet. Ledningarna tvingas till det, för att kunna växa vidare.

Novo Nordisk har just ingen som helst färsk erfarenhet av stora förvärv. Bolagets expansion har i nära 30 år skett naturligt, genom organisk tillväxt. Därför kommer Göran Andos besked under intervjun, att bolagets forsknings- och utvecklings­avdelningar inte längre kan försörja bolagets tillväxt, oväntat. Sådana ord har inte tidigare hörts från Novo Nordisk-toppen.

– Vi är nu så stora att man måste säga att vi kan inte till fullo försörja vår ökning, alltså den tillväxt vi vill ha i bolaget, bara ­genom vår interna forskning.

Frågan är vad Novo Nordisk ska göra. Troligast är att bolaget, i likhet med många andra stora läkemedelsföretag, köper små forskningsbolag.

– Vi kommer med stor sannolikhet att göra det framöver. Om vi köper bolaget, ­eller om vi samarbetar med dem, det beror lite grann på bolaget och vad de vill också.

Göran Ando vill inte gå så långt att han kallar nyordningen för ett trendbrott.

– Vi har en massa samarbeten redan, men ofta i väldigt tidiga projekt, med universitet och småbolag. Så det är nog inte ett trendbrott, det är mer att vi skruvar upp den sidan lite mer.

Men när köpte ni senast ett projekt, eller ett bolag?

– Vad vi jobbar med är att hitta bolag eller projekt, naturligtvis.

Dagarna innan Affärsvärlden träffar Ando skriver nyhetsbyrån Reuters att Novo Nordisk har lagt ett bud på en Nasdaq-noterad läkemedelsutvecklare, Global Blood Therapeutics, med en årlig omsättning kring 10 miljarder kronor. På frågan om uppgifterna är korrekta väljer Ando den enkla vägen:

– Inga kommentarer. Vi kan aldrig kommentera sådana uppgifter.

I den framtida strategin ligger också att bolaget ska bli mindre beroende av diabetesmediciner, som i dag står för 75–80 procent av koncernens försäljning. I fjol uppgick ­intäkterna från dem till motsvarande cirka 130 miljarder svenska kronor.

– Jag tror att det kommer att vara en väldigt stor del kvar på diabetes fortfarande. Men en väldigt stor del, tror jag, och nu spekulerar jag, kommer att vara mot obesity (övervikt, reds anm).

Novo Nordisk kan alltså vara på väg att bli en stor aktör för patienter som försöker bli av med övervikt och fetma.

– Ja, det är ett stort område som vi är inne på nu med Saxenda [en nyutvecklad avmagringsmedicin, reds anm], och sedan tror jag vi har ett antal produkter som kommer här framöver. Om tio år så kommer det vara ett stort fält.

Saxenda säljs i injektionspenna på svenska apotek. I framtiden tror Göran Ando att produkter av samma slag – mediciner mot fetma – kommer att ingå i Novo Nordisks sortiment.

Står diabetesmedicinerna framöver för 50 procent eller är det mer?

– Det är omöjligt att säga, det vet jag inte. Det beror lite på hur stort bolaget är då, om tio år.

Är Novo Nordisk kvar som ett oberoende företag om tio år?

– Ja, absolut.

Åldersdiabetes, den vanligaste diabetessjukdomen, är en utpräglad vällevnadssjukdom. I takt med att allt större delar av mänskligheten blir överviktig, och dessutom får råd att köpa mediciner, ökar därför försäljningen för Novo Nordisk. Ändå tvingades Novo Nordisk förra året sänka den långsiktiga prognosen för den årliga tillväxten i rörelseresultatet från 10 procent till 5 procent.

Det gjorde att aktien hamnade på fjolårets förlorarlista.

– Vi är nu relativt stora. Att växa 10 ­procent på både top och bottom line, när vi har en omsättning på 111 miljarder danska kronor (2016), blir bara svårare och svårare, ­säger Göran Ando.

Men den huvudsakliga anledningen till att bolaget förra året sänkte långtidsprognosen var framför allt att insulinmarknaden i USA, som utgör hälften av Novo Nordisks marknad, är utsatt för hård prispress.

– De stora organisationerna, som är ­köpare, har konsoliderats väldigt, så att det nu är i princip tre stycken som har en väldig ­förhandlingskraft. Det har gjort att de rabatter vi ger har ökat mycket kraftigt.

Under 2016 var rabatten, enligt Göran Ando, 59 procent.

– Alltså ger vi bort 59 procent. Och det har ökat från år till år och tagit lite extra fart under sista året. Och eftersom USA är hälften av hela vår verksamhet så måste vi sänka vår prognos.

Företagets mesta tillväxtmarknad under kommande fem- till tioårsperiod är ändå, precis som under många år tidigare, USA.

– Dessutom ser vi länder som Kina, Asien och Latinamerika, som stora tillväxtområden, säger Göran Ando.

Hur ser du som ordförande vid det här bolaget på att världens befolkning blir allt fetare?

– Det är katastrof, helt klart. Ökningen har minskat i en del länder, vilket är trevligt. Men det är fortfarande en ökning. Och du ser ungar i dagens läge som har bytt att vara ute och sporta, med att sitta framför ett datorspel. Det hjälper inte precis, säger Göran Ando.

I sammanhanget återberättar Affärsvärldens utsände en historia om en patient som har ordinerats motion och bättre kosthållning.

– Utmärkt, kommenterar Göran Ando.

Men patienten ville ha piller, han ville inte ha motion och bättre kost.

– För mig måste du alltid börja behandlingen med kost och med motion. Läke­medel är nästa steg på den trappan. Om du har försökt det, och det fortfarande inte räcker, då tar du till läkemedel, inte tvärtom.

Men bland patienter är det en vanlig uppfattning att piller hjälper.

– Ja, det tror jag. Och det gör de, men det är fel ordning. Fetma och diabetes måste du behandla mycket mer som en helhet. Och där ingår kost, där ingår motion.

Samtidigt som Novo Nordisk-ordföranden kan glädjas över fortsatta försäljnings­- rekord är han oroad över att sjukvårdens ­resurser inte tycks räcka till i många europeiska länder.

– Att folk lever längre är en stor drivkraft i vår bransch, för det gör att sjukdomar som typiskt hänger ihop med åldrande, ökar förhållandevis snabbare naturligtvis.

Dit hör exempelvis diabetes.

– Ja. Det ju är ren matematik. Men det skapar en enorm press på sjukvården. Jag följer debatten i Sverige. Och sedan ser jag debatten i England där jag bor. Och det är precis samma debatt. Det är kaos på akutmottagningar och det är långa köer.

Ando tror för sin del att andelen av bruttonationalprodukten som går till sjukvård kommer att öka framöver.

– Jag tror det. För jag tror faktiskt att i de flesta länder, om du faktiskt frågar befolkningen, så är de villiga att ge mer till sjukvården.

Kommer köerna till de brittiska och svenska sjukhusen vara kvar?

– Jag önskar jag kunde säga nej, och jag hoppas det men jag tror inte det.

Ändå föredrar han det västeuropeiska sjukvårdssystemet framför det amerikanska. Orsaken?

– Jag har bott i USA i tolv år. En sak som stör mig där är att sjukvård inte är tillgänglig för alla medborgare. Och om jag ska vara helt ärlig, så får det inte vara.

Göran Ando brinner för ledarhundar

Född: Torshälla 1949.

Uppvuxen: Stockholm.

Familj: Hustrun Ing-Marie, tidigare språklärare, samt två vuxna barn, Christine och Gustav.

Bor: Buckinghamshire, England.

Utvandrade: 1981 (till USA, senare till England).

Utbildning: Läkare i Linköping, 1972.

Första jobb: ”Jag jobbade på veterinärhögskolan i Stockholm, hjälpte till på hästkirurgen.”

Karriär: Distriktsläkare i Visby 1972–1978, medicinsk direktör vid svenska och amerikanska Pfizer 1978, vice vd vid Bristol Myers, 1983, olika chefsjobb vid Astra, 1986, och vid Glaxo, 1989. Från 1995 Vice vd vid Pharmacia, senare Pharmacia & Upjohn och Pharmacia Corp. Vd vid brittiska Celltech, 2003–2004. Rådgivare vid Essex Woodlands, brittiskt riskkapitalföretag, fr 2007 och styrelseordförande i Symphogen (Dk) fr 2011, i Molecular Partners (CH) fr 2010, i Eusa Pharma (GB) fr 2015. Fr 2006, styrelseledamot i Novo Nordisk, de senaste fyra åren som ordförande.

Inkomst: Arvode från Novo Nordisk, 1,8 milj danska kronor/år.

Välgörenhetsuppdrag: Styrelseledamot i ICMEC (International Centre for Missing & Exploited Children) fr 2015.

Brinner för: Har under många år betalat utbildning av ledarhundar för synskadade i England. En ledarhund kostar enligt Göran Ando minst 100 000 kronor att utbilda och han har enligt egen uppgift finansierat 20 till 25 hundar.

– I England finns inga statsbidrag. Det behövs en jätteinsats.”

Kör: Silverfärgad Porsche Panamera.

Läser: Leif GW Perssons Kan man dö två gånger?. ”Han skriver hemskt bra”, tycker jag.

Golf: Buckinghamshires golfklubb. ”Dragit ned kraftigt efter ett antal knäoperationer”. Hcp 28.

Fritid: ”Läser en hel del, trivs med att vara hemma”.

Somrarna: På Älgö i Saltsjöbaden.

Rädd för: ”Drabbas av demens, att man tappar hjärnan i princip.”

Grät senast: ”Jag gråter rätt ofta, och det har jag inga problem med. Jag kan gråta när jag ser en ledsam film.”