Oj, vilken tavla

Det var med en vision om att demokratisera auktionsvärlden som Bengt Sundström köpte det anrika danska auktionsföretaget Lauritz Christensen Auktioner i slutet av 1990-talet. Auktionshuset hade redan över ett sekel på nacken, men genom att göra auktionsklubban digital skulle man ta steget in i det tjugoförsta århundradet. I december 1999 lanserade bolaget sin första sajt och våren därefter döptes företaget om till Lauritz.com.

Nätauktioner låg rätt i tiden. It-boomen stod på topp, folk hade börjat handla på nätet och bara året innan Lauritz.com startade sina auktioner hade internetjätten och auktionssajten Ebay börsnoterats.

Ganska snart kom Bengt Sundström i kontakt med Mette Rode. Hon var på jakt efter en nystart i livet och hade hittat ett gammalt stationshus i Köpenhamn där hon ville bo. För att kunna hyra huset behövde hon förhandla med ridklubben som ägde det, och där var Bengt Sundström ordförande. I en intervju i tidningen Entreprenör har Bengt Sundström berättat att han varit oroad för hur Mette Rode skulle klara av hyran. Så han slog två flugor i en smäll och löste hennes ekonomiska och hans personalmässiga problem. Han erbjöd henne tjänsten som vice vd. Mette Rode hade varit internationell försäljningschef på textildesignföretaget Södahl och det dröjde inte länge innan hon satt på vd-stolen.

Arbetsrelationen utvecklades så småningom till en kärlekshistoria, men det tycktes inte bromsa företagets framfart. Auktionsomsättningen gick från 24 miljoner kronor 1999 till 1,1 miljard 2017, en genomsnittlig tillväxttakt på omkring 25 procent per år.

En stor del av den tillväxten har kommit av att Lauritz förvärvat andra auktionshus. Det började med Danmark, därefter breddades verksamheten till Sverige, Norge och Tyskland. I dag äger Lauritz 27 auktionshus i sex länder. Flera av dem är mindre auktionshus, som var att likna vid gamla tiders stadsauktioner. Hösten 2014 gjorde dock Lauritz ett annat typ av förvärv. De köpte världens äldsta verksamma auktionshus, Stockholms Auktionsverk. Med det köpet tog sig Lauritz in på marknaden för det som brukar kallas ”fine art”, där föremål för betydligt större värden byter ägare. Därmed gick Lauritz också om svenska Bukowskis och blev Nordens största auktionshus.

Prislappen på bolaget var hög, skrev ­Affärsvärlden då. Lauritz fick betala över 100 miljoner för ett auktionshus som gjorde en vinst på omkring 5 miljoner kronor och uppvisade svag tillväxt. Samtidigt noterades det att Lauritz skilde sig från konkurrenterna i branschen genom att uppvisa hög tillväxt och god lönsamhet. Lauritz var att betrakta som en veritabel framgångssaga.

Ett naturligt nästa steg var att börsnotera Lauritz.com och i mitten av maj 2016 ­bekräftade företaget att bolagets aktier skulle börja handlas på First North i början av juni.

Ganska omgående började det tisslas och tasslas om att allt inte stod rätt till. Daytradern John Skogman kommenterade den stundande börsnoteringen i podcasten Veckans Aktie och påpekade bland annat att han slagits av att den digitala auktionssajten inte gett sken av att ha hängt med i den utveckling som skett sedan it-bubblan rasade.

– Lite 2002-känsla får man när man går in på hemsidan och bara det gör mig lite tveksam, sa han.

Flera bedömare avrådde investerare från att teckna aktier och den svenska sajten nyemissioner.se rapporterade att det fanns en del frågetecken kring verksamheten. Dels uppmärksammades det att många av de auktionshus koncernen köpt upp haft höga prislappar, trots att auktionsbranschen i regel har svag lönsamhet. Enligt uppgift skulle också företaget ha dåligt rykte i branschen, och jämförelser gjordes med den oseriösa och ökända börsmäklarfirman Stratton Oakmont, som förevigats i Martin Scorse­ses film The Wolf of Wall Street, känd för att kränga vad som helst till vem som helst.

Det som talade emot den negativa bilden var att Lauritz.com hade välrenommerade ankarinvesterare i Catella och Bure Equity, vars vd Henrik Blomquist vid tillfället förklarade Lauritz.coms dåliga rykte i branschen med att Lauritz.com var en uppstickare som utmanade etablissemanget.

– Lauritz är en underdog i branschen och det gillar vi, sa Blomquist i en intervju med Privata Affärer.

Noteringen i sig var något oortodox. Samma dag som aktien skulle börja handlas gick Lauritz.com ut med att handeln skulle skjutas upp. I pressmeddelandet hänvisades vagt till krav från den danska finansinspektionen. På företagets hemsida talade man om tekniska problem. Några dagar senare framkom att den riktiga anledningen var att Lauritz.com och rådgivaren ABG Sundal Collier hade varit oroliga för att för få långsiktiga institutionella investerare ville vara med på resan. Man fruktade att kursen var satt för högt och att det skulle leda till kursras, enligt Nyhetsbyrån Direkt.

Några veckor senare noterades bolaget, dock till en lägre kurs, 15 kronor i stället för ett pris på mellan 19 och 21 kronor. Ytterligare två institutionella investerare, Rite Ventures och Swedbanks Roburfond, hade då klivit på och aktien började handlas utan något större drama.

Men det var bara till en början, för sedan börsintroduktionen har över 90 procent av bolagets värde försvunnit. I skrivande stund står aktien i 1,41 kronor, värdet har gått från nästan en halv miljard danska kronor till bara 30 miljoner och kriserna har ­avlöst varandra.

I januari 2017 vinstvarnade bolaget och i mars kommunicerade Lauritz att vd:n Mette Rode Sundström skulle lämna vd-posten och bli styrelseledamot när en ersättare hittats. I juli utsågs Erik Norberg, tidigare vd för lokaltidningen Mitt i, till ny vd och han skulle börja i september samma år.

– Vi är övertygade om att Erik är den rätta personen att ta Lauritz.com till nästa nivå internationellt, kommenterade Bengt Sundström i pressmeddelandet.

Den övertygelsen visade sig dock vara kortlivad. Redan i december meddelades att Erik Norberg skulle lämna vd-posten. Anledningen uppgavs vara skillnader i ledarstil, som visat sig omöjliga att försona och det var därför ”i Lauritz.coms intresse att Erik Norberg lämnar företaget”.

Det var dock inte bara Bengt Sundström och Erik Norberg som hade olika syn på ­ledarstilen. I samband med att han sparkades begärde också styrelsemedlemmarna Henrik Blomquist från Bure, Josephine ­Salenstedt från Rite Ventures och Petra von Rohr utträde ur styrelsen med omedelbar verkan. Därmed hade bolagets två största ägare tagit sitt ansvar ifrån bolaget. Ett kort pressmeddelande presenterades från Bure Equity med en kommentar från Henrik Blomquist:

– Jag och två andra styrelseledamöter har en annan uppfattning om hur bolaget ska styras och ledas, vilket fått oss att i dag lämna styrelsen med omedelbar verkan, sa Henrik Blomquist utan att gå närmare in på exakt hur uppfattningarna skilde sig åt.

Enligt källor till Affärsvärlden har det dock funnits en frustration över att paret Sundström, som drivit företaget själva i över 15 år, har velat fortsätta köra sitt eget race och driva bolaget som ett privat bolag, utan att anpassa sig till vad som förväntas av ett företag på börsmarknaden.

– Vad man ska säga och inte säga och reglerna kring allt det där, säger en källa till ­Affärsvärlden.

Affärsvärlden har sökt de styrelsemedlemmar som avgick i december, men de har avböjt att kommentera saken. Josephine Salenstedt, som representerade riskkapitalbolaget Rite Ventures i styrelsen, bekräftade dock att hon tycker det hör till ovanligheterna att lämna en styrelse i mitten av en mandatperiod.

– Så om man gör det så har man ganska starka skäl till det, säger hon.

Bengt Sundström vill inte heller ­utveckla vad exakt i inställningen till ledarskapet som man inte kunde enas kring. När Affärsvärlden talar med honom säger han att man beslutat att inte kommentera frågan.

– Det här är rätt lång tid sedan. Jag tror att de flesta har sett att företaget tickar på och att det egentligen inte var en så stor grej, säger han i en telefonintervju.

Men samtidigt fortsätter siffrorna att uppvisa en negativ utveckling. När rapporten för det fjärde kvartalet presenterades ett par månader senare hade auktions­omsättningen sjunkit från 363 till 283 miljoner kronor. Bolagets intäkter hade gått från 73 till 60. Årets resultat för kvartalet uppgick till –17 miljoner kronor att jämföra med plus 9 miljoner kronor året innan.

Företaget visade förlust även för helåret 2017 och intäkterna sjönk med 10 procent. För att lösa den likviditetskris som uppstått sålde Lauritz företagets fastighet på Rovsings­gade 68 i Köpenhamn för 35 miljoner danska kronor. Lokalen var ett gammalt lager som skulle göras om till ett topp­modernt kontor för koncernen, men när utsikterna för företaget försämrades lades de planerna ner, skev den danska tidningen Berlingske ­Business.

I mitten på mars i år valde så vd:n för Stockholms Auktionsverk, Niclas Forsman, att lämna sin post. Det var en roll han haft i 21 år och ingen hade väl höjt på ögonbrynen om det inte var för att chefen för konstavdelningen, Sofie Bexhed, sa upp sig sam­tidigt. Enligt Niclas Forsman har tajmingen i beslutet ingenting att göra med det som sker på Lauritz.com på koncernnivå, utan han känner bara att det är dags att gå vidare.

– Någonstans måste man ändå våga släppa in nya krafter, säger Niclas Forsman.

Men på finansmarknaderna och i konstkretsar surras det. Kring Forsmans avhopp, men också om bolagets likviditet. Lauritz har två utestående obligationer på sammanlagt 224 miljoner danska kronor. Stora summor för ett bolag med ett eget kapital på 35 miljoner kronor. Soliditeten ligger på 7,9 procent. Nu är bolaget i behov av ytterligare kapital.

I förra veckan hölls en extra­insatt bolagsstämma. Där bemyndigades styrelsen att vid lämpligt tillfälle emittera 50 miljoner aktier. Förklaringarna som uppges är att bolaget vill säkra den kommersiella utvecklingen och betala av på obligationslånen för att sänka bolagets ­finansiella omkostnader.

Enligt Bengt Sundström ska beslutet inte tolkas som att ekonomin i företaget krisar. Verksamheten är enligt Sundström stabil och utvidgningen av aktiekapitalet handlar snarare om att man vill sänka räntekostnaderna för företaget till fördel för aktie­ägarna.

– Vi vill hellre betala aktieägarna utdelning än att betala obligationsägarna ränta, säger Bengt Sundström.

Samtidigt är det uppenbart att Lauritz ­behöver få ner sina räntekostnader. De uppgår till 21 miljoner danska kronor och gör att bolaget har ett negativt kassaflöde. För helåret 2017 bryter bolaget inte mot ­lånevillkoren, men parametern lånekostnader i förhållande till ebitda (resultatet före avskrivningar) ligger farligt nära. Hade det inte varit för de 6,5 miljoner danska kronor som bolaget tillfördes i ebitda genom samarbetet med ett auktionshus i Roskilde som inleddes den 13 december i fjol hade de varit brutna.

Att ta in nytt kapital skulle förstås kunna lösa den prekära finansiella situationen för Lauritz. Men det kan bli svårt. Det är oklart om paret Sundström, som äger 56 procent av bolaget har pengar att stoppa in. Övriga storägare, Bure 11,3 procent och Rite Ventures, 5 procent, som lämnat ­bolagets styrelse och därmed tagit sina händer ifrån det, lär sannolikt inte heller vara enkla att övertyga.

Ett alternativ är att omvandla lån till ­aktier. Det brukar sällan vara ett förstahandsval hos obligationsinnehavare, men kan vara det kvarvarande alternativet. Med tanke på att Lauritz inte har ett börsvärde på mer än 30 miljoner danska kronor i dag riskerar ­paret Sundström att blir rejält utspädda. Ett alternativ är att Lauritz går samman med en konkurrent. Svenska Auctionet har visat intresse vid ett flertal tillfällen.

Tilläggas ska att bolaget fortfarande har en omsättning på 195 miljoner och ett positivt ebitda på 32 miljoner kronor. Lyckas man komma till bukt med de höga räntekostnaderna och sänka övriga kostnader något kan bolaget vända såväl vinst som kassaflöde.

Men inte heller inne i verksamheten uppges det vara problemfritt.

Enligt en tidigare anställd vid ett av Lauritz.coms europeiska kontor, en person med lång erfarenhet från branschen, fanns ett återkommande problem med att man från ledningens sida hade orealistiska mål på omsättningen. Den tidigare anställde tror att man hade en bra affärsidé till en början, men i och med expansionen öppnades för många och för stora avdelningar. Den höga ambitionsnivån gjorde att man ofta skaffade större lokaler och mer personal än som var motiverat utifrån den omsättning man ­sedan nådde. Det ledde, enligt källan, till att Lauritz drog på sig alltför stora omkostnader, som nu tynger verksamheten.

Överkapaciteten ledde i sin tur till att man var tvungen att konstant öka utbudet på sajten och det var enligt källan en viktig anledning till att man började sälja både resor och nyproducerade objekt, som exempelvis cyklar. Enligt en annan källa fick ett annat auktionshus ta emot containrar från Kina med nyproducerad konst som skulle säljas på sajten. Något som kan ha bidragit till att få fart på omsättningen men som samtidigt pressade marginalerna och gjorde att man tappade profilen som ett auktionshus.

Flera källor som Affärsvärlden varit i kontakt med har också talat om en frustration från avdelningschefer, alltså de ansvariga för auktionshus i olika städer. De har tvingats sälja objekt som de upplevt varit av dålig kvalitet, och en återkommande berättelse har varit att Sundström skickat partier av sitt egenproducerade vin, från parets vingård Vignelaure i Frankrike, som bland annat skulle ges ut till kunder.

Detta skedde i kombination med att man från ledningens sida inte var lyhörd för den expertis som fanns på avdelningarna, bland annat hur auktionsmarknaden fungerade på respektive marknader. Det fanns från ledningens sida en stark tro på att det som funkat i Danmark också borde fungera i andra länder, och om mål inte möttes skylldes detta på de anställda.

– De har aldrig lyssnat på oss, de anställda, säger en av källorna ovan till Affärsvärlden och lägger till att i möten med paret Sundström kunde man höra kommentarer som ”du gör något fel, du kanske är fel person”.

Den oviljan att lyssna ledde enligt källan till att många lämnat företaget och att det funnits en frustration hos många franchise-partner över att man under lång tid drev verksamheten med skygg­lappar och därför inte såg hur marknaden omkring Lauritz ändrades. Bland annat lyckades flera konkurrenter ta steget till det digitala och i vissa fall gjorde det bättre än Lauritz.com.

När Affärsvärlden talar med Bengt Sundström så berättar även han att företaget ­under en period var för fokuserat på att tänka stort. Han har själv sett att det finns delar av verksamheten där det finns kostnadsbesparingar att göra och han säger att det är just därför som han själv nu än en gång tagit en mer aktiv roll i företaget

– Jag är duktig på att se vad som kostar pengar och vad som kanske är onödigt.

Tanken är enligt Bengt Sundström att göra verksamheten mer lönsam på de omsättningsnivåer man har i dag, men man vill också försöka vända utvecklingen till mer tillväxt igen. När Affärsvärlden frågar om hur han ser på att man under resans gång breddat utbudet på auktionerna och i dag säljer bland annat resor och elektronik, ­vilket inte är det första man tänker på när det kommer till ett klassiskt auktionshus, så berättar Sundström att även detta är något man diskuterat inom företaget. ­Alternativen handlar antingen om en återgång till kärnverksamheten eller en ­ytterligare breddning av utbudet, men något beslut är inte taget.

– Det har vi tankar om, men inte beslutat. Man kan tänka sig att inom en snar framtid så kommer vi med ett utspel kring det.

När Lauritz.com lanserades var man på många sätt en pionjär i branschen, men sedan dess har resten av branschen hunnit ikapp, och online-verksamheten i sig gör inte längre ett företag unikt. Bengt Sundström säger att han är medveten om och att man känner att det börjar bli dags att återuppfinna Lauritz.com. Men han är samtidigt positivt inställd till hur begagnatmarknaden utvecklas i ett samhälle där miljömedvetenhet står högre upp på agendan.

– Det gör också att intresset för den här marknaden är stort och jag tror den bara ökar. Slit och släng-samhället försvinner mer och mer, säger Bengt Sundström.

Hoppet för Bengt Sundström står till att Lauritz får in de pengar som krävs och att de ges förtroende att vända bolaget. Annars riskerar paret att förlora en stor del av sitt livsverk.