Rädslan stramar åt

Sänkningen av den amerikanska styrräntan från 5,25 till 5,0procent i förra veckan kom som en stor överraskning för definansiella marknaderna.Framför allt för att sänkningen skedde trots att den så kalladepolicykommittén inte hade något inplanerat möte. Det var förstagången sedan 1994. Risken är att detta skapar en känsla avpanik.

Vad vet Fed?

Under de senaste dagarna har många undrat vad den amerikanskacentralbanken (Fed) vet som inte är allmänt känt. Det går tillexempel rykten om att de amerikanska investmentbankerna LehmanBrothers och Bankers trust skulle vara mycket illa ute. Effektenhar blivit att de har fått betala skyhöga marginaler överstatsobligationsräntan för att låna pengar.Lehmans har fått betala 3,5 procentenheter över Libor, eninterbankränta som i sin tur ligger en bit över vad staten fårbetala. Bankers trust sägs ha fått betala så mycket som 6,0procentenheter över Libor. Normalt ligger dessa skillnader pånågra tiondels procentenheter.Å andra sidan reagerade ju både börser och obligationsmarknadermycket positivt på sänkningen och skapade uppenbarligen i allafall ingen allmän känsla av panik.Men det är ändå ingen tvekan om att det finns risk för enkreditåtstramning. Det sägs till och med i Feds officiellakommentar till räntesänkningen. Hur stor är den?Det vanligaste sättet att belysa detta är att titta påskillnaderna mellan vad staten, den säkraste låntagaren av alla,och andra får betala för att låna pengar. Att dessa skillnaderökar kan i och för sig vara helt rationellt och normalt.I slutet av en högkonjunktur ökar risken för konkurser och då ärdet helt rimligt att banker och andra tar litet mer betalt föratt låna ut pengar. Då kan man knappast tala om enkreditåtstramning.Men det kan också vara så att rädslan för en allvarlig krasch avnågot slag innebär att ränteskillnaderna ökar extremt mycket.Om det innebär att alla skärs över en kam så att även företageller privatpersoner som egentligen borde bedömas somkreditvärdiga får betala mycket mer för att låna kan man tala omen kreditåtstramning. Eller om bankernas förluster blir så storaatt de blir tvingade att dramatiskt dra ner sin utlåning.

Oroande tecken

Att USA redan nu skulle lida av en kreditåtstramning är inteuppenbart. Det finns många oroande tecken, i form av ökanderänteskillnader. Skillnaden mellan tre månaders så kallade commercialdeposits och tre månaders statsskuldväxlar är nu ungefär lika stor som ibörjan av 1990-talet under den amerikanska bankkrisen. Då vardet recession i den amerikanska ekonomin. Det betyder dock intealls att det behöver gå likadant den här gången.I slutet av 1987, efter börskraschen, var skillnaderna mellanstatens och företagens korta upplåning ännu större än idag underen kort period. Men då fortsatte tillväxten i hög takt underytterligare några år.

Rädsla för skandaler

Förmodligen speglar dagens ränteskillnader en stor rädsla föratt nya skandaler av samma typ eller ännu värre än denamerikanska hedgefonden LTCM råkade ut för ska uppdagas. Omdessa farhågor besannas finns det nog anledning att vara räddatt en kreditåtstramning kommer att dra ner den ekonomiskaaktiviteten framöver. Om inte kommer nog ränteskillnadernatillbaka till normala nivåer snart igen.Den närmaste tidens niomånadersrapporter från de internationellabankerna, som visar hur de har klarat turbulensen under dettredje kvartalet, lär få en avgörande betydelse.