En obduktion av krisens första fas

”Alla bankmän vet att om man tvingas bevisa att man är kreditvärdig så har man, oavsett hur goda ens argument än är, inte längre någon kredit”.

Citatet kommer från Walter Bagehot, tidigare chefredaktör och en av världens första profilerade ekonomijournalister. Han sade orden år 1874 och de gäller än i dag. Citatet används av William D Cohan i den färska boken House of Cards – A Tale of Hubris and Wretched Excess on Wall Street (Korthuset – en berättelse om hybris och avskyvärt överflöd på Wall Street).

Boken handlar om investmentbanken Bear Stearns, som i mars 2008 kollapsade och räddades av centralbanken och konkurrenten JP Morgan. Bear Stearns var den femte största av de klassiska investmentbankerna på Wall Street och bankens öde blev ett preludium till konkursen i höstas för fyran på den listan, Lehman Brothers.

Som alla de stora investmentbankerna hade Bear Stearns under 2000-talet blåst upp sin balansräkning så att tillgångarna var i storleksordningen över 30 gånger det egna kapitalet. Liksom Lehman var Bear Stearns både stora ägare till och stora handlare av olika former av bostadsobligationer. När problemen på den marknaden blev tydliga under hösten 2007 och början av 2008 och priserna på obligationerna föll, ifrågasatte allt fler de båda bankernas finanser. Och eftersom Bear Stearns var minst, var de mest sårbara.

Första delen av Cohans bok beskriver utvecklingen från den första lilla tveksamheten på marknaden att göra affärer med Bear Stearns som fortplantade sig och successivt gjorde det svårare för banken att finansiera sig. Som drev på ryktena som i sin tur blev självuppfyllande, vidare bankledningens oskickliga offentliga försvar vilket gjorde det ännu svårare för banken. Tills slutet var ett faktum.

Där slutar bokens första, och starkaste, del. Del två handlar om Bear Stearns historia, från starten år 1923 fram till 11 september 2001. Den tredje avslutande delen behandlar bankens moderna historia, och redogör detaljerat för bubblan på obligationsmarknaden.

William D Cohan jobbade tidigare på Wall Street och det märks. Beskrivningarna är ibland väl tekniska och som läsare tappar man ibland såväl den röda tråden som överblicken över de inblandade personerna. Men i gengäld får man en ytterst kunnig, vederhäftig och detaljerad skildring av vad som faktiskt hände i kreditkrisens första våg.

Mer intressant är dock vad som hände sedan. Jag väntar på boken om Lehman.

***

Kreditkrisen – nu också på svenska

?I höst kommer flera svenska böcker om kreditkrisen att dyka upp på bokdiskarna. Dagens Nyheter berättade i lördags om flera skribenter i Sverige som just nu filar på krisalster.

Ekonomijournalisten Knut Kainz Rognerud, på just DN, ska också ge sin syn på krisen i en bok på Albert Bonniers förlag. Titeln är Det stora bankrånet. Det är en reportagebok med nedslag i bland annat Dalarna, Skåne, Tallinn, Riga, Stockholm och New York. Fokus är vinnare och förlorare på krisen.

Joel Dahlberg, redaktör på Schibsteds ekonomisajt E24, kommer med sin bok Bankbluffen på Ordfronts förlag. Boken är en genomgång av storbankernas tjänsteutbud, bland annat fonder, strukturerade produkter och bolån, hur mycket kunderna betalar och vad man får för pengarna.

Samma förlag kommer också att ge ut en bok av nationalekonomen Stefan de Vylder. Den handlar, enligt förläggaren Pelle Andersson, om ”förhistorien till krisen, vad krisen innebär för oss och hur en framtida ekonomi skulle kunna se ut”.

Leopold förlag ska också ge ut en kreditkrisbok. Det är journalisten Lars Ahnland som skriver boken Kasinoekonomins fall, som enligt DN handlar om ”fondsparandet och bubblorna som byggdes upp med bostadsmarknaden och privatiseringarna”.

House of Cards – A Tale of Hubris and Wretched Excess on Wall Street

Av Wiliam D Cohan.

Förlag: Doubleday.

Antal sidor: 468.

Pris: 185 kronor (Amazon.co.uk)