Slösa mer, spara mindre

Världsekonomin har stabiliserats. Efterfrågan faller inte, utan har till och med ökat i många OECD-länder. Produktionen verkar också ha stabiliserats efter att ha fallit ännu kraftigare. Allt har gått fort. Under Sveriges kris i början på 1990-talet föll industriproduktionen med runt 7 procent. Den här gången har produktionen fallit med 15-20 procent i de flesta OECD-länder, på bara några kvartal. Resultatet är att OECD-regionen arbetar med det lägsta kapacitetsutnyttjandet under efterkrigstiden. Det finns säkert felmätningar, mycket kapacitet i till exempel bilindustrin lär inte komma tillbaka. Men det så kallade ouput-gapet är så stort att det inte spelar någon större roll om vi mäter lite fel.

Det finns ingen entydig definition av vad som är en hög- eller lågkonjunktur. Den mest rättframma definitionen är just kapacitetsutnyttjandet. I en högkonjunktur har vi fullt kapacitetsutnyttjande och vice versa i en lågkonjunktur. Med det extrema utgångsläget vi har nu betyder det att även om vi skulle få en “normal” återhämtning kommande år (långt ifrån säkert i många länder), får vi lågkonjunktur under flera år framöver. Det tar lång tid för BNP, industriproduktion och sysselsättning att ta sig tillbaka till den trendbana vi låg på före kraschen.

Ska tillväxten förbättras under 2010 måste den “riktiga” efterfrågan öka, alltså konsumtion och investeringar. Även om till exempel försäljningen av bilar har ökat i flera OECD-länder så är det osäkert hur uthållig den efterfrågan är eftersom den drivits av tillfälliga stimulanser. Hittills har allt fokus, med rätta, legat på att stimulera efterfrågan, oavsett ursprung. Men i ett längre perspektiv är det inte säkert att en del av den efterfrågan vi vant oss vid ens ska komma tillbaka. Under mina år på finansmarknaden har det pratats oavbrutet om behovet av att justera “globala obalanser” och nu justeras de med full kraft. Amerikansk efterfrågan faller, importen rasar och underskotten i handels- och bytesbalans krymper. Samtidigt har Kinas efterfrågan vuxit, importen stiger och överskotten sjunker. Så långt är allt väl, om nu globala obalanser är roten till den här krisen.

I ett längre perspektiv är detta fortfarande osäkert. Ska vi tro IMF är vi snart tillbaka till att några länder slösar för mycket, och andra sparar för mycket. Det talas mycket om att länder som Tyskland måste byta tillväxtmodell, från export och mer mot inhemsk efterfrågan. Men Sverige är en lika stor “syndare”, innan den här krisen hade vi det näst största bytesbalansöverskottet relativt BNP i OECD. I ett globalt perspektiv är kanske den viktigaste frågan för Sveriges del hur vår tillväxt ska se ut. Om en femtedel av världens efterfrågan (USA) ska halta kommande år, kan vi försöka styra om vår export till länder med bättre efterfrågan. Eller ha en starkare inhemsk efterfrågan. För ett land finns det inget egenvärde med hög exportandel (det håller dock uppe konkurrenskraften), eller ett för högt sparande. Varför exporterar Sverige kapital till omvärlden motsvarande 6-7 procent av BNP? Varför investeras det inte i istället? En förklaring skulle kunna vara att avkastningen inte är attraktiv, men det känns inte som en rimlig förklaring, om vi tittar på avkastningen i de börsnoterade bolagen de senaste åren.

Eftersom den arbetsföra befolkningen krymper borde vi snarast investera, och öka kapitalstocken för att på så sätt öka produktiviteten och delvis kompensera bristen på arbetskraft. Det här var en fråga som drevs av bland andra den tidigare Riksbanksledamoten Willy Bergström, men som verkar ha försvunnit. Under finanskrisen var tumregeln snarare att det var bättre ju större överskott i bytesbalansen ett land hade. Riktigt så enkelt är det ju inte.

Att döma av diskussionen just nu verkar det största problemet kommande år bli att Sverige ska ha för hög inhemsk efterfrågan, med bubblor och inflation. Jag undrar om inte problemet är det motsatta, och att utmaningen snarare handlar om att öka inhemsk efterfrågan, i alla fall när det handlar om investeringar.

Mattias Sundling är analyschef på HQ Bank.