”Den nya lagen ger oss mer tyngd”

Förra veckan antog riksdagen regeringens proposition om en ny Radio- och tv-lag. Och med det beslutet i hamn är allt klart för bildandet av Myndigheten för radio och tv.

– Den nya myndigheten kan få en större tyngd när det gäller att samla kompetens inom medieområdet, säger Radio- och tv-verkets ställföreträdande generaldirektör Peter Schierbeck.

Fortfarande sitter Radio- och tv-verket och Granskningsnämnden skilda åt i huset i gallerian vid Globen. För trots att entrén är gemensam så har de formellt sett ingenting med varandra att göra, vilket kan tyckas konstigt eftersom båda myndigheterna är verksamma inom samma fält. Men bildandet av den nya myndigheten innebär att de kan ha flyttat ihop redan till halvårsskiftet. Sammanslagningen är något som Peter Schierbeck ser positivt på.

Han har en lång bakgrund som jurist inom medieområdet och har arbetat vid Radio- och tv-verket sedan 1994. Och han har hunnit med en del inom organisationen. Vägen till nuvarande titeln har gått via verksjurist, chefsjurist och avdelningschef.

Peter Schierbeck tror att den nya myndighetsstrukturen ska göra jobbet än mer omväxlande. Resurser kan frigöras från administration och mer tid kan läggas på strategiskt arbete.

Men på kort sikt tror han inte att det kommer bli några särskilt dramatiska förändringar. Även i en sammanslagen myndighet blir det viktigt att skilja på tillståndsgivning och granskning. En lösning på det är att ha dessa verksamheter på olika avdelningar.

Just Granskningsnämndens ställning har kastat grus i maskineriet för regeringen när det gäller att få klart propositionen. Lagrådet har haft invändningar och betonat att nämndens självständighet måste göras tydlig, eftersom den har en domstolsliknande funktion inom sitt område.

När den förra borgerliga regeringen genomförde en rad reformer och förändringar på medieområdet var Radio- och tv-verket ett resultat. Det har funnits sedan den 1 juli 1994, då ett antal mindre myndigheter slogs samman. Även om uppgifterna har förändrats en del i takt med teknikutvecklingen så handlar verksamheten huvudsakligen om tillståndsgivning för att sända marksänd tv, kommersiell lokalradio och närradio. Men tillstånden för public service-bolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion faller utanför Radio- och tv-verkets verksamhetsområde. Dock har Radio- och tv-verket tillsynsansvar för den så kallade vidaresändningsplikten, att kabeloperatörerna sänder public service-kanalerna i sina nät.

Utan att dra till med någon överdrift kan man säga att medievärlden är ett område där förändringstakten är hög och där lagstiftningen hela tiden ligger steget efter. Fjärran är den tid då den socialdemokratiska politikern Maj-Britt Theorin på 1980-talet, på fullt allvar, kunde föreslå ett förbud mot parabolantenner. Nu handlar mediepolitik mera om följsamhet, att skapa förutsättningar för programbolagen att få sända sina kanaler på ett schyst sätt så att mesta möjliga mångfald uppstår.

Enligt Peter Schierbeck är statens fokus för tv-sändningar i dag en rättvis tilldelning av tillstånden för att sända i det digitala marknätet.

– För den marksända teven krävs det fortfarande tillstånd, men det finns inga krav på tillstånd för att sända via kabelnätet eller över satellit. Inte heller när det gäller ip-tv eller webb-tv, där handlar det om att man ska registrera sig och att man ska berätta för oss att man finns.

Vad syftar Radio- och tv-verkets tillståndsprövning till?

– Som det är nu är tillståndsplikten endast till för att hantera bristen på frekvensutrymme. Någon gång i begynnelsen kan det ha varit så att det funnits intressen från staten att styra upp vad som sändes. Nu är det så pass många som får tillstånd, så det finns inte mycket kvar av det synsättet.

Någon direkt styrning är det alltså inte längre fråga om, men tillståndsprövningen vilar ändå på Yttrandefrihetsgrundlagen. Det ska vara en mångfald och en yttrandefrihet och även en informationsfrihet. Om man väljer marknätet ska man kunna få ett brett utbud.

– Det finns ju möjlighet att ställa upp ett tillståndsvillkor om att det ska vara opartiskhet och saklighet. Men det villkoret har vi inte ställt upp. TV4 hade tidigare ett sådant krav, men har det inte längre. I och med att det är så många kanaler så får väl konkurrensen rätta till det där. För de som inte sköter sig får man väl se det som att de tappar tittare, säger Peter Schierbeck.

Den nya Radio- och tv-lagen kommer att innebära en ökad grad av liberalisering för de programbolag som är stationerade i Sverige. Lagstiftningsändringarna är delvis en följd av det så kallade AV-direktivet på EU-nivå, helt enkelt en harmonisering av de svenska reglerna med de europeiska. Det innebär bland annat rätt att sända mer reklam och större möjligheter till produktplaceringar i sändningarna.

Men det är en krympande andel av allt tv-tittande som är en fråga för Radio- och tv-verket. Endast en fjärdel av Sveriges hushåll ser på tv via marknätet. Cirka hälften har någon form av kabel-tv och den resterande fjärdedelen har en parabolantenn som tar emot tv-sändningar som distribueras via satellit. Och i framtiden talar mycket för att sändningar via bredband kommer att öka, menar Peter Schierbeck, som dock ser den begränsade överföringskapaciteten och högre kostnader för konsumenterna som hinder för en explosionsartad utveckling av tv via bredband.

Vad är det mest speciella med att arbeta som jurist på Radio- och tv-verket?

– Det är inte så mycket renodlad juridik egentligen, även om det förekommer. Det är en blandning av teknik, juridik, mediefrågor och lite ekonomi. Det är det som gör det kul att jobba på Radio- och tv-verket. Om man är intresserad av området så får man en ganska bra bredd inom det här i och för sig smala området.

En stor del av det juridiska arbetet landar inom förvaltningsjuridikens område, men i samband med vidaresändningsplikten uppstår ibland också immaterialrättsliga frågor. För att man ska ha den plikten krävs det att förutsättningarna i Upphovsrättslagen är uppfyllda. Utöver detta blir det en del civilrätt och upphandlingar, säger Peter Schierbeck. Och som jurist på en myndighet blir det förstås en hel del internjuridik också, bland annat när det gäller myndighetens egna avtal.

Är det vanligt att ni processar?

– Det förekommer att vi processar, och vi har oftast vunnit. Exempelvis senaste gången när vi hade fördelning av tillstånd för marksänd tv, då hade vi förväntat oss att det skulle överklagas, men det gjordes faktiskt inte. Och det var lite oväntat. Det var glädjande i och för sig, men det kanske inte berodde på att alla var nöjda.

Den största processen som Peter Schierbeck själv varit med om handlade om TV4:s koncessionsavgift. Tidigare var det så att TV4 betalade en koncessionsavgift för att man var ensam om att få sända reklamfinansierad tv i det analoga marknätet. För den rätten betalade bolaget en ganska hög avgift, som Radio- och tv-verket bestämde. Avgiften var tvådelad, dels var det en fast avgift, dels var det en avgift som berodde på hur mycket annonsintäkter som de hade haft. De redovisade en summa, med underlag till, som Radio- och tv-verket fick bedöma.

– Så vi var lite skattemyndighet där också, vilket ju var lite udda, säger Peter Schierbeck.

I samband med att de analoga sändningarna började stängas ned så fasades avgiften ut. Och Radio- och tv-verket var inte överens med TV4 om hur de särskilda regler, som fanns när det gällde utfasningen, skulle tillämpas.

– TV4 menade att vi skulle dra bort mera eftersom deras ensamrätt minskade i värde. Men vi hade lite annan syn på det

Målet avgjordes bara för någon månad sedan. Det var uppe i Regeringsrätten, men där blev det inget prövningstillstånd. Det hade kunnat bli ganska mycket pengar för statskassan. Om TV4 hade fått rätt så skulle de ha fått tillbaka, för de hade betalat in pengarna trots att de hade överklagat, nästan 800 miljoner kronor.

En stor nyhet med den nya Radio- och tv-lagen är rikssänd kommersiell radio. Den reklamradio som finns i dag har bara tillstånd och möjlighet att sända inom ett visst begränsat geografiskt område. Och eftersom det hittills bara varit Sveriges Radio som haft tillgång till frekvenser för radiosändningar över hela riket kan man faktiskt med fog hävda att public service-monopolet består för radion i Sverige.

Peter Schierbeck hoppas att det ska bli ett intresse för att söka de nya radiotillstånden. Men att tillstånden gäller för digitala sändningar innebär att trycket av ansökningar kan bli lågt. Problemet är att det helt enkelt inte finns radioapparater att köpa som klarar av att ta emot de digitala sändningarna.

– Vi kan ge ett stort antal tillstånd, upp mot 20-30 rikssända kanaler. Men man får väl se hur många som faktiskt söker. Det kan ju bli så att alla som söker får, säger han.

Utvecklingen är minst sagt intressant att följa. Branschen är bränd av tidigare misslyckande försök att ersätta den analoga sändningstekniken för radio. Sveriges Radios numera nedlagda DAB-satsning var ett monumentalt fiasko som kostade skattebetalarna hundratals miljoner kronor. Sveriges kommersiella radiokanaler gick så sent som i december ut i en gemensam protest mot nivåerna på de koncessionsavgifter som kanalerna betalar. Samtliga kommersiella radiostationer och nätverk tystnade under en timme.

Inför valet 2006 lovade Fredrik Reinfeldt att säkra den kommersiella radions fortlevnad och regeringens utredning Kommersiell radio – nya sändningsmöjligheter slog fast att avgifterna borde sänkas drastiskt i den nya Radio- och tv-lagen. Några sådana förändringar syns dock inte till i den nu beslutade lagen.

Anna Berggren, vd för MTG Radio, är en av alla som uttalat sig i frågan.

– Nu backar regeringen på sitt löfte och låter oss dras med denna straffskatt på obestämd framtid. Det betyder en oviss framtid för många radiostationer runt om i landet.

Gillar brittiska komedier

Familj: 45 år, gift och tre barn.

Intressen: Familjen, landställe i skärgården (fiske, båtar), musik, föreningsliv och squash.

Ser helst på tv: Nyheter och brittiska komedier.

Lyssnar helst på: SR:s pod (MNK, Spanarna och Språket), Spotify, Bandit Rock.

Utbildning/karriär: Jur. kand, notarieutbildning Tierps tingsrätt, Kabelnämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.