Börsen bra hemma bäst

Drygt elva år efter börsnoteringen, den 14 november i år, meddelade MSAB:s huvud­ägare Melker Schörling, Stefan Persson, Carl och Martin Bek-Nielsen samt Mikael Ekdahl att de tänker köpa ut bolaget från Stockholmsbörsen. Steget är inte unikt. Bryggeriet Spendrups köptes ut från börsen av ägarfamiljen 2001, 18 år ­efter noteringen 1983. Familjen Lindén köpte ut metallpulvertillverkaren Höganäs från börsen 2013, tillsammans med Wallenbergarnas FAM, och tidigare i år köpte familjen Dinkelspiel ut nätmäklaren Nordnet tillsammans med private equity-bolaget Nordic Capital. Klädkedjan H&M:s stor­ägare Stefan Persson fick också nyligen gå ut och dementera spekulationer om att han skulle köpa tillbaka familjeföretaget från börsen. En studie från 2014 visar att 69 av de 429 företag som köpts ut i Europa mellan 1997 och 2005 var familjekontrollerade.

Varför väljer då en del familjeföretag att lämna börsen ett antal år efter noteringen? En viktig del av svaret ligger i familjeföre­tagets unika egenskaper. Forskning visar att familjeföretag följer en dubbel logik. Precis som företag med spritt ägande eftersträvar de ekonomisk vinst, men utöver det spelar mjukare faktorer en större roll när det gäller familjeföretagande.

Det är med andra ord inte bara pengar som räknas. Familjeföretagare premierar ofta saker som långsiktighet, att få agera i lugn och ro, att nya generationer får engagera sig i företaget och att man inte tappar kontrollen över sina förfäders livsverk.

Den spanske professorn Luis Gomez-Mejia har myntat begreppet socioemotionellt välstånd för att beskriva de mjuka värden som påverkar hur familjer utövar sitt företagande. Forskning från Högskolan i Skövde och Internationella högskolan i Jönköping har studerat hur dessa mjuka värden påverkar varför ägarfamiljer listar och avnoterar sina företag från börsen.

Tidigare forskare som tittat på avnoteringar har för det mesta sökt efter rent finansiella förklaringar. Sådana förklaringar finns naturligtvis och är inte oviktiga. Hur aktiekurs och omsättning utvecklas påverkar viljan att köpa ut bolag från börsen. Det gör även konkreta förändringar i lagstiftningen, exempelvis skattefördelar. I vissa svenska fall har skattefördelar varit en förklaring till att bolag noterar sig på börsen. Faller dessa fördelar bort är det också läge att ompröva nyttan med att ha företaget listat. När Sverige fortfarande hade förmögenhetsskatt var det exempelvis skattemässigt lönsamt att äga aktier i bolag som var noterade på Stockholmsbörsens mindre listor, som var befriade från sådan skatt.

Men en enbart finansiell logik räcker inte till för att förstå notering och avnotering av familjeföretag. Strategiskt beslutsfattande i familjeföretag handlar om att hitta en bra balans mellan den hårda, finansiella logiken och mjuka, socioemotionella överväganden.

Inför det avgörande vägval som en börsnotering utgör ställer sig ägarna naturligtvis frågan vilka för- och nackdelar ett sådant beslut innebär. En djupstudie av två svenska familjeföretag visar att de finansiella för­delarna med en notering överskattades, medan ägarna underskattade de socio­emotionella nackdelarna. Huvudmotivet för en börsnotering är ofta möjligheten att få in nytt eget kapital som hjälper ett företag att växa ytterligare. Ägarna i fallföretagen hade inte minst förhoppningar om att noteringen skulle ge företagen positiv medial uppmärksamhet, men dessa förväntningar upp­fylldes inte. I stället dök oväntade nackdelar upp.

För att förstå vilka socioemotionella nackdelar ett familjeföretag kan möta ­konkret måste man titta närmare på socio­emotionellt välstånd. Forskarna Berrone, Cruz och Gomez-Mejia har funnit att socioemotionellt välstånd kan delas upp i fem dimensioner:

 Den första är familjens kontroll och inflytande. Möjligheten att kunna bestämma över sitt företag själv, utan inblandning av minoritetsägare eller synpunkter från analytiker och journalister, har ett högt egenvärde för de flesta familjeföretag.

 Familjemedlemmarnas identifikation med företaget innebär att ägarna inte drar en klar skiljelinje mellan den egna identiteten och bolagets. Kritik mot företaget och dess resultat upplevs därför lätt som personlig och i värsta fall integritetskränkande.

 Bindande sociala kopplingar medför att det finns starka sociala kontakter både inom ägarfamiljen och mellan ägarna och viktiga intressenter, som anställda och kunder. I ett noterat företag har marknaden inte alltid förståelse för de förpliktelser ägarfamiljen känner gentemot de anställda, exempelvis i en ekonomisk krissituation.

 Emotionell koppling leder till att affärs­beslut tenderar att ha ett känslomässigt inslag som går bortom ren vinstmaximering. Familjeföretagare har också ofta en tydlig bild av sitt företags identitet, som exempelvis ”jordnära tillverkningsföretag”, som rubbas av att finnas på aktiemarknaden.

 Dynastisk succession är slutligen viktig för många ägare i familjeföretag som vill att deras barn ska ta över som ägare och möjligen också som ledare. Inte minst ledarskapssuccessionen kan bli ifrågasatt av en börsnotering.

Samtliga dimensioner i socioemotionellt välstånd kan påverkas av en börs­notering. Hur detta ser ut i det enskilda fallet beror naturligtvis på faktorer som styrke­förhållanden i ägandet och företagets ekonomiska framgång. Ägarna som studerades av forskarna i Jönköping och Skövde kom fram till att den socioemotionella kostnaden, i form av ständigt kvartalsrapporterande, inblandning av ägare analytiker och journalister och känslan att förlora kontrollen över sitt ­företags identitet, var för hög. De ­finansiella vinsterna visade sig däremot blygsamma. Få börsföretag står i rampljuset, och nyttan med en notering är tveksam om aktien har låg omsättning och en stagnerande kurs. När familjeföretagare efter några år på börsen utvärderar noteringsbeslutet är det inte säkert att en sammanvägning av ­finansiella och socioemotionella konsekvenser fortfarande talar för att driva företaget publikt.

Omständigheter kan ha förändrats på grund av ny lagstiftning eller succession i familjen. Eller så kommer man helt enkelt fram till slutsatsen att förväntningarna vid noteringen var överdrivet optimistiska. En avnotering blir då den logiska konsekvensen.

Det ligger nära till hands att fråga om en avnotering från börsen är ett misslyckande. Forskningen gav inget stöd för en sådan bedömning. Tvärtom lärde sig företagen mycket under åren på börsen. ­Bolagen professionaliserades. Deras finansiella rapporter fick en högre kvalitet och man förstärkte sina styrelser med externa ledamöter. Ägare och chefer fick erfarenhet i att hantera ­medier, vilket de har haft fortsatt nytta av efter avnoteringen. Företagen hade fortfarande externa ledamöter i styrelsen och producerade professionella finansiella rapporter. Med andra ord fortsatte man i viss mån att agera som ett börsföretag trots att bolaget inte längre var listat. Däremot hade ägarfamiljerna återfått sin oinskränkta kontroll över bolagen och kunde driva dessa utan alltför närgången bevakning av analytiker, journalister och allmänhet. Ägarfamiljerna hade ökat sitt ­socioemotionella välstånd, utan att äventyra det finansiella välståndet.

I det aktuella fallet MSAB förefaller det mindre sannolikt att börsnoteringen 2006 skulle ha byggt på en missbedömning om vad det innebär att vara ett noterat företag. Grundaren Melker Schörling, mångårig vd för olika börsföretag, var väl medveten om vad det innebär att stå i finansmarknadens rampljus och att bli granskad av medier. Men i ett familjeföretag måste varje ägar­generation fatta sina egna beslut om hur den vill driva företaget. Det som var oproblematiskt för grundarens socioemotionella välstånd kanske inte känns komfortabelt för arvtagarna. Systrarna Schörling som tar över efter sin far har inte samma erfarenhet av att stå i rampljuset. Om de gör bedömningen att fördelarna med att vara listad inte upp­väger nackdelarna för bolaget och dem själva, kan det vara ett klokt val att tills vidare driva MSAB i en privat miljö. Principiellt är ett ­sådant beslut naturligtvis inte skrivet i sten för all evighet. Avvägningen mellan finansiellt och socioemotionellt välstånd behöver omprövas när omständigheterna ändras. Det kan de göra på grund av omvärldsförändringar men också när ägarna har byggt upp mer erfarenheter eller, på lång sikt, vid ett nytt generationsskifte.

Av: Olof Brunninge

Forskar om familjeföretag

Artikelförfattaren Olof Brunninge är docent i företagsekonomi och verksam vid Centre for Family Enterprise and Ownership vid Internationella handelshögskolan i Jönköping. I juni 2017 publicerade han tillsammans med Mattias Nordqvist och Börje Boers och Torbjörn Ljungkvist vid Hög­skolan i Skövde artikeln Going private, som behandlar frågan om varför familje­företag väljer att lämna börsen. Den publicerades i Journal of Family Business Strategy.

Familjeföretag ­utgör 75 procent

Enligt en studie från 2011 (Bjuggren, Johansson och Sjögren) är cirka 75 procent av alla företag i Sverige familjeföretag i bemärkelsen att en familj är största ägare och har minst 20 procent av aktie­kapitalet. Dessa företag står för drygt 20 procent av Sveriges BNP.