Tyskland: Tysk nystart efter Kohl

På taket till det socialdemokratiska partihögkvarteret i Bonntickar en jättelik klocka som visar dagarna, timmarna, minuternaoch sekunderna fram till förbundsdagsvalet den 27 september dåHelmut Kohl enligt alla opinionsmätningar väntas få ta sin hattoch gå.Fortfarande är det dock för tidigt att döma ut HelmutKohl. I slutspurten av den tyska valkampanjen håller regeringensopinionssiffror sakta men säkert på att vända uppåt igen. Skäletär bland annat den förbättrade ekonomin och den växandetillförsikten bland väljarna.

Högst sannolikhet har för närvarande en samlingsregeringbestående av kristdemokrater och socialdemokrater – medsocialdemokraterna (SPD) som starkaste parti och GerhardSchröder som regeringschef.

Det värsta tänkbara utfallet vore en rödgrön regering medsocialdemokrater och miljöpartister, något som enligt allaopinionsmätningar hör till de mer sannolika utfallen i det förhela Europa så viktiga valet. Miljöpartiet B90/Die Grünen harvisserligen mognat under åren. Men de senaste utspelen ivalkampanjen visar att deras politik fortfarande genomsyras aven övertro på statlig styrning och skepsis gentemotmarknadsekonomin.

Tyskland är moget för en ny politik, trumpetar självsäkertsocialdemokraternas partiledare Oskar Lafontaine i valrörelsen.Efter 16 år med Helmut Kohl vid makten har Tyskland i dag enrekordhög arbetslöshet, enorma statsskulder och en gigantiskskattebörda.

TRÖTTA PÅ KOHLStöd får han av valforskarna. De konstaterar att en majoritet avväljarna är trötta på Kohl och dennes regeringskoalition avkristdemokrater och liberaler. Den förefaller förbrukad och alltmer oförmögen att staka ut kursen för det nya årtusendet.Socialdemokraterna försöker i dag presentera sig som det sannareformpartiet i Tyskland. I ett 100-dagarsprogram som skallstarta omedelbart efter en SPD-seger lovar Kohls utmanareGerhard Schröder att samla facket, arbetsgivarna och regeringentill rundabordssamtal för att få Tyskland på fötter igen. I enså kallad allians för arbete och tillväxt ska parterna i engemensam kraftansträngning fatta beslut om ett förenklatskattesystem, mer pengar till utbildning och forskning samt nyaspelregler på arbetsmarknaden.

I praktiken rör det sig om ett försök att blåsa liv i deöverläggningar med arbetsmarknadens parter som under ledning avHelmut Kohl strandade för snart tre år sedan. Förutsättningarnaatt lyckas torde vara bättre den här gången, inte minst på grundav att reformorienterade fackföreningsledare som IG-MetallsWalter Riester kommer att ingå i en s-regering.

Vad ska man då förvänta sig av en socialdemokratisk valseger omsex veckor? I allt väsentligt kommer Tysklands politiska linjeatt ligga fast oberoende av vem som regerar, tror Jürgen Pfister,chefekonom vid Commerzbank i Frankfurt. Räntorna bestäms avBundesbank och den Europeiska centralbanken. I övrigt begränsasmanöverutrymmet av EU:s tillväxt- och stabilitetspakt med snävaramar för bland annat finanspolitiken.

Den viktigaste signalen är att en SPD-ledd regering kommer attkunna bryta det politiska dödläget i Bonn och skapa envälbehövlig uppbrottsstämning i Tyskland. Helmut Kohlsregeringsarbete har de senaste åren lidit av attsocialdemokraterna har blockerat alla viktiga reformprojekt medhjälp av sin majoritet i delstatskammaren, det så kalladeförbundssrådet. Så kunde SPD förra året tvinga regeringen attlägga sin stora skattereform på is.

SOSSEBOJKOTTEN UPPHÖRDenna politiska bojkott har varit helt förödande för Europascentralmakt och för resten av EU-länderna, som har fått väntaförgäves på tillväxtimpulser från den tyska bjässen. Dettaändras i samma ögonblick som SPD flyttar in i regeringskanslieti Bonn, oavsett om det sker i form av en samlingsregeringtillsammans med kristdemokraterna CDU eller i en allians medmiljöpartiet B90/Die Grünen. Med majoritet i båda kamrarna harregeringen alla möjligheter att genomföra sin egen politik. Vadkommer då Gerhard Schröder att försöka uträtta när han välsitter vid spakarna i Bonn? Hans strategi går för närvarande utpå att vara så litet konkret som möjligt, bland annat för attinte reta det egna partiet.

Man ska komma ihåg att den näringslivsvänlige, pragmatiske ochrealpolitiske Schröder – som bland annat sitter i styrelsen förbåde Volkswagen och Sydkraftsägaren Preussen Elektra – knappastrepresenterar huvudfåran i den tyska socialdemokratin.Tillsammans med svenska SAP torde tyska SPD höra till Europasmest konservativa s-partier. Schröders tilltänkteekonomiminister, företagaren Jost Stollmann, har redan utlösthäftiga reaktioner i partiet när han häromdagen krävde att detäntligen röjs i den tyska subventionsdjungeln.

Det tyska näringslivet favoriserar i dag tämligen öppet ensamlingsregering i vilken både kristdemokrater ochsocialdemokrater ingår (dock utan Helmut Kohl, som hardeklarerat att han inte står till förfogande i en sådan storkoalition). En så brett förankrad regering skulle kunna piskaigenom även de mest impopulära reformpaketen och äntligen börjata itu med Tysklands två stora framtidsfrågor: en skattereformsom skapar tillväxt och gynnar privata initiativ samt en reformav de sociala trygghetssystemen som höjer effektiviteten ochradikalt pressar ner kostnaderna.

Till förespråkarna för en stor koalition finns bland andraPorsches VD Wendelin Wiedeking och Tysklands mest kändeföretagskonsult Roland Berger. Även chefen för det tyskahantverksförbundet Dieter Philip uttalade sig nyligen för ensamlingsregering med uppdrag att fatta alla obekväma beslut påmindre än fyra år för att sedan utlösa nyval. På marknaden pekasäven på att samlingsministären 1966-1969 med SPD och CDU iregeringsställning förmådde lösa många av knutarna isextiotalets tyska politik.

RISKEN MED STOR KOALITIONRisken med en stor koalition är att de inflytelserikasocialflyglarna från båda partierna går samman och blockerarallt vad reformpolitik heter. Jämfört med de svenska moderaternaär den ideologiska basen i de tyska CDU mycket bredare ochmindre sammanhållen. Där finns allt från nyliberala grupperingartill vänsterkatolska strömningar.

Den så kallade arbetstagarflygeln i CDU skulle snabbt kunnakomma överens med traditionalisterna i SPD om att bygga utsocialstaten. Däremot skulle de troligen betrakta GerhardSchröders försiktiga reformförslag som på tok för långtgåendeoch alldeles för näringslivsvänliga.

DRÖMTEAMETSka en stor koalition verkligen lyckas vitalisera Tyskland måstesocialpolitikerna trängas undan och ansvaret lämnas över tillpragmatiker som Gerhard Schröder och Kohls kronprins, WolfgangSchäuble, idag mäktig gruppordföranden i det kristdemokratiskapartiet. De programmatiska skillnaderna mellan dessa politikerär i praktiken försumbar. Såväl Schäuble som Schröder vet attTyskland måste avregleras och bli mer lättfotat för att klarasig i den globala konkurrensen.

Hur steltbent Tyskland fortfarande är visar den högastrukturella arbetslösheten på omkring 9 procent. Med andra ord:över 80 av den sammanlagda arbetslösheten hänger samman med attden tyska arbetsmarknaden fungerar ineffektivt. Regeringen Kohlhar visserligen börjat avreglera ekonomin – enligt OECD:ssenaste rapport med större framgång än vad man hittills harkunnat ana – men det är diger lista på arbetsuppgifter somväntar på den nya regeringen.

Fortfarande är det över 80.000 statliga förordningar somreglerar det tyska näringslivet och hämmar tillväxten.Skattetrycket måste enligt alla experter ner från en maximalskattesats på 53 procent till närmare 40 procent. Och självaskattesystemet måste befrias från undantagsregler och förmånersom i decennier beviljats av diverse regeringar.

Kommer socialdemokraterna att orka med att lösa problemen?Förmodligen inte i den utsträckning näringslivet hoppas på. Menå andra sidan: bättre med en stark regering som når halvvägs änfortsatt handlingsförlamning i Tyskland.

BILDTEXT: Lyteskomik och självironi har blivit vapen i den tyskavalkampanjen. Oppositionen ser den storväxte Helmut Kohl som endinosarie som överlevt sig själv. Kohls parti svarar medelefantbilden.