Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr

Det hände sig häromveckan att en vänlig själ bjöd ut mig på lunch. I tider som dessa kan man inte tacka nej till en gratis måltid, och jag mötte därför min välgörare över en bit mat och samtal. Mannen, som är en framgångsrik företagare i övre medelåldern, hade valt en krog i centrala Stockholm där såväl dekor som lokal kändes något be­dagade. Man kunde liksom känna ekot av en svunnen tid, där valet förmodligen stod mellan Café Opera eller detta etablissemang för dem som ville synas bland det vackra folket.

En servil ung kypare i vit serveringsrock som tilltalade mig med ”ni” – en ovana bland en del yngre människor, som fyller mig med den blandade känslan av att vilja slå ”niarna” på käften samtidigt som jag fylls av en slags ömsinthet inför deras tafatthet – räckte fram en meny som verkade vara marginellt förändrad sedan storhetstiden någon gång på 1980-talet.