Farlig vänstersväng

Statsminister Göran Persson håller god min i förhandlingarna medvänsterpartiet och miljöpartiet. Han instämmer hoppfullt attsamarbetet bör gälla hela mandatperioden. I själva verket är hanförstås mycket orolig över vilka reaktionerna ska bli, både påfinansmarknaden och bland väljarna.

Praktiskt taget alla tänkbara eftergifter kan ge negativareaktioner och skada socialdemokraterna. Den socialdemokratiskaledningen måste betrakta samarbetet som ett nödvändigt ont, intesom något frivilligt eller önskvärt.

Men utgången av valet har inte gett socialdemokraterna någraalternativ. Persson måste pröva att samarbeta med Gudrun Schyman,annars hotar fortsatt väljarflykt vänsterut. Men riskerna ärstora. Persson har mycket att förlora, medan vinsten enbartbestår i att han kortsiktigt behåller regeringsmakten. Svängerregeringen för mycket åt vänster hotar både marknadsreaktioneroch på sikt förlust av makten till de borgerliga.Socialdemokraterna måste därför säga nej till ett reelltinflytande från v och mp. Men i så fall är utsikterna små tillett långvarigt samarbete.

MARKNADSREAKTIONERSjälvklart finns en risk för negativa marknadsreaktioner. Störsförtroendet för regeringen av en vänstersväng blir det svårt attåterställa. Men socialdemokraterna lyckas nog hålla tillbakavänstern i den nu aktuella budgeten, som läggs fram den 13oktober. Persson säger nej till det mesta och vill inteförhandla på allvar förrän i början av nästa år.

Risken för ökad oro på marknaden under den närmaste tiden ärdärför inte överhängande. Men i längden kan det bli svårt atthålla tillbaka kraven från v och mp. Dessa partier vill ju hanågot resultat att visa upp i nästa val. Detta talar också föratt samarbetet blir kortvarigt.

Socialdemokraterna måste inte bara oroa sig för marknadensreaktion utan också för väljaropinionen. Redan hörs invändningarmot vänstersamarbetet från flera tidigare statsråd, däriblandförre finansministern Kjell-Olof Feldt. Bland väljarna bör detfinnas liknande reaktioner. Tvingas socialdemokraterna tilleftergifter åt vänster finns risk för att de tappar väljare imittfältet.

Risken att förlora väljare är nog inte heller omedelbar.Socialdemokraterna hoppas förstås att samarbetet med vänsternska bromsa övergången till vänsterpartiet. Man kan väl säga attväljarnas reaktion kräver samarbete. Men läget blir annorlundaom ett sådant samarbete efter hand leder till svårigheter.Socialdemokraterna måste ha ett hållbart skäl att bryta det. Ompolitiken svängs något åt vänster borde logiken bli att flerväljare efter hand byter till något borgerligt parti. I bådeStorbritannien och Tyskland är det troligt attsocialdemokraternas valsegrar berodde på att de erövradetveksamma väljare i mittfältet. Om de svenska socialdemokraternai stället går åt vänster bör det därför öka de borgerligaschanser i nästa val. Det hjälper inte socialdemokraterna om deförblir ett stort parti genom att få röster från vänster. Förregeringsmakt krävs att de borgerliga hålls tillbaka.

RISK FÖR MISSNÖJEEtt vänstersamarbete med mer utrymme för fördelningspolitik ochkanske oförändrade skatter för medelinkomsttagare kan leda tillmissnöje hos stora tjänstemannagrupper. Sympatierna för deborgerliga partierna kan komma att stiga i opinionsmätningarna,kanske inte omedelbart, men under de närmaste åren. Till dettakommer att samarbetet med v och mp inte ger utrymme för såkallade strukturella förändringar av ekonomin av den typ somekonomer och internationella organisationer rekommenderar. Dettakan hota en uthållig tillväxt och därmed den utlovademinskningen av arbetslösheten.

Den hypotes som ska ligga till grund för politiken måsteregeringen nu låtsas vara att det inte har funnits någotgrundläggande fel på den svenska ekonomin. Att Sverige halkatned till femtonde plats i levnadsstandard bland OECD-ländernavar en följd av tillfälligheter. I fortsättningen väntas densvenska arbetsmarknaden vara tillräckligt flexibel för att kunnaförena växande sysselsättning och minskande arbetslöshet medfortsatt låg inflation.

Det finns knappast några ekonomer, utom möjligen vänsterpartietsJohan Lönnroth, som tror att allt ordnar sig automatiskt och attlönekraven dämpas och bristen på kvalificerad arbetskraftminskar om man bara utjämnar inkomsterna ännu mer. I ställetfinns det förstås stor risk att lönekraven ökar längre fram ikonjunkturuppgången och att man då, i brist på andra åtgärder,kan få stigande räntor. Regeringen tvingas därför att driva enextra försiktig finanspolitik, tvärtemot vänsterpartiets krav.

Vänsterpartiet kräver ökade utgifter på snart sagt alla områden,med försvaret och vägbyggen som viktigaste undantag.Vänsterpartiets föreslagna utgiftsökningar, inklusiveskattesänkning för kommunerna, summerar nästa år till omkring 20miljarder.

FRÅN STORA TILL SMÅTill detta kommer förslag om bevarad värnskatt, höjdförmögenhetsskatt, minskade ränteavdrag, höjd bolagsskatt ochextraskatt för större företag, elskatt för industrin och höjdbensinskatt. Att det i stort sett är fråga om omläggningar avskatten från låga till höga inkomster och från små företag tillstora gör inte höjningarna mer acceptabla för marknaden ochväljarna.

BILDTEXT: Gudrun Schyman och vänsterpartiet föreslårutgiftsökningar, inklusive skattesänkningar, till kommunerna på20 miljarder kronor nästa år.

Göran Persson håller god min, men han är medveten om att allaeftergifter kan ge negativa effekter.