Fulkraft på väg ut

Skramlet inför FN:s stora klimatmöte i Paris i december ökar. Påven Franciskus manade förra veckan de rika länderna att ta ansvar för sina utsläpp. G7-gruppen har enats om att det så kallade tvågradersmålet måste uppnås, alltså att den globala uppvärmningen inte får överstiga två grader. Klimatdiplomater möts fortlöpande i Bonn och förbereder avtalstexterna.

Men nyhetsrapporteringen är gles och lär knappast nå nivån som förra gången ett globalt avtal om växthusgaserna var på gång, 2009 i Köpenhamn. Då flög presidenter och premiärministrar in för att signera avtalet. Tid var avsatt för ett de skulle rada upp sig för ett historiskt foto av ledarna som räddade världen. Som de flesta minns slutade det i fiasko och höjdarna fick smita ut bakvägen och flyga.

Sedan dess har världen förändrats. Då var energibolagens projekt inom förnybar energi som regel en halvkväden visa, något man ägnade sig åt utan större entusiasm. I dag växer de förnybara energikällorna snabbare än de fossila. Konsumtionen av sol- och vindenergi slog rekord 2014 och står nu för 3 procent av den globala energikonsumtionen, enligt BP:s årliga rapport Statistical Review of World Energy 2015. Det är naturligtvis fortfarande en liten andel, men den har vuxit från 0,9 procent på tio år. Till det ska läggas att vattenkraften fortsätter att växa och nu står för 6,8 procent av produktionen.

Framför allt är det solenergi som drar iväg. Tillväxttakten har varit över 45 procent per år sedan millennieskiftet, dock från en låg nivå. Priset på solceller har rasat sedan Kina bestämde sig för att starta egen produktion. Förra året minskade också konsumtionen av olja och gas. Och den globala energikonsumtionen som helhet ökade med blygsamma 0,9 procent. Exempelvis ökade den med 2 procent året före.

Sammantaget borde därmed de globala koldioxidutsläppen bromsa in. Och BP-rapporten visar att fjolårets utsläpp av växthusgaser är den lägsta sedan 1998. Inbromsningen beror främst på Kinas pågående skifte från energiintensiv ekonomi till mindre energikrävande produktion, enligt bolagets koncernchef Bob Dudley.

Det pågår även ett mentalt skifte. Energisnåla och miljövänliga produkter har inte alltid välkomnats med jubel av konsumenterna, men plötsligt har elbilar blivit något av det hetaste en trendkänslig – och förmögen – människa kan köra, särskilt en Tesla med en acceleration från 0 till 100 km/h på tre sekunder.

Och nyligen presenterade Teslans fader, entreprenören Elon Musk, sin version av hur var och en kan bli sitt eget kraftbolag. Allt som behövs är solpaneler på taket och ett batteri för hushållet som lagrar elöverskottet. I lanseringen av batteriet, ”Tesla Powerwall”, visade Musk att den yta solceller som krävs för att förse alla amerikaner med el är bara en liten, liten kvadrat i ett hörn av nordvästra Texas.

Presentationen väckte uppmärksamhet långt bortom de kretsar som redan omfamnar förnybar energi. Att det redan finns hembatterier i Tyskland, pådrivet av den ­ibland hånade energiomställningen Energie­wende, nämnde han inte.

Men Elon Musk är ingen gammal elingenjör som har fått en idé, han är en cool ledar­gestalt från Silicon Valley som har talets gåva och som har lyckas skapa en aura kring att han och liknande entreprenörer kan och vill bidra till att rädda världen. Personer som Musk har stort inflytande över hur inställningen till hållbara engergilösningar ser ut hos den breda allmänheten.

Allt fler ser med kritisk blick på verksamheter som påverkar klimatet negativt. Världens största statliga förmögenhetsfond, den norska oljefonden, har beslutat att dra sig ur företag med mer än 30 procent kol i produktionen. Och den franska kapitalförvaltaren Axa, en gigant på sitt område, tar sina pengar från alla verksamheter som använder sig av kol. Statliga svenska Fjärde AP-fonden är ytterligare ett exempel. Fonden rensade på försök och rensade ut 150 bolag med stort koldioxidavtryck ur det amerikanska aktieindexet S&P 500. De 350 kvarvarande bolagen orsakade bara hälften så stora utsläpp och gav dessutom bättre avkastning. Nu har fonden lanserat ett initiativ med FN att minska koldioxidavtrycken i finansiella portföljer.

Och som grädde på moset gick sex stora europeiska olje- och gasbolag i juni ut i ett upprop för en global, enhetlig skatt på kol­dioxidutsläpp, ett överraskande initiativ efter­som branschen tidigare har motsatt sig det mesta som kan begränsa fortsatt exploatering.

Det återstår att se om klimatförhandlingarna i Paris i december blir mer framgångsrika än de i Köpenhamn. Men oavsett hur det går där så är omställningen från fossilberoendet redan i gång.