Girlpower – räddningen för Japans tillväxt

När den kinesiska affärskvinnan Eika Ma kom till Tokyo som juridikstudent 1988 hade hon allt emot sig. Hon var kvinna, utlänning och kom till ett Japan som snart hamnade i en bankkris.

Nu sitter hon i en rökig men flott hotellobby med sin bestseller om hur japanska företag kan göra affärer i Kina på bordet framför sig. Sedan hon landade här har hon lyckats knäcka ett hissoligopol, doktorera i juridik samt bygga upp ett hisserviceföretag med 40 anställda i Tokyo och en advokatfirma med tio anställda i Tokyo och Kina.

Historien om Eika Mas väg till framgång är till en del också historien om det moderna Japan, världens näst största ekonomi efter USA. Ett Japan som nu reser sig ur krisen. Affärsvärlden har varit i Tokyo, Nagoya och Kyoto och träffat ett 50-tal personer som har gett sin bild av landet och affärslivet.

– I dag går markpriserna upp, ekonomin ökar farten och japanerna vill spendera pengar. Det är en stor skillnad, säger Eika Ma, som själv precis köpt en kontorsfastighet i Tokyo.

Efter 15 års lågkonjunktur fäller nu den japanska tigern ut klorna. Börsen gick upp 42 procent i fjol och sedan den absoluta botten 2003 har den ökat 130 procent.

BNP växer snabbare än i EU, upp 2,7 procent förra året, nästan i klass med USA:s tillväxt. Totalt ligger BNP på 37 000 miljarder kronor, cirka en tredjedel av USA:s.

I år har alla ekonomer dödförklarat deflationen, som har hämmat utvecklingen sedan början av 90-talet. För första gången på många år är den japanska centralbanken (BOJ) på väg mot en räntehöjning. Den privata konsumtionen ökar nu också eftersom reallönerna stiger och arbetslösheten sjunker.

Hiroki Mitsumata, tjänsteman vid näringsdepartementets byrå för ekonomisk och industriell utveckling, ser optimistiskt på framtiden.

– Det är fullt möjligt att vi kan komma upp i en uthållig tillväxt på cirka 2,5 procent per år, inte minst tack vare bidragen från Japans stora placeringstillgångar utomlands, säger han.

Fransmannen Richard Collasse, ordförande för lobbyorganisationen European Business Council i Japan, är också positiv.

– I slutet av 2005 började japanerna känna tillförsikt igen. Trendbrottet är tydligt, säger han.

Vändningen är i praktiken resultatet av en kulturrevolution som befinner sig i sin gryning. Gårdagens, och i någon mån även dagens, Japan beskrivs av utländska affärsmän och -kvinnor, men även av japanska reformivrare, som en totalt centraliserad stat. Genomreglerad och starkt protektionistisk. En svensk affärsman går så långt att han kallar Japan “kommunistiskt”.

– Allt är reglerat. Ska du köpa en bil i Tokyo måste du ha en parkeringsplats först. Här bygger ekonomin inte på tillgång och efterfrågan. Någon säger att det ska produceras 1 000 enheter och då produceras det 1 000. Om det inte går att sälja så många sänker de priset, säger han till Affärsvärlden vid ett frukostmöte.

Men Japan håller på att förändras. Trendbrottet inleddes 2001 genom att en stark och omstridd, reformdrivande premiärminister, den skönlockige Junichiro Koizumi, kom till makten samtidigt som insikten i samhället ökade om att en förändring var nödvändig.

– Koizumi är en man med stor tur, säger professor Noriko Hama vid Doshisha Business School i Kyoto. Hon menar att han trädde in i maktens korridorer i ett läge när det japanska folket var redo att acceptera vissa förändringar för att häva dödläget. Så kan det vara, men under hans fem år har det ändå hänt mer än under de 10 föregående.

En viktig katalysator var att banksektorn, som länge skyddade sina investeringar genom passivitet, till slut tvingades ställa krav på sina låntagare, företagen. Sedan 2001 har bankernas dåliga krediter, alltså sådana som varken ger ränta eller amorteringar, mer än halverats.

Det drev företagen att sanera sina balansräkningar och ökade deras fokus på lönsamhet. Många japanska storbolag är av tradition konglomerat, och här offras nu heliga kor på löpande band när bolagen strukturerar om, säljer av olönsamma delar och lägger till nya verksamheter för att stärka kärnan. Men de nya tuffa tagen kostar på i en kultur som alltid har präglats av livstidsanställningar och en stark konsensus. Dagens storföretag agerar på ett sätt som var otänkbart för tio år sedan.

– Man måste förstå att det är en känslomässig utmaning för en japansk företagsledare att fatta drastiska beslut. Det är en stor pedagogisk uppgift att få människor att inse att om man inte säljer en olönsam verksamhet kommer den att dö på sikt och då blir folk ändå av med jobben. Genom att sälja den till ett företag där den passar in kan verksamheten kanske räddas, säger Masao Hirano, Japanchef på konsultfirman McKinsey.

Han pekar på att det pågår ett mentalt skifte i den japanska företagskulturen. Japanska företag har alltid fungerat mer så att de har reagerat på vad som händer i omvärlden. Nu måste de bli mer aktiva, förutse vad som händer och ta inititativ för att ligga i framkant av utvecklingen.Det är en del i den revolution som bara har börjat, och som kan ta tio år.

Parallellt med omstruktureringarna i företagen får Japan nu ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Livstidsanställning är inte längre lika vanligt, i stället jobbar många deltid och i tillfälliga jobb. De får mycket lägre lön och jobbyten har blivit vanligare.

– Rörligheten ökar hela tiden. I dag kan man till exempel återanställa någon som tidigare jobbat i firman. Det var otänkbart för tio år sedan, säger Yasuaki Hashimoto, vice vd på Nissan.

Samtidigt har en helt ny grupp tillkommit – “NEET” – som betyder “not in employment, education or training”. Den gruppen existerade inte för tio år sedan, själva begreppet går tvärs emot den traditionella japanska kulturen, som värnar om stabilitet och långsiktighet. I dag är de illa sedda av många, ingen önskar att deras barn ska bli en “NEET”. Men snart kommer kanske begreppet att försvinna, när NEET smälter in i en rörlig massa på arbetsmarknaden.

I takt med att ekonomin blir bättre har arbetslösheten också sjunkit och för första gången sedan 1992 finns nu fler arbetstillfällen än antalet sökande. April är den månad då näringslivet traditionellt nyanställer och i år har till exempel Toshiba fyrdubblat sitt årliga intag av nyutexaminerade ingenjörer och ekonomer.

Och snart kommer man tala mindre om arbetslöshet än om arbetskraftsbrist. För det är tillgången på välutbildad arbetskraft som kommer att bli den stora flaskhalsen. Det största långsiktiga hotet mot den japanska ekonomin är sannolikt inte de snabbfotade kineserna eller koreanerna, utan Japans egen demografiska utveckling. Ålderspyramiden har vänts upp och ner så att ett fåtal unga framöver ska försörja ett stort antal gamla.

Eftersom invandring inte tilltalar japaner – av 127 miljoner invånare är 800 000 utlänningar – är en lösning att kvinnorna stannar kvar på arbetsmarknaden när de får barn. Totalt jobbar bara hälften av kvinnorna heltid, resten jobbar deltid eller är hemmafruar.

Kvinnorna är hemma av tradition, på grund av en nästan obefintlig barnomsorg och till följd av ett sambeskattningssystem som gör det olönsamt för kvinnor att arbeta mer än halvtid.

Medan kvinnorna sköter hemmet, barnen och familjens ekonomi, jobbar männen ofta sent på kvällen. På kontoren vill ingen gå hem före chefen, så många män sover vid skrivbordet eller fördriver tiden på annat sätt fram till klockan sju, åtta, nio eller 10 på kvällen då det kan vara dags att gå hem eller gå ut och dricka med chefen. De kvinnor som trots allt jobbar på kontoren servar i första hand männen.

– De kokar te, kopierar papper och skriver ut dokument, säger Eika Ma.

Att många kvinnor inte vill leva så här skvallrar den låga nativiteten om. Bara 1,26 barn föds per kvinna, att jämföra med 1,70 i Sverige, och för första gången minskar nu Japans befolkning.

Men om kvinnorna ska rädda Japan är det bråttom. Redan nästa år börjar de stora pensionsavgångarna efter babyboomen 1947.

När Eika Ma startade sin hisservicefirma var hon den enda kvinnan bland 20-50 kostymklädda herrar.

– Män i högre positioner kom fram för de undrade vad en kvinna gjorde där. Sedan kom de ihåg vem Eika Ma var och hjälpte mig gärna.

Ännu så länge har inte så mycket hänt sedan hon startade sin verksamhet. Mansdominansen är närmast total. Ändå är det så att kvinnorna är svaret på den hotande arbetskraftsbristen. De kan rädda tillväxten, som är helt nödvändig för att japanska företag, och därmed ekonomin, ska kunna växa framöver. De japanska företagen klarade sig länge ganska bra på sin stora hemmamarknad i kombination med att de var stora exportörer. Det som nu ligger framför dem är något helt annat. Japan har inte så många storföretag som är verkligt globala, som bilindustrin. Att exportera är en sak, att verka i en öppen global miljö i konkurrens med sant globala bolag, är en helt annan. Kvinnorna är ofta välutbildade, och därmed en reserv som teoretiskt kan mobiliseras ganska snabbt. Men i praktiken krävs det också att Japan bygger upp en barnomsorg, privat eller offentlig, och även äldreomsorg, för att frigöra kraften.

Svenska företag i Japan, som Ikea, ser det här. Därför bygger Ikea daghem parallellt med varuhus. Så måste fler tänka, framför allt måste japanska företag ta initiativet, så att inte utländska bolag suger upp de bästa kvinnorna.

– Kvinnor har ett mer öppet sinne. Jag tror att de kommer att gå ut i hela industrin, inte bara till traditionella kvinnojobb, säger Ikeachefen Tommy Kullberg.

Och frågan ligger högt uppe på de japanska bolagens agendor. Exempelvis har Nissan, under ledning av sin internationella/amerikanske vd Carlos Ghosn, satt upp kvantitativa mål för att öka antalet kvinnor även i ledande positioner.

– Hälften av alla som köper bil är kvinnor, vi behöver kunskap om den målgruppen, säger vice vd Yasuaki Hashimoto.

Samtidigt måste japanska företag bygga ett globalt ledarskap för att kunna vara globala bolag. Respekt för hierarkier och ovana att ifrågasätta präglar fortfarande arbetsklimatet. Dessutom har det slutna näringslivet och den låga personalomsättningen inneburit att alltför få chefer har fått global träning och tillräckliga kunskaper i engelska.

– Kvalificerade chefer som kan arbeta och leda verksamheter utomlands är en knapp resurs i alla japanska företag. Det kan bromsa deras expansion, säger Masao Hirano på McKinsey.

Att rätta till den bristen anser han vara en av de största utmaningarna för japanska företag. De måste också bli mer innovativa och bättre på att kommunicera med finansiella investerare. Innovationer är nödvändiga för förändring och bra relationer med aktiemarknaden är en förutsättning för att kunna göra större förvärv med egna aktier.

Samtidigt kräver en strävan från japanska företag att vara globala att de även öppnar sig för utländska bolag. Det finns inga formella handelshinder i Japan, men regleringarna fyller i praktiken samma funktion, det vittnar chefen för European Business Council om. I dag måste utländska företag exempelvis betala företagsförvärv kontant, vilket försvårar större affärer och är ett effektivt “giftpiller” för att stoppa utländska företag på erövringståg.

Premiärminister Koizumi har sagt att han vill underlätta för utländska investeringar och en av hans rådgivare i de här frågorna är Eika Ma.

– Det finns inte så mycket konkurrens här till skillnad från i Kina. Problemet är inte bara regleringar utan också mentaliteten som grundas i skolsystemet. Ingen vill sticka ut och alla blir likadana, säger hon.

Eika Ma har själv varit med om att bryta igenom den japanska muren av regleringar och traditioner. I början när hon försökte bryta hissmonopolet genom att sänka priserna kunde hennes anställda inte utföra hisservicen eftersom hisstillverkarna inte var intresserade av att sälja reservdelar.

– Jag gick till ett möte med en hissentreprenör och fick möta några män i låg ställning som sa att jag måste vänta tre månader på reservdelar, säger Eika Ma.

Då tog hon kontakt med en tidning som skrev en artikel. Det tog skruv.

– När jag sedan gick till tillverkaren fick jag träffa tre män från toppnivån som sa att de kunde hjälpa mig om jag hade något problem, säger hon och skrattar.

För Japan är de inre reformerna lika viktiga som de yttre förutsättningarna för att ekonomin ska kunna växa i en ny, mindre inhemskt beroende miljö. Recessionen och deflationen har lärt japanerna att det inte bara är fördelar med att vara en isolerad skyddad marknad. Man cementerar också problem, och riskerar att fördjupa perioder av nedgång.

Framöver kommer Japan att bli mer beroende av den globala ekonomin, främst USA och Kina. Trots de politiska spänningarna mellan grannländerna ser det japanska näringslivets företrädare stora fördelar och möjligheter med att öka det ekonomiska utbytet med Kina och även övriga Asien. Andra potentiella marknader är tillväxtmarknader på andra sidan jordklotet, som delar av Latinamerika, exempelvis Brasilien.

Men samtidigt som en öppning mot både övriga Asien och västvärlden innebär en potential har den sitt pris. Det är oundvikligt att kulturrevolutionen i Japan får en del oönskade effekter när ett hårdare och mer konkurrensutsatt samhälle nu drivs fram. Ökad brottslighet blir en naturlig följd av ökad social utslagning. Det är precis det som oroar många japaner i dag, de som har en känsla av att de inte kommer att höra till vinnarna i det Nya Japan. För dem som inte har Eika Mas drivkraft blir priset högt.

__________________

Möjligheterna

– Företagen växer utanför Japan.

– Fortsatta politiska reformer ökar välståndet.

– Kvinnorna löser arbetskraftsbristen.

Hoten

– För snabb räntehöjning knäcker uppgången.

– Stort budgetunderskott, 6 % av BNP, dubbelt så hög procentuell statsskuld som OECD-snittet.

– Reformerna går i stå, politikerna backar.

– Ökade inkomstskillnader skapar djupa klyftor och spänningar i samhället.