Den organiska katedralen

En dag i slutet av 1980-talet, säger en skröna, kom en delegation från en japansk byggfirma till Barcelona.

”Vi erbjuder oss att med moderna metoder snabbt bygga färdigt Gaudís katedral”, sa japanerna. ”Den kan stå klar till olympiska spelen 1992. Vad sägs?”

”Nej, för tusan”, svarade katalanerna. ”Är ni inte kloka? Själva finessen med Sagrada Familia är ju just att den är under byggnad. Det är det som lockar turisterna och får dem att komma tillbaka hit. Att få se hur arbetet fortskrider. Titta, säger de, här har en ny kolonn slagit ut. Och här har ett nytt torn skjutit upp. Förresten är det entréavgifterna som bekostar bygget. Hur skulle vi annars ha råd?”

Det är inte så konstigt att bygget tar tid. Större delen av Gaudís ritningar och modeller förstördes under spanska inbördeskriget, och byggverksamheten stod stilla i nästan 50 år. Konstruktionen är dessutom ovanligt komplicerad. Gaudí använde sig av ett för sin tid helt nytt formspråk, hämtat från naturen. Här finns pelare som grenar sig som träd, ellipsoida former och dubbelkrökta ytor.

Men nu ska arbetet gå fortare. Med avancerad datateknik ska stenblock bearbetas maskinellt i stället för att som tidigare huggas för hand. Franska Dassault Systèmes har utvecklat ett system kallat Catia V5, där graniten bearbetas efter 3d-modeller och automatiskt anpassas gentemot hårdheten i varje sten.

Snart är alla de 12 tornspirorna resta, men mycket arbete återstår ändå. Sagrada Familia besöks årligen av över fem miljoner turister. Inträdet kostar åtta euro, vilket ger 400 miljoner kronor per år.

Antoni Placid Gaudí i Cornet föddes 1852 i en liten by utanför den katalanska staden Tarragona. Efter fyra års studier vid Escola Tècnica Superior d’Arquitectura i Barcelona tog han examen med mediokra betyg. Men hans lärare insåg hans ovanligt utvecklade talang för teckning och form.

Gaudí utvecklade snart ett alldeles eget formspråk med organiska former hämtade från naturen. Han fick en beskyddare i en stormrik industriman i Barcelona, Eusebi Güell, som gav honom fria händer att i sin egen organiska jugendstil utforma en rad projekt som i dag är berömda turistmål: Casa Battló, Parc Güell, Casa Milà med flera.

Gaudí fann också en alldeles egen metod att konstruera tunna men starka betongvalv.

Problemet med traditionella valv av romansk eller gotisk typ, är de krafter som vill trycka ut valvet åt sidorna. I romanska valv löste man problemet genom kraftig överdimensionering, blotta tyngden av stenen höll konstruktionen på plats. I de gotiska katedralerna tvingades man bygga komplicerade stödmurar för att trycka ihop valven, något man tydligt ser på exempelvis Kölndomen eller Uppsala domkyrka. Gaudí insåg att en catenaria, den form en hängande kedja har, är den optimala formen för en valvbåge.

I en hängande kedja finns bara dragspänningar, inga skjuv- eller sidokrafter. Om man tänker sig att man vänder det hela upp och ner, och bygger ett valv med samma form som Catenarian, får man bara tryckkrafter. Det klarar sten utmärkt. Man slipper skjuv- eller sidokrafter, som kan få stenen att spricka eller konstruktionen att rämna.

Gaudí simulerade sina valvkonstruktioner i modeller med hängande trådar. Materialets egen tyngd representerades av små påsar med blyhagel. Hur trådarna hängde blev en upp-och-nedvänd modell över den optimala formen.

Från 1882 arbetade Gaudí på vad som skulle bli hans sista projekt och mästerverk, katedralen la Sagrada Familia – den heliga familjen. Här har han utnyttjat kedjeformen till de smäckra tornen.

Den 7 juni 1926 blev Antoni Gaudí överkörd av en spårvagn när han skulle korsa en gata i östra delen av Barcelona. Excentrikern Gaudí var som vanligt klädd i en schavig, smutsig kostym och utan pengar i fickorna. Förbipasserande trodde han var en överförfriskad luffare, och han lämnades på gatan. När han äntligen togs om hand och kördes till sjukhus var det för sent. Han avled tre dagar senare.

Gaudí räknas som en av världens största arkitekter genom alla tider, och är den person som mer än någon annan skapat turistinkomster och prestige för staden Barcelona.

Vid Gaudís examinering från arkitektskolan i Barcelona 1877 påstås en lärare ha sagt: ”Jag vet inte om detta diplom går till en knäppskalle eller ett geni. Det får framtiden utvisa.”

Det blev geni.

Kaianders Sempler, journalist och ­medarbetare i tidningen Ny Teknik, skriver

en krönika i Affärsvärlden varje vecka.