Familjen framför allt

Den fallande börsen har fått placerarna att fly till lågt värderade företag som ofta har ett större eget kapital än börsvärde, så kallad substansrabatt. En hel del av dessa företag är fortfarande alldeles för lågt värderade, men de inlåsta ägarpositionerna motverkar ytterligare kursuppgångar. Familjerna som styr i bolagen verkar finnas på börsen mer av nostalgiska och privatekonomiska skäl än av företagsekonomiska skäl.

Ta till exempel rederiet Gotland som har ett eget kapital på över 200 kronor per aktie (inklusive övervärden) och en börskurs på drygt 90 kronor. Den rabatten borde få ledningen att förstå att marknaden inte uppskattar hur bolaget sköts. I stället har företaget en förmåga att göra tvärtom och ständigt gå emot marknaden. Nyligen var det aktuellt igen – när årsbokslutet dök upp såg det ut som om Gotland skulle göra en stor vinst när en plötslig nedskrivning av ett fartyg dök upp. För snabbfärjan HSC ändrades avskrivningstiden från tio år till fem år »med hänsyn till den svaga marknaden«.

Avskrivningarna ökade därmed med 52 miljoner kronor. Ett annat av fartygen är numera helt avskrivet, vilket innebär att det bokförda värdet är noll på ett skepp som åtminstone måste ha ett skrotvärde.

Bör minska skatten

Naturligtvis bör alla företag arbeta för att minimera skatten, eftersom aktieägarnas kapital därmed maximeras, men att skriva av stora fartyg på fem år känns lite magstarkt ett år när marknaden är inställd på ett kanonår. Andra rederier använder 20 års avskrivningstakt. Intrycket som dröjer sig kvar blir att Gotland aldrig kommer att redovisa ordentliga vinster och att familjen Eric Nilsson ser Gotland som sitt alldeles egna bolag.

Fredrik Lundberg har blivit känd för att inte bry sig om aktiemarknaden. En del personer accepterar det eftersom de menar att han långsiktigt gör rätt. Investmentbolaget Lundbergs, som han nu kontrollerar 90 procent av rösterna i, får till exempel lida av en betydande substansrabatt. För Fredrik Lundberg spelar nog detta inte någon roll. Han vet vilka värden som finns i bolaget och betalar inte heller någon förmögenhetsskatt på sina aktier. Det är värre för de andra aktieägarna som tålmodigt väntar på att Lundbergs rätta värde ska avspegla sig i aktiekursen. Lundbergs stora köp av aktier i framför allt Cardo och Hufvudstaden har förstört aktiekurserna också i de bolagen. Ingen lägger bud på företagen, eftersom de anar att Lundberg inte skulle acceptera buden.

Hufvudstaden satsar på att äga de finaste fastigheterna i Stockholms innerstad. De är inget fel med det; äger man ett helt kvarter så kan man ju kontrollera hyressättningen. Men att betala 1,1 miljarder kronor för Citypalatset i höstas, som Hufuvdstaden gjorde, när marknaden låg på en toppnivå ser inte ut att vara så lyckat.

Två andra fastighetsbolag som lider av stora rabatter i kombination med dominerade ägarfamiljer är Heba och Wallenstam. Båda företagen kan sälja sina fastigheter och dubbla aktiekursen, men väljer ändå – år efter år – att fortsätta med sin invanda strategi. Wallenstam kan under det senaste året stoltsera med kursuppgång på 50 procent, vilket hjälper föga för de aktieägare som förväntat sig att rabatten ska försvinna.

Återköpen förvärrar

Badrumstillverkaren Svedbergs handlas inte med någon substansrabatt. Bolaget har ett starkt varumärke men en låg värdering med ett p/e – tal på endast 11. Företaget nämns ofta som en tydlig uppköpskandidat, men huvudägaren Sune Svedberg tycks inte vara beredd att sälja sitt livsverk. Samma sak är det med leksakstillverkaren Brio som, trots en låg värdering, aldrig riktigt har fått se sin aktiekurs stiga. Bolaget skulle må bra av en strukturaffär och framför allt av att familjen Ivarsson minskade sitt ägande i företaget.

Borås Wäferi och CF Berg är andra bolag som glömts bort av marknaden på grund av de besvikelser som företagen levererat historiskt i kombination med huvudägarnas stora ägande.

Ledningarna i majoriteten av bolagen i tabellen intill är förmodligen medvetna om den låga värderingen. Några försöker att bli av med den genom återköp av aktier. Affärsvärlden har tidigare påpekat att återköpen har tydliga fördelar jämfört med utdelningar, särskilt skattemässigt. Men dessa familjekontrollerade bolag är undantagen som bekräftar återköpsregeln. När ägandet redan är inlåst hos ett fåtal personer blir likviditeten i aktierna dålig och varje återköp plockar bort de få fria aktier som finns på marknaden. Likviditeten försämras ytterligare och huvudägarna ökar dessutom sina röstetal.

Rabatten blir kvar

Många placerare lockas av att köpa aktier med hög substansrabatt. De tror att bolagen förr eller senare kommer att få sitt »rätta« värde. Men för många företag är det nog dags att inse att rabatten kommer att bestå.

Huvudägarna tycker ofta att det är förenat med status att finnas på börsen. De kan därmed föra vidare aktierna i familjen på ett förmånligt sätt. Huvudägarna har dessutom svårt att se några egenvärden i att höja värderingen på bolagen. Därför är det inte mycket som talar för att dessa bolag ska bli uppköpta, trots låg värdering. Känslomässiga skäl väger tyngre och därför får företagen finnas kvar på börsen.

Avslutningsvis går det att konstatera att det finns undantag. I bland händer det att huvudägarna köper ut bolagen, men det brukar ske när de är som mest nedtryckta. Så försvann nyligen Stena Line