Börshövdingens plan för OMX

I slutet av maj var det dags igen. Tidningen The Observer skrev att Nasdaq OMX övervägde ett bud på Londonbörsen, LSE, vars aktiekurs halverats sedan årsskiftet. Nasdaq OMX vd Bob Greifeld har redan gjort två försök och misslyckats. Det blir ingen tredje gång, i alla fall inte nu.

– Nej, nu ska vi leverera det vi lovat våra aktieägare i samband med de senaste förvärven. Innan dess tittar vi inte på några större förvärv, säger han.

Sedan köpet av OMX blev klart för sex månader sedan har bolaget förvärvat derivatbörsen i Philadelphia, aktiebörsen i Boston och delar av energiderivatbörsen Nordpool. Tillsammans är affärerna värda närmare 8 miljarder kronor.

Även Nasdaq OMX börsvärde har minskat kraftigt, om än inte lika mycket som LSE:s. Nasdaq OMX är nu värt 42 miljarder kronor. Det kan sättas i relation till de 32 miljarder som Nasdaq betalade för OMX. Bob Greifeld undviker dock att svara på frågan om huruvida Nasdaq betalade ett överpris. Han anser att man måste ta hänsyn till Silver Lakes konvertibler när man beaktar värdet på Nasdaq. Om dessa räknas in är Nasdaq värt drygt 45 miljarder.

Det viktigaste för Nasdaq OMX just nu är att försvara sin position i det förändrade börslandskapet där allt fler alternativa marknadsplatserna, så kallade MTF:er, Mutilateral Trading Facilities, tar upp kampen med traditionella börser.

– Vi räknar med att det blir ännu fler konkurrenter här i Europa. Vi deltar i det när vi startar Nasdaq OMX Europe. Efter den här expansionsfasen kommer en period av konsolidering, där börser och MTF:er går ihop. Vi ska delta i det också, säger Bob Greifeld.

Om en dryg vecka, den 26 september, startar Nasdaq OMX egen alternativa marknadsplats, Nasdaq OMX Europe, sin handel, inledningsvis med de 25 mest omsatta aktierna på Londonbörsen. Att det är just ärkefienden LSE:s viktigaste papper som först konkurrensutsätts ska man inte tolka in något i. Någonstans måste man börja, säger Bob Greifeld. En månad senare ska mellan 600 och 700 aktier, de mest omsatta i Europa, kunna handlas via handelsplatsen. Målet är att inom några år ta 20 procent av handeln i de här aktierna.

Nasdaq OMX tar därmed upp kampen med Chi-X, som startade i fjol och har tagit 13 procent av handeln i Londonbörsens mest likvida papper, och med Turquoise, som drog i gång i mitten av augusti.

Bob Greifeld tror att MTF:er kan ta upp till 40 procent av börshandeln i Europa inom tre till fem år. Det innebär kraftig prispress på transaktionsavgifterna.

– Vi kommer att se konstant sjunkande transaktionskostnader de närmaste tre åren, säger Bob Greifeld.

Han räknar ändå med att kunna tjäna pengar på traditionell börsverksamhet. De nya marknadsplatserna får en enkel struktur som passar värdepapper där det finns gott om köpare och säljare och papper som har en stor andel algoritmhandel. För mer illikvida aktier behövs fortfarande traditionella börser, menar han.

De lägre transaktionskostnaderna innebär också att den totala transaktionsvolymen kommer att öka dramatiskt, enligt börschefen. Han ser framför sig ett liknande handelsmönster som i USA, där transaktionsvolymen är nio gånger större än i Europa, trots att börsvärdet av de amerikanska bolagen inte är mycket större än de europeiska. Nasdaq OMX intäkter ska därmed öka tillräckligt för att kompensera för lägre marginaler.

– Det är en av orsakerna till att vi ville slå samman Nasdaq och OMX. Vi behöver en stor skala för att ha en affärsmodell där vi både kan sänka priserna och ge våra aktieägare bra vinster, säger han.

Den process som föregick sammanslagningen för ett år sedan var ett maktspel av sällan skådat slag, där Nasdaq kämpade mot rivalen Borse Dubai med alla tänkbara vapen. När antagonisterna plötsligt slöt fred var det många som undrade vad som hade hänt. Men parterna vägrade ihärdigt att avslöja vem som hade agerat äktenskapsmäklare. I Affärsvärldens stora kartläggning av affären (nummer 40, 2007) ifrågasatte vi om personen verkligen existerade, eller om det var ett sätt för parterna att slippa skylta med vem som vek ned sig. Finansmarknadsminister Mats Odell har i en intervju i Dagens Industri hävdat att det var han som mäklade fred.

– Nej, nej. Mats var väldigt uppmuntrande, det var han. Men de som kom med initiativet var Warren Hellmann och Arthur Rock, delägare i private equity-firman Hellman & Friedman som investerat i Nasdaq. De har kontakter i Dubai, och de kände oss. De föreslog att vi skulle ta kontakt, berättar Bob Greifeld nu.

Bob Greifeld ringde Soud Bal’alawy, en central person i Dubailägret som står emiren av Dubai nära. Tillsammans med Essa Kazim, ordförande på Borse Dubai, träffade Soud Bal’alawy Bob Greifeld och Nasdaqs strategichef Adena Friedman på ett anonymt hotell nära Heathrow-flygplatsen utanför London.

– Vi ville mötas på ett ställe där vi inte riskerade att bli igenkända. Det var en scen värdig en film när vi möttes där i korridoren första gången. Det var enastående, skrattar Bob Greifeld.

Mötet, som hölls tre veckor innan det komplicerade affärsupplägget presenterades, var mycket fruktsamt. Redan från början insåg parterna att de var intresserade av olika delar av OMX. Nasdaq ville åt OMX starka ställning i Norden för att utveckla den i Europa. Dubai var mer intresserat av OMX teknik, som var dominerande i Mellanöstern.

Numera fungerar samarbetet mycket bra, enligt Bob Greifeld, även om det återstår en hel del för att få ut synergierna i affären, som också innebär att Nasdaq OMX äger en tredjedel av Dubaibörsen Difx. Tanken är att locka de bolag som är noterade på Nasdaq OMX att sekundärnotera sig i Dubai. Och där har inte mycket hänt. I november arrangeras därför en konferens i Dubai där investerare ska möta bolag.