Min tid kommer – kanske

En gång per termin deltar jag i en paneldebatt för färska juridikstudenter. I panelen ingår representanter för olika juristyrken: en åklagare, en försvarsadvokat, en domare och därtill några mindre självklara yrkeskategorier för jurister, som entreprenörer. Och så jag, som företrädare för rättsvetenskapen. Tanken är att de nya studenterna ska få en möjlighet att bekanta sig med olika yrken och få en första försmak av vad deras studier kan leda till. Ett trevligt initiativ. Men det finns ett problem. Förnedringen.

Alla i panelen försöker få sina yrkesval att framstå som så attraktiva som möjligt. Försvarsadvokaten berättar spännande om att “en typisk arbetsdag börjar på häktet”. Domaren berättar om hur hon känner samhällets förtroende när hon dömer folk. Åklagaren berättar lustfyllt om tvångsmedel.

I det sammanhanget har den juridiska forskningen en brant uppförsbacke. Jag försöker förklara att det inte är samma sak att vara docent i juridik som att vara obducent. “Jag skär inte i döda människor.” (Här brukar jag göra en konstpaus för att vänta in skrattsalvor som aldrig kommer.) “Att vara docent är, typ” – ja, “typ”, det är viktigt att tala kidsens språk – “som att vara nästan professor”. Studenterna gäspar. Jag prövar med att frammana en romantisk bild av den belästa akademikern som sitter i ett bibliotek med chesterfield-soffor och läser gamla rättsfall i skinninbundna volymer. Studenterna gäspar än mer.

Studenterna är nämligen mest intresserade av en enda sak: hur man tjänar pengar.

Den panelmedlem som brukar få mest frågor är därför representanten från affärsrättsbyrån. Studenterna har tydligen redan första veckan fått lära sig att om man vill tjäna pengar så ska man satsa på affärsrätt. De brukar därför ställa de viktiga frågorna till affärsrättsadvokaten. Frågor som “Hur mycket tjänar du?” och den förvånansvärt specifika frågan “Hur mycket kan man få i bonus?” Men någon student brukar också ställa frågan: “Vad gör egentligen en affärsrättsjurist?”

Affärsrättsjuristen brukar förklara att hon hjälper sina klienter att köpa och sälja företag. “Är det så roligt?” frågar någon annan. Och så framhåller advokaten, med ett religiöst ansiktsuttryck, att det finns få saker som skänker sådan tillfredsställelse som att veta att man bidragit till att genomföra en riktigt bra affär.

Det där har jag haft svårt att förstå. Varför blir advokater så upprymda av att göra goda affärer åt andra? Det är inte deras affärer. Att panelmedlemmen Douglas Johnsson-Roos ser så glad ut när han berättar om sitt entreprenörskap förstår jag. Han tjänar ju pengar. Jag har svårare att se vad det kan finnas för djupare tillfredsställelse i att göra särskilt grundlig due diligence inför en företagsöverlåtelse.

Efter ett tag har jag dock börjat förstå tjusningen. Det finns en hel del jurister som helt enkelt är intresserade av affärer. Vissa gör som Johnsson-Roos och går vidare från juristyrket till att ägna sig åt sina egna affärer på heltid, medan vissa blir kvar i sin juristroll och blir rådgivare åt andra som gör affärer. Det finns dessutom jurister som är bra på affärer. Vem ringer man in för att snabbt axla vd-rollen i finansinstitutet som kört i diket? Ofta advokaten. Vem får styra upp koncernen som gått i konkurs? Advokaten. Vem ser till att företagsöverlåtelsen genomförs? Advokaten.

Även jag har hittat en liten affärsnisch, en alldeles egen. Jag har specialiserat mig på dåliga affärer. När ni läser i Affärsvärlden om “De förlorar mest på sina aktier”, ja, då är det sådana som mig som tidningen skriver om. Men det finns åtskilliga jurister som är födda med en annan näsa än jag. En näsa som känner igen en god affär när den serveras eller en dålig affär när det börjar stinka. Har man en sådan näsa kan man ofta göra ganska goda affärer själv. Bredvid sådana jurister är det svårt att förmedla forskningens tjusning för unga rosiga juridikstudenter. Men jag bidar min tid. Förr eller senare segrar kunskapen över plånboken.

Eller kanske inte.

Mårten Schultz

Mårten Schultz är docent i juridik och mannen bakom Sveriges största juridikblogg.