23 november 2021 14:57

De nya finansmännen och deras inte så underbara konglomerat 

Misstro mot entreprenörer, regelverk som stängde in allt nyföretagande i etablerade strukturer. Höga kapitalkostnader, prohibitiv beskattning – se där några av nyckelfaktorerna som ledde till 60- och 70-talens nöjesfältsliknande företagsstrukturer. För den moderne börsanalytikern framstår de två decennier som nu skall avhandlas som en tripp mer värdigt Woodstockfestivalen än en seriös aktiemarknad.  

Den förste av en ny sorts finansmän var Anders Wall i slutet av 1960-talet. Han blev banbrytande efter att han blev VD för Beijerinvest 1967 som därefter gjorde ständiga företagsaffärer. Genom att offensivt bygga ett konglomerat i Sverige efter amerikansk förebild blev han snabbt rikare än rik.

Men själva idén med finansiella ägarbolag var (som den uppmärksamme läsaren av denna bok redan vet) inte ny, snarare tvärtom. En lång rad institutionella ägarbolag, som kallade sig förvaltnings- investment eller utvecklingsbolag, hade alla ombildats i defensivt syfte i socialdemokratins Sverige. Nya regler hade tvingat bankerna att placera ut aktieposter som hamnat i deras ägo under mellankrigskriserna, till förvaltningsbolag på börsen. Privata ägarbolag hade tvingats förskansa sig i ”svarta familjebolag” när förmögenhetsskatten nått konfiskatorisk nivå för de allra rikaste efter 1947.

Prenumerera

Detta innehåll kan läsas av dig som är prenumerant.

Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Dator, läsplatta och mobiltelefon.

Premium

  • Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
  • Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
  • Över 500 aktieanalyser per år
  • Unika investeringsverktyg och portföljer
  • Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
  • Och mycket mer
479 kr  / per månad

Vill du se fler alternativ? Läs mer här