Olika typer av begränsningar
Regeringen har gjort en ändring av rennäringsförordningen (1993:384). Ändringen i rennäringsförordningen innebär att jägare bosatta i Sverige kan få företräde till jakt på statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Det är dock länsstyrelserna som fattar beslut om regionala restriktioner när det gäller ripjakt på statlig mark.
Det finns flera andra typer av begränsningar vad gäller ripjakt. Den vanligaste är att begränsa antal jägare per kvadratkilometer, ”jaktmandagar”. Oftast tillåter man tre jaktmandagar per kvadratkilometer (cirka 30 procent av höstpopulationen) varefter man stänger för alla jägare utom ortsbor – det vill säga att länskortsjägare och dagkortsjägare inte kan jaga längre, utan bara de som bor i kommunen.
I de flesta län har man områden som alltid är stängda för jakt, vilka kan fungera som buffertzoner, områden ifrån vilka ripor kan sprida sig in till jagade områden.
Tittar man på populationsutvecklingen i Sverige finns inte någon biologisk anledning till att ytterligare begränsa jakt på ripa. Däremot kan länsstyrelsen själv begränsa jakt baserat på lokala hänsyn såsom renskötsel, fjällräv, etcetera.
En sänkning av baglimit har väldigt liten effekt på uttaget av ripa vilket är anledningen till att den inte justeras. De år det är lite ripa (populationen fluktuerar naturligt) så sänks antalet jaktdagar per kvadratkilometer.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.