Frukta inte räntan

Vi har precis lämnat det största produktionsfallet sedan depressionen bakom oss, men redan hörs varningar om bubblor och överhettning. Jag har tidigare argumenterat för att det orimliga (eller kanske osannolika) att centralbanker skulle göra om exakt samma misstag två gånger på raken och skapa nya bubblor. Jag tror också fortfarande att detta är en deflationistisk miljö, snarare än inflationistisk och att oron för att centralbankerna skulle vara för slappa och skapa nya bubblor är överdriven. Jag tror alltså att räntorna kommer att vara låga ett bra tag till.

För det första: Obligationsmarknaden. Om det nu var risk för överhettning och inflation, varför syns det inte på obligationsmarknaden? Nominella räntor ligger fortfarande runt 3,5 procent, implicita inflationsförväntningar runt 2 procent. Visst är de “artificiellt” låga i vissa länder tack vare stödköp (USA och Storbritannien), men inte överallt väl? Obligationsmarknaden brukar vara svår att lura.

För det andra: Kapacitetsutnyttjandet. BNP har fallit med mellan 3 och 6 procent i princip hela OECD på bara ett par kvartal. Output-gapet är nu det största sedan kriget, arbetslösheten snart tvåsiffrig i de flesta regioner. Det brukar inte leda till inflation.

För det tredje: Finanspolitiken. Budgetunderskottet i USA väntas nu bli nästan 12 procent i år. Det är fullt naturligt, den offentliga sektorns finansiella sparande försämras kraftigt i finanskriser. Fast det är samtidigt häpnadsväckande att USA ser ut att ha en värre försämring än vad till och med Sverige hade under sin finanskris (tumregeln internationellt är ju annars att länder som Sverige har de känsligaste och mest volatila offentliga finanserna). Finanspolitiken är troligen en större utmaning än penningpolitiken kommande år. Så fort vi är tillbaka i ett mer normalt tillväxtscenario kommer vi att få se en rad kraftiga finanspolitiska åtstramningar (precis som i Sverige 1994 och framåt) i många länder. Det minskar behovet av penningpolitiska åtstramningar.

För det fjärde: Vilken bubbla? Ja, nu går jag i polemik mot förra veckans krönikör…men alla ni som varnar för en “ny bostadsbubbla”, har vi ens haft en bostadsbubbla i Sverige? Byggandet i absoluta tal, eller som andel av BNP hann ju aldrig stiga särskilt kraftigt. Och nu är det nere på krisnivåer. Priserna har knappt rört sig efter det värsta BNP-fallet sedan andra världskriget. Läs stabilitetsrapporterna INNAN krisen. Jag hade svårt att hitta någon som övertygande kunde bevisa att detta hann bli en prisbubbla. Bostadsmarknaderna har rätteligen kollapsat i USA och Spanien, men inte i Sverige. Det är ju inte en bubbla varenda gång priserna stiger på en tillgång.

För det femte: Kreditsystemet. Räntorna må vara rekordlåga, och centralbankernas balansräkningar uppblåsta, men någon vidare snurr på pengarna är det inte. I de stora OECD-länderna krymper kreditstockar och utlåning. I Sverige är bilden mer splittrad, men det är knappast någon lånefest för företagens del.

För det sjätte: Centralbankers riskbedömningar. I KI:s senaste prognos finns ett resonemang om riskbedömningen i penningpolitiken just nu. Jag misstänker att det är ganska representativt för hur de flesta centralbanker resonerar. Nämligen, i ett läge där räntan är noll, är det betydligt mera kostsamt att reparera skadan av en för tidig åtstramning, än en för sen. Så brukar inte centralbanker resonera, men runt noll-strecket finns det en logik.

Det är självklart att nollräntor och uppblåsta balansräkningar i centralbankerna leder till inflation, någon gång. Men med ett gigantiskt output-gap, ett haltande kreditsystem och hushåll och företag som i de flesta länder är inriktade på amortering ligger det en bra bit framåt. Jag tror alltså att de flesta centralbankerna kommer att avvakta. Jag tycker också att det är rimligt i de flesta fall, även Riksbankens.

Men…växer BNP med 4 procent nästa år, eller kreditgivningen exploderar till alla sektorer ändrar jag mig. Ur ett börsperspektiv är det faktiskt ingen större fara. Tittar vi tillbaka på perioder där penningpolitiken börjat stramas åt i Sverige, Storbritannien och USA är det faktiskt, i genomsnitt, inga dåliga börsperioder. På börsen kanske vi till och med ska längta efter en räntehöjning eftersom det med största säkerhet skulle bero på att tillväxten blivit mycket bättre än väntat.

* Mattias Sundling är analyschef på HQ Bank.