Siffror som spretar

Jag har tidigare på den här platsen gett uttryck för tveksamhet kring ett par faktorer i konjunkturförloppet. Det gäller framför allt den inhemska efterfrågan i USA och Storbritannien samt omsvängningen i den ekonomiska politiken internationellt. Svensk ekonomi har jag dock tyckt borde kunna klara sig relativt bra (i och för sig efter ett BNP-fall i fjol som ju var långt värre än vad någon förutspådde för ett år sedan). Nu verkar det som att alla går och väntar på att vd:arna ska bekräfta att efterfrågan vänder uppåt, fast tittar man på Konjunkturinsitutets KI-barometer så ser man att den redan har gjort det.

Hur långvarig eller stabil efterfrågeökningen är kanske kan diskuteras men just nu säger bolagen att efterfrågan ökar, även från exportmarknaden. De säger också att de redan nu ökar produktionen. Ännu större är optimismen i de mer inhemskt orienterade sektorerna, i detaljhandeln tangerade optimismen sin starkaste nivå någonsin. Arbetsmarknaden är en annan tydlig indikator, de nyanmälda lediga platserna är fler än för ett år sedan, varslen är färre och de flesta prognosmakare får nästan i panik revidera ned sina prognoser för arbetslösheten.

Men tittar man i stället på Statistiska centralbyråns sifferskörd blir bilden…hur ska vi säga? Annorlunda. Efter att ha stabiliserats tredje kvartalet föll BNP rejält under fjärde kvartalet (0,6 procent säsongrensat). Denna häpnadsväckande försämring innebär att Sverige föll tillbaka i recession i slutet av förra året. Och det trots att tillväxten blev positiv i princip överallt förutom i uppenbara krisländer som Spanien och Grekland. I USA växte BNP med 1,5 procent, euro-zonen och Storbritannien med mer försiktiga 0,1 procent och till och med Japan registrerade en tillväxt på 0,9 procent.

Men i den sammanställning av alla länders KI-barometrar som EU-kommissionen gör – och som helt enkelt kallas EU-barometern – ligger samtidigt de svenska konfidensindikatorerna högt över motsvarigheterna i de flesta andra europeiska länderna. Och ännu intressantare, de har legat en bra bit över sina historiska genomsnitt.

SCB:s BNP-siffror ser därför rent konstiga ut, och när man dessutom reviderade ned detaljhandelsförsäljningen i januari på grund av felaktigheter blev bilden naturligtvis ännu mer förvirrande och dyster.

Det finns alltid många förklaringar till sådana här märkligheter – säsongrensade siffror är till exempel inte det pålitligaste i det här läget. I vändningspunkter i konjunkturförlopp är det inte heller ovanligt att siffrorna spretar. Men i ett större perspektiv får man helt enkelt välja vilken konjunkturindikator man ska lita på. Själv tycker jag att både arbetsmarknaden och KI-barometern är pålitliga kamrater i det avseendet. Min bästa gissning är att många aktivitetsindikatorer kommer att revideras upp tids nog.

Det finns en viss logik i att svensk ekonomi utvecklas relativt starkt, med starkt expansiv ekonomisk politik som inte kommer att stramas åt i panik som i många andra länder och med stora sparandeöverskott. Jag kan göra mig skyldig till övertolkningar, men det faktum att den svenska börsen utvecklats starkt, samtidigt som långräntedifferensen mot omvärlden har krympt och den svenska kronan har stärkts tyder på att omvärlden tycker detsamma just nu.

Om man, som jag, är orolig för USA och delar av Europa kommer det naturligtvis att påverka svensk ekonomi negativt. Men den inhemska efterfrågan i Sverige borde ändå kunna fortsätta att överraska positivt.