Det krismedvetna klimatet

En av politikens äldsta sanningar är den att partier aldrig ska slösa bort en rejäl kris. Detta eftersom krismedvetandet som framkallas kan användas till att få acceptans för den linje som sedan länge varit rätt i sak, men innan krisförloppet föreföll politiskt omöjlig. Svensk regeringskonst är fylld av många historiska illustrationer på just det här. Så ansökte exempelvis Sverige om EG-medlemskap efter ett hastigt nattligt ekonomiskt krispaket. EU:s inre marknad är i dag en lika bärande som självklar förutsättning för den svenska exportberoende konkurrensutsatta ekonomin.

Kriser är en del av politikens vardag. Numera arbetar jag i näringslivet och sitter i styrelser. Men första gången jag anställdes i Regeringskansliet var efter finanskrisen i mitten av 1990-talet. Statsskulden hade fördubblats, arbetslösheten tredubblats och budgetunderskottet fyrdubblats. Medier och intressegrupper följde dygnet runt vad regeringen gjorde för att återvinna förtroende för svensk ekonomi. Trycket på handling var påtagligt. Som ung tjugofemåring på socialdepartementet var jag med om att strama upp vildvuxna bidragssystem och kostnadsdrivande socialförsäkringar. Även utan finanskris hade besluten om nedskärningar och avregleringar varit bra för ekonomisk tillväxt och svensk konkurrenskraft. Men som så många gånger förr var krisen en förutsättning för politisk handlingskraft. Läget nyttjades till nödvändig nyorientering.