Paniken i Japan

Nu har den japanska centralbanken, Bank of Japan, gjort i princip allt som står i dess makt för att få fart på ekonomin. Marknadsoperationerna kommer nu att inriktas på att få ner den korta räntan till i princip noll, samtidigt som banken kommer att pumpa ut mer pengar på marknaden. Dessutom har den japanska centralbanken formulerat ett embryo till inflationsmål, där den förbinder sig att stoppa deflationsspiralen. Men om inte penningpolitiken åtföljs av drastiska strukturåtgärder är risken överhängande att den positiva effekten på ekonomin uteblir. Den från regeringshåll så hårt kritiserade centralbankschefen Hayami skickar också med ett tydligt budskap till politikerna som kan tolkas ungefär: »Nu har jag gjort allt ni krävt eller kan kräva av mig. Nu är det er tur att agera«.

Räntan blir noll

Att räntan nu åter blir noll kommer i praktiken inte att ha någon effekt på ekonomin. Sänkningen på 0,15 procentenheter bidrar knappast till att hushållen åter öppnar plånböckerna och börjar konsumera. Inte heller investeringarna kan väntas stiga. Det nya i penningpolitiken är dock att räntesänkningen kombineras med möjligheten att öka penningmängden genom ett utvidgat program för köp av statsobligationer.

Köpen av statsobligationer sker troligen genom att centralbanken köper direkt av affärsbankerna. Detta ökar penningmängden. Samtidigt förbättras bankernas balansräkningar och dessa kan på så sätt öka sin utlåning.

Vem det är som ska låna dessa pengar står dock skrivet i stjärnorna. Hushållen vill inte låna, bankutlåningen till hushållen har minskat under lång tid och de stora exportföretagen är försiktiga under rådande osäkerhet i världskonjunkturen. De inhemska företagen har en än svårare efterfrågesituation och många lider dessutom av svag kreditvärdighet.

Bakvänd inflationspolicy

Ett annat av målen med den nya policyn är att stabilisera priserna och förhoppningsvis få dessa att stiga. Med stigande inflation skulle konsumenterna förmås att tidigarelägga sina inköp.Det kan tyckas bakvänt att formulera ett inflationsmål när ekonomin upplever deflation. I Japan är mycket bakvänt och nu sätts därför ett inflationsmål för att elda på inflationsbrasan.Formulerandet av ett inflationsmål betyder samtidigt att centralbanken får ett »ankare« som penningpolitiken måste hålla sig till. När centralbanken säger att inflationen ska bli minst noll så förbinder sig banken samtidigt att föra en penningpolitik som skapar detta.

Obekväma beslut

För att penningpolitiken ska få en mer långvarig effekt krävs dock obekväma åtgärder från politikerna. För det första måste den svaga statsfinansiella situationen hanteras, statsskulden är cirka 120 procent av BNP och årets budgetunderskott närmar sig tio procent av BNP. Banksystemet måste också saneras i grunden och de osäkra fordringarna på cirka 2.500 miljarder kronor som för närvarande hålls av bankerna måste hanteras. Troligtvis måste flera företag och banker tillåtas gå i konkurs och därmed ökar arbetslösheten. Till all lycka pågår en konsolidering av banksektorn i Japan, men det krävs nog också en »bankakut« av svenskt snitt. Dessutom måste pensionssystemet reformeras så att det inte kollapsar under trycket av kommande pensionärskullar.

Valdags

Samtidigt är det ett val under uppsegling i Japan och det är svårt att se hur politikerna skulle förmås att göra något drastiskt innan dess. Det troliga är i stället att regeringen lanserar ännu ett i raden av finanspolitiska stimulanspaket med tveksam realekonomisk effekt men som med all säkerhet lägger ytterligare sten på den statsfinansiella bördan.

Om de japanska hushållen agerar som tidigare så leder detta till ett än större hushållssparande.En relativt snabb ökning av penningmängden leder till att yenen försvagas. Om exporten åter tar fart kan det ge politikerna handlingsutrymme för strukturella reformer. Men det japanska politiska systemet är för stelt samtidigt som det saknas tillräcklig krisinsikt bland politikerna.