”Jag har alltid varit en tabellnörd”

Vad är det här för tabell?” Anders Lannebo satt bredvid sin pappa och läste tabellen för engelska ligan i tidningen. Efter andra världskriget hade fotbollen i England kommit igång på allvar och det var via fotbollen som han upptäckte en annan tabell i tidningen – börslistan. Han frågade sin pappa som förklarade innehållet och sonen Anders fortsatte att följa favoriter som Arsenal FC och Djurgården men även Atlas Diesel och Sandvikens järnverk. Redan som tolvåring hände det att han ställde sig utanför bankfönstret på Karlavägen i Stockholm för att följa börsen i realtid.

”Jag har alltid varit en riktig tabell­nörd”, säger Anders Lannebo när Affärs­världen träffar honom 65 år senare på Lannebo Fonders kontor på Kungsgatan.

Tabellkunskaperna återfinns på flera plan idag. Anders Lannebo kan på rak arm berätta hur många som har dött i sviterna från covid-19, han vet hur många som ligger inne på IVA och hur stor andel av den svenska befolkningen som är dubbelvaccinerad.

”Sådant är bra att kunna av flera anledningar”, säger han.

Aktieanalytiker på Custos

Tabell- och sifferintresset tog honom tidigt in i finansbranschen. I slutet av 1960-talet blev han aktieanalytiker på dåvarande Custos. Det var under en period då investmentbolaget riktade in sig på börsnoterade bolag i expansiva branscher. Stora innehav fanns i exempelvis Gränges, Volvo, Boliden och Billerud. År 1975 blev han aktiestrateg på Sparbankernas Bank (numera Swedbank). Efter att ha varit placeringschef blev han VD för Robur, som skulle växa till det i särklass största fondbolaget i Sverige.

”På Robur hade det skett en stor förändring från det lilla företaget till det stora. När jag satte min fot på Robur för första gången var vi sex anställda, när jag lämnade var vi flera hundra. Till slut började jag känna att nu räcker det. Jag ville varva ner, jag var ju ändå 55 år.”

Anders Lannebo klev av som VD och blev i stället ordförande i fondbolaget. Göran Espelund som var Lannebos ”trogne vapendragare” utsågs till VD för Robur. Men då Espelund inte drog jämt med bankledningen fick han snart lämna VD-posten.

”Det där tyckte jag var väldigt trist! Då bestämde jag mig för att hoppa av ordförandeposten. Jag fick idén om att vi skulle starta något eget. Och när en tanke får fäste så är det som ett frö som gror. Det där fröet bara växte och växte.”

Lämnade Robur år 2000

Anders Lannebo lämnade Roburstyrelsen i februari 2000. Ungefär två månader senare var han och Göran Espelund igång med Lannebo Fonder. Vid millennieskiftet hade den svenska finansmarknaden börjat luckras upp. Inte minst började storbankerna att utmanas på flera håll och uppstickare som Nordnet grundades. Likväl var det ovanligt att nya mindre fondbolag etablerades.

”Det var en oligopolmarknad. Bankernas fondförvaltning riktade in sig på en ganska trist, närmare indexförvaltning som blev alltmer utslätad.
Vi upplevde att det fanns utrymme för en aktör som placerade mer aktivt och verkligen försökte skapa en överavkastning”, säger Anders Lannebo.

I början av 2000-talet hade bankerna drygt 80% av fondmarknaden. Idag har det sjunkit till en bit över 50%. Vid sidan av fristående aktörer har framförallt försäkringsbolagsrelaterade fondbolag vuxit sig starkare. I termer av omsättning och balansomslutning landar Lannebo Fonder i mellansegmentet och är bland de 15 största fondbolagen på den svenska marknaden.

Just nu konsolideras fondmarknaden på flera håll där utländska jättar såsom riskkapitalistjätten KKR går in i Söderberg & Partners, samtidigt som Altor-ägda Carneo samlar på sig fristående fondbolag under samma tak. Även Lannebo Fonder har fört samtal om samgåenden med andra men hur det blir med den saken får framtiden utvisa, menar Anders Lannebo.

”Kostnaden för att driva verksamheten är väsentligt högre än vad det var för ett antal år sedan. Det gör att man måste ha en volym som kan bära de kostnaderna. Det är en sak som driver förändringar på marknaden”, säger han.

“Timing is everything”

Tidpunkten för att starta fondbolag vid millennieskiftet tycktes vara perfekt.

”Vi hade haft en haussad marknad 1998, 1999. Intresset för aktiemarknaden var enormt.”

Förutom att klimatet var det rätta, började PPM komma igång vilket skulle innebära att miljontals svenskar blev fondsparare. Att ha några valbara fonder i det nya PPM-systemet vore förstås en bra start.

”Vi fick ihop våra handlingar. Och jag minns så väl att vi var tvungna att få ett godkännande före klockan 17 en fredag. Därefter stängde fönstret, och vi skulle få vänta ett år till. Men klockan 16 den fredagen träffade jag FI:s generaldirektör som gav oss klartecken.”

Anders Lannebo hade blivit finanskändis efter sina två decennier på Robur, vilket fungerade som ett dragplåster för att locka till sig sparare till fonden. Det nya
fondbolaget fick snabbt in 80 000 sparare.

”Vi hade ju ett namn som fortfarande var rätt välkänt i marknaden och det hjälpte oss. Så de första månaderna fick vi väldigt många sparare från det nya PPM-systemet. År 2000 fanns det knappast någon kö för att starta nya fondbolag men vår bedömning att det behövdes ett alternativ till de riktigt stora drakarna var riktig, och den bedömningen hjälpte oss”.

Lannebo Fonder startade med en Sverigefond, en småbolagsfond, en blandfond och en teknikfond. De var pionjärer med teknikfonden som förvaltades av Mikael Näslund som hade följt med Anders Lannebo från Robur. Det var också den populäraste fonden till en början. Men det var före IT-kraschen.

”I mars 2000 toppade Nasdaq. Vi startade efter mars så vi slapp det första stora kursfallet och trodde då, i vår enfald, att vi hade varit skitsmarta. Vi trodde att vi hade kommit undan med blotta förskräckelsen. Men det visade sig att det var bara första vågen. Sedan kom andra. Och tredje. Teknikfonden (Vision) startade med en andelskurs på 10 kronor och bottnade på 1,67. Vi hamnade nästan direkt på minus och det där fick vi äta upp”.

Vad tänkte du som nybliven fondentreprenör, tvivlade du på att ni hade gjort rätt?

”Nej, det gjorde jag inte. Småbolagsfonden blev istället vårt flaggskepp. Den fonden gick väldigt bra och vi red på det länge. Idag är jag väldigt stolt över att vi inte släppte teknikfonden. Jag var envis där, tänkte att det kommer att vända.”

Om man tittar på flera av era fonder idag, så har de gått bra men era konkurrenter med liknande fonder, har i flera fall gått bättre på senare år, vad säger du om det?

”Så är det. Man har sina bra perioder och man har sina sämre perioder. Det viktiga är att se långsiktigt på det hela och då ska man ha en anständig, bra avkastning. Helst, natur­ligtvis, i topp av tabellen. Vår småbolagsfond var en succé från början men det har varit bumpy roads, och jag tror inte någon fond kan matcha den fonden i det långa loppet.”

Risk har ju premierats ganska mycket på senare år. Om man tar er småbolagsfond till exempel, skulle ni ha tagit större risk, kanske varit med i fler nyintroduktioner?

”Nej, så tänker inte vi. Man måste ha en grundläggande, långsiktig strategi och ska inte hålla på och hatta runt. Man ska inte tro att man kan förutse börsens kortsiktiga svängningar. Det går inte! Däremot kan du ha en uppfattning om vad som händer på lång sikt och då måste du bottna i penningpolitiken samt kunna bedöma företagets vinstkapacitet. Det är de två byggstenarna.”

”Jag var master of the universe”

Det finns självklart tendenser till överspekulation på dagens marknad men att värderingarna är höga har en rationell förklaring i minusräntorna, anser Anders Lannebo. Han lärde sig penningpolitikens centrala roll på Custos där han började som analytiker år 1968. Då hade marknaderna pekat uppåt en lång tid. Han återger lärdomen på följande sätt:

”Jag var ung! Jag var master of the universe! Jag var 23 år. Och jag kunde det här. Men helt plötsligt började kurserna gå ned. Vad var det som hände? Jo! Riksbanken hade en chef som hette Per Åsbrink (riksbankschef mellan 1955-1973) som höjde räntan från 5% till 7% i ett par omgångar. Han införde idiotstopp på kreditmarknaden eftersom det fanns överhettningstendenser. Och då punkterade han börsen!”

Det var första fröna till en livslång insikt: Vad är det som styr börsen? Det är inte i första hand hur det går för företagen, utan tillgången på pengar.

”Stryper man tillgången på pengar genom att höja räntan så går kurserna ned. Det där lade grunden till hur jag försöker att förstå marknaden. Den låga räntan skapar ett enormt likviditetsöverskott. Det är inget konstigt med det. Risken ligger i att det här ändras så småningom snarare än att det övervärderat i sig som det var med IT-bubblan. Så länge du har låga räntor kommer börsen tuffa på. Du ser ju vad som händer när amerikanska FED eller ECB kommer med nya paket: värderingarna hålls uppe, eller går till och med upp. Folk har väldigt svårt att förstå att kurserna går upp när det händer så hemska saker i världen men börsen styrs inte av pandemi eller oro eller hur det går för företagen. Värderingarna styrs av det allmänna ränteläget, tillgången på pengar.”

Är du orolig för att vi får en inflation och Riksbanken höjer räntan?

”Att inflationen drar iväg är jag helt övertygad om, men jag vet inte när. ’Timing is everything’ som man säger. Men varken den amerikanska centralbanken eller ECB vill att det ska punkteras nu. Så länge vi har dem med oss tror jag att marknaden kommer hålla, och hålla väldigt väl. Men det kan ändras och det kan ändras snabbt av orsaker som vi inte känner till. På frågan om det är dags igen nu så blir svaret jag vet inte. Men att det finns överhettningstendenser, det är rätt uppenbart. Det prånglas ju ut bolag på börsen som knappt har någon verksamhet och ändå värderas till miljardbelopp… Det där är ju inte hållbart.”

Lärdomar av kriser

Flera kriser har avlöst varandra under Anders Lannebos karriär. Han minns kriserna väl. Oljekrisen i början på 1970-talet, IT-bubblan, finanskrisen. Svarta måndagen i oktober 1987 var värst, anser han, och den krisen gav honom ytterligare en lärdom.

”Det är fortfarande lite oklart vad som utlöste det men det var ett extremt fall. Det var fruktansvärt. Det hade gått ned med 15–20% och vi hade ganska bra likviditet på Robur. Det fortsatte gå ned, men jag blev otålig, alldeles för snabb på hanen att trycka av. Det visade sig flera månader senare att vi hade gjort ett antal briljanta affärer men vi hade kunnat göra mycket bättre affärer. Det gäller att ha tålamod, inte ryckas med. Det är lätt att säga, men svårt att göra.”

Vad är din roll på Lannebo Fonder i dag?

”Ska man hitta någon benämning är det kanske senior advisor. Men i det begreppet ligger att folk tar emot råd och du vet: Jag är 77 bast, det är nya tider nu. Jag kan gå omkring här och ge goda råd till höger och vänster. De yngre svarar artigt: Okej, tack, trevligt, trevligt. På Robur kom nyanställda direkt från skolan. De var gröna allihop, jag var den erfarna och det var lättare att sprida sina råd. Men idag är det en helt annan generation, de kan det här mycket bättre än jag. Jag följer ju med så klart, men det är inte jag som sitter inne med den stora visdomen längre.”

Några som vandrat vidare i näringslivet och som Anders Lannebo en gång i tiden anställt är Joachim Spetz, nuvarande styrelseordförande i Robur (tidigare chef för Handelsbanken fonder). En annan är Jan Gurander, vice VD för Volvo Group och Conni Jonsson som senare grundade EQT. Vad predikade han då för finansnykomlingar som Jonsson, Gurander och Spetz?

Det var framför allt två saker: 1. Skriv dina egna analyser. 2. Sitt inte på din kammare utan gå ut och träffa folk, besök företag, prata med företagsledningar.

”Jag tror inte att många gör sina egna analyser idag. De förlitar sig på rapporter från bankerna”, säger Anders Lannebo.

Apropå generationer. Johan Lannebo, din son, är numera styrelseordförande i Lannebo Fonder. Han var också en av grundarna som anslöt från SEB. Hur har det varit att jobba tillsammans?

”Det har gått alldeles utmärkt. Johan kör sitt race. Han behöver inte hålla pappa i handen. Det har varit helt utan problem. Jag tycker vi har haft väldigt klara gränser för vilka roller vi ska spela.”

Johan är i dag en av bolagets största ägare och även styrelseordförande. Vilka andra var med från början?

”Göran Espelund, Micke Näslund, Per Axelsson och Peter Rönström var med och grundade. Vi fem medgrundare äger fortfarande drygt 80% av bolaget. Andra som gick in var familj, vänner: min pappa, min svärfar, och även Skandia eftersom jag kände Lars-Eric Pettersson sedan tidigare.”

Och familjen Schörling?

”Ja. Jag kände Melker bra så jag frågade honom om inte han kunde vara med att satsa lite pengar i det här. Det tyckte han var en kul idé och satte in en liten slant.”

Hur mycket startkapital behövde ni?

”Bra fråga. Hur mycket pengar behövs för att starta ett fondbolag? Egentligen behövs det väldigt lite. Det är inga fasta investeringar. Du ska bara ha kontor och lite utrustning men jag var av den uppfattningen att vi snarare skulle vara överkapitaliserade så jag var mån om att vi skulle ha mer pengar än vi behövde. Om jag minns rätt hade vi ett eget kapital på 28 miljoner kronor och det behöver man absolut inte. Men sedan kom IT-bubblan och därefter 9/11. Det kom något år vi knappt tjänade någonting. Då var det väldigt skönt att ha de där pengarna.”

Under hela din karriär har du varit med att vidga utbudet för småspararna först med Robur och sedan med Lannebo Fonder. Har det varit en drivkraft?

”Ja, jag har känt en tillfredsställelse i att kunna erbjuda vanliga människor ett bra alternativ för sitt sparande. Det är med stor tillfredsställelse jag ser att miljoner människor nu har PPM-pengar som växer på ett alldeles briljant sätt.”

Anders Lannebo och andra ägare har knappast gått lottlösa. Under 2019 gjorde Lannebo Fonder en vinst på drygt 500 miljoner på en omsättning på en knapp miljard.

”Det är klart att jag verkligen velat driva verksamheten så att vi tjänar pengar men jag vill också att våra kunder ska må bra. Då identifierar jag inte bara kunderna som stora institutioner, utan även småsparare. Jag skulle gärna vilja att Lannebo hade 100 000-tals småsparare till men som fristående fondbolag har vi en distributionsutmaning. Bankerna har haft långt monopol på småspararna. Nu har Avanza och Nordnet slagit lite hål på det men en uppstickare som Lannebo Fonder når inte ut till en miljon småsparare.”

Men där hjälper väl internetbanker till, det är ganska lätt att välja fonder hos dem?

”Ja, men de gör det inte gratis” (De får provision motsvarande runt hälften av den totala fondavgiften).

 Är det för dyrt tycker du?

”Det är en ständig förhandling var de offererar och vad vi offererar. Det är viktigt för oss att vi finns i deras utbud men de gör inte detta om de inte kan tjäna pengar. Allra helst skulle jag vilja öka antalet direktägare hos oss från 10 000 till kanske 100 000 kunder.”

Hur ökar ni det?

”Bra kundservice är en viktig förutsättning men i grunden handlar om hur bra man presterar. Jag märker det direkt. I år går Sverigefonden väldigt bra, det slår igenom direkt i vår försäljningsstatistik. Får vi en artikel i Dagens industri där de uppmärksammar detta så är det vår bästa marknadsföring. Du kan inte sälja något som inte är bra, det måste vara i toppen av tabellen”.