Perssons svåra val

De politiska opinionsundersökningarna ligger nu stadigt på talsom medför mycket trassliga tänkbara regeringskombinationer. Detkan förstås hända en hel del i opinionen när valrörelsenintensifieras. Enligt undersökningar bestämmer sig hälften avväljarna numera först under själva valrörelsen och en fjärdedelunder den sista veckan.

Men om dagens opinionsvind skulle avgöra nästa års val bör manalltså räkna med en socialdemokratisk regering.

En sådan skulle komma till stånd genom att vänsterpartiet ochmiljöpartiet lägger ned sina röster vid valet av regeringschef.Miljöpartiet blir dock, om opinionsresultatet står sig, tunganpå vågen. Det går inte helt att utesluta att de borgerligautmanar socialdemokraterna om mp:s stöd med rundligamiljöpolitiska löften.

Om socialdemokraterna får bilda regering återstår frågan omvilken politik de tänker driva och vilka partier de skall stödjasig på i riksdagen. En koalitionsregering är knappast tänkbar,eftersom det inte räcker att samarbeta med ett enda parti. Detär därtill svårt att tro att socialdemokraterna vill ha ettorganiserat samarbete med vänsterpartiet och miljöpartiet. Dettroliga är att socialdemokraterna om de efter valet sitter kvari regeringsställning åter tvingas lägga om sin politik, efterden kantring åt vänster som nyligen har skett.

Den ekonomiska politiken kan i dag sägas ligga i träda. Det ärmest fråga om att förvalta den svenska ekonomin fram till valetoch hoppas att en förbättrad konjunktur åstadkommer en nedgång iarbetslösheten. Förslag om insatser som på allvar syftar tillatt öka sysselsättningen får vänta tills efter valet. Myckettalar för att en väsentlig förbättring av sysselsättningenkräver åtgärder som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt.En sådan åtgärd, som många ekonomer sätter högst på listan, äråterinförandet av den bortre parentesen i a-kassan. Attregeringen nu skrinlagt denna fråga är en ganska genomskinligeftergift åt opinionen efter starka interna protester.

Konjunkturinstitutet hamnar i sin nya långtidskalkyl långt ifrånregeringens mål om halverad arbetslöshet till år 2000. Attinstitutets chef Svante Öberg tills helt nyligen var ledandeekonom inom socialdemokratin och nära medarbetare till GöranPersson gör det troligt att man inom regeringen har liknandesynpunkter, alltså att arbetslöshetsmålet inte kan infrias utanytterligare politiska åtgärder. Det är samtidigt förståeligt omregeringen inte, efter raset i opinionsmätningarna, klarar avatt utmana den egna opinionen med förslag som får LO att se rött,vilket enligt LO-tidningen skulle bli Bertil Jonssons reaktionom regeringen började tala om ökad flexibilitet. Redan enöppning till samarbete med vänsterpartiet och/eller miljöpartietskulle kunna skada marknadens förtroende för svensk ekonomi.Vänsterpartiet har dessutom redan ställt upp villkor för ettsamarbete med s efter valet: arbetstidsförkortning, fortsattkärnkraftsavveckling och mer pengar till kommunerna. Detta ärknappast en politik som leder till låga räntor och högresysselsättning.

Miljöpartiets så kallade språkrör Birger Schlaug har öppetinbjudit till budgivning mellan Persson och Bildt om den politiksom ger mp mest inflytande i politiken. Högst på önskelistanligger förmodligen att höjda energiskatter växlas mot sänktaskatter på arbetskraft. Att försöka få till stånd ett stadigtsamarbete efter valet med både v och mp ter sig knappastlockande för socialdemokraterna.

Det troliga är i stället att s efter valet tvingas söka stöd hosflera borgerliga partier. Något organiserat samarbete blir detknappast åt det håller heller. Men samtidigt kan det försocialdemokraterna vara en inte alltför obehaglig tanke att iregeringsställning tvingas dela ansvaret med de borgerliga ikontroversiella åtgärder.

Socialdemokraterna verkar nu ligga ganska stadigt kring 35procent i Sifomätningarna, något högre hos Temo, som dock harmycket färre personer i sina undersökningar och därför måstebedömas som osäkrare. I ingetdera fallet räcker det med stödfrån enbart centern, som får mindre än 6 procent i Sifo och 7,5procent i Temo.

Göran Persson har börjat flirta med kristdemokraterna, inteminst i sin bok. Men inte heller det räcker. För flertal iriksdagen krävs att också folkpartiet ställer upp. En sådangruppering skulle motsvara 52,6 procent, enligt den senaste Sifo–mätningen.

Men för samarbete med fp blir säkert priset betydligt högre. Detär därför inte otänkbart att det efter valet rentav blir frågaom ett brett samarbete mellan socialdemokraterna och deborgerliga, inberäknat moderaterna. Resultatet av valet kanalltså mycket väl bli en socialdemokratisk regering som i mångaviktiga frågor tvingas söka stöd hos de borgerliga. Samtidigtskall man förstås inte utesluta att de borgerliga vinner valet.Sifo-undersökningen ger de fyra traditionella borgerligapartierna 48,4 procent. Det krävs alltså ganska litet förmajoritet. En borgerlig valseger skulle tvinga centern attstödja detta regeringsalternativ. Att svika en borgerligmajoritet och i stället föra socialdemokraterna till makten voreinte möjligt.

Fram till valet hänger mycket på hur de två största partiernasledare agerar. Carl Bildt har enligt många varit alltförfrånvarande i den politiska debatten. Men detta är förstås ingentillfällighet utan ett led i en medveten strategi, som dessutomvisat sig opinionsmässigt framgångsrik.

Statsminister Göran Persson råkade ut för ett rejältpublicitetsmässigt bakslag genom sina dyra flygresor. Affärenkom också i stark konflikt med den bild av sig själv han försöktskapa med sin bok som en man med enkla arbetarklassvanor ochnärmast överdriven sparsamhet. Antagligen har den negativapubliciteten satt sina spår i opinionsmätningen så att en vissuppåtgående trend för socialdemokraterna har brutits. Det ärdärför möjligt att partiet återhämtar sig ytterligare. Det ärdock mycket långt kvar till en position där det kan räcka medfortsatt stöd från enbart centern.