Kinas krypande kris

I Kina finns alla förutsättningar för att det skall gå åt pipan.Arbetslösheten växer, bankerna är konkursmässiga,fastighetsbubblan sprickfärdig och industriföretagen går medrykande förluster. Och runt om är flertalet grannar i kris ochlågkonjunktur. De kinesiska exportföretagen, som efter en seriegoda år har problem med överkapacitet, får ännu svårare att fåsålt sina varor.

Av cirka hundra tusen statsägda företag går minst hälften,kanske två tredjedelar, med förlust. Lika illa är det för ettpar hundratusen kommunala och kooperativa företag. Bankerna stårmed minst motsvarande 200 av totalt 600 miljarder dollar i lånsom inte ger någon ränta och som knappast någonsin kan betalastillbaka. Det innebär att huvuddelen av de kinesiska bankerna ipraktiken är konkursmässiga.

Det mesta pekar alltså mot att Kina skulle kunna bli nästaasiatiska krishärd. Men när det gäller valutan är Kina bättrerustat än andra asiatiska länder att stå emot den senaste tidensturbulens. Den kinesiska valutan devalverades 1994 och detinnebar att konkurrenskraften stärktes rejält. I själva verketär det säkert en bidragande orsak till att andra asiatiskaländer har tvingats devalvera under det senaste året. Denkinesiska exporten ökar för närvarande med över tjugo procent iårstakt och Kina har ett mycket stort handelsöverskott.

Icke desto mindre är naturligtvis de asiatiska devalveringarnakännbara för Kina. Enligt den kanadensiska analysfirman BankCredit Analyst (BCA) är Kinas effektiva reala växelkursen mot deasiatiska så kallade NIC-länderna nu starkare än någon gångtidigare under 1990-talet. Den kinesiska exporten lär inte kunnafortsätta att öka i samma takt som tidigare. Ökningstaktenförväntas sjunka från drygt tjugo till under tio procent 1998.Officiellt har Kina sagt att de inte kommer att devalvera, mendet betyder nog inte så mycket. Bland internationella bedömareär meningarna delade, BCA räknar med att en devalvering på 10-15procent är fullt tänkbar under nästa år. De internationellastorbankerna Goldman Sachs och Deutsche Morgan Grenfell bedömerdäremot att Kina inte kommer att devalvera. Eftersom Kina ännuinte har en fullt konvertibel valuta är yuanen inte riktigt likautsatt för ett eventuellt spekulationstryck från omvärlden. Ochtrots att snart sagt alla krisingredienser finns på plats finnsdet gott om optimistiska kinesiska ekonomer. En av de merinflytelserika är Fan Gang som är chef för ett privatprognosinstitut i Beijing. När han besökte Sverige för någraveckor sedan avfärdade han i stort sett alla risker för att Kinaskulle dras med in i den asiatiska krisen.-Jag räknar med att Kina kan fortsätta med en tillväxt- takt på8-9 procent per år i minst 20, kanske 40 år till. Kan Korea ochTaiwan ha en genomsnittlig tillväxt på ca åtta procent i 30 årmed sin lilla befolkning så kan Kina med 1,2 miljarder människornog klara samma takt i minst 40 år menade han, men pekade ocksåpå de svåra problem som den ökade öppenheten för med sig.

Hittills har konkurser, nedläggningar och avskedanden varit idet närmaste otänkbara lösningar för kinesiska företag.Företagen har försett de anställda med inte bara arbete ochgaranterad lön utan också mat, bostad, skola och sjukvård. Ochutan försäkringssystem eller socialhjälp har det varit omöjligtför staten att stänga aldrig så olönsamma företag. I stället harbankerna kommenderats att ställa upp med nya lån. Men nu skallsystemet ändras. Inte minst eftersom Kina vill bli fullvärdigmedlem i världshandelsorganisationen WTO.

Företagen skall säljas till de anställda, till utländskainvesterare eller till allmänheten via börsen. Exakt hur och ivilken takt är ännu oklart. Men följden blir rationaliseringaroch ytterligare ökad arbetslöshet. Redan i dag är arbetslöshetoch undersysselsättning ett svårt problem för hundratalsmiljoner kineser. De sociala problem som blir följden när den avordförande Mao garanterade risskålen av järn nu krossas ärregimens i Beijings kanske svåraste ekonomiska och politiskaproblem. En fortsatt stigande arbetslöshet och flykt frånlandsbygden men nu in till städer med lägre tillväxt och färrejobb kan leda till svår social oro. Samtidigt växer protesternai landet mot just de växande ekonomiska klyftorna mellanmänniskor och regioner. Enligt obekräftade uppgifter har polisoch militär tvingats ingripa vid flera hundraprotestdemonstrationer och incidenter runt om i landet.

I de ekonomiska tillväxtområdena kring Hongkong och Shanghaifinns i dag också alla ingredienser till en gigantisk bubbla.Byggverksamheten har varit intensiv de senaste decenniet och nuhotar fastighetskrisen. I den nybyggda stadsdelen Pudong utanförShanghai har man de senaste tre åren byggt uppemot fyra miljonerkvadratmeter kontorsyta och bortemot hälften står nu tomt! Nutänker myndigheterna lösa problemen med de stöd och regleringaren diktatorisk planhushållning alltid kan tillgripa. Förutombyggstopp tvingas företagen att lägga sina kontor därmyndigheterna vill ha dem. Och de statliga bankerna tvingas tahand om fastighetsbolagens dåliga lån och dölja dem i de böckerman ändå inte behöver redovisa öppet för någon.

Kina måste, samtidigt som problemen växer, genomföra två nogdrastiska reformer. Dels måste man snabbt sy ihop ett socialtskyddsnät för de tiotals miljoner som blir av med jobben när nuden andra reformen, uppstädningen av företagen, genomförs. Bådaprojekten är i full gång. Ett grundläggande pensionssystem föralla är under uppbyggnad och det kompletteras nu medföretagsanknutna fonder. På sikt har Beijing aviserat att ocksåförsäkringslösningar ska tillåtas.

De flesta offentligt ägda företagen skall säljas eller skänkastill de anställda. Cirka fem hundra av de största skall dockstaten behålla. Dessa skall, enligt de senaste planerna, byggasut och bli gigantiska, statligt kontrollerade, konglomerat avsamma slag som använts i Korea för att där driva framindustrialiseringen.