Fiberfattig föda

Sverige var tidigt med att anlägga bredband för snabb uppkoppling till internet. Internationellt rankas Sverige högt när det gäller antalet bredbandsabonnemang per invånare, och it-användning. Det senare underlättas förstås om uppkopplingen fungerar bra.

Och staten har högt ställda mål för den fortsatta bredbandsutbyggnaden: till år 2020 ska 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband med en hastighet på minst 100 megabit per sekund.

Åtskilliga skattemiljarder har redan satsats, och fler ska det bli. Med stolta ord deklarerade regeringen 2009 i den senaste nationella bredbandsstrategin att it och internetanvändning inte bara gynnar tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Även utmaningar som globalisering och klimatförändringar blir lättare att hantera med bredband till alla.

Och en alltför snabb blick på statistiken kan ge uppfattningen att målet verkar vara inom räckhåll. Nyligen kom Internetstiftelsen med sin årliga rapport om svenskarnas internetvanor där det står att 90 procent har bredband hemma.

Men bakom den höga siffran finns en annan verklighet: väsentligt färre, 61 procent, har tillgång till bredband med hastigheten 100 megabit per sekund. Vanligen är fiber den teknik som står till buds för snabbt bredband, och det har bara drygt hälften av befolkningen, 54 procent.

Utanför tätorterna är en snabb uppkoppling ännu mer ovanlig. 1,1 miljon svenskar bor i samhällen med max 200 invånare och av dem är bara 13 procent anslutna till ett fibernät.

Det är också stor skillnad beroende på var i landet man bor. I Västerbottens län har 75 procent tillgång till fiber, medan siffran är hälften i Dalarna. I Malung-Sälens kommun har bara 3 procent snabb uppkoppling.

Det finns alltså många kvar, framför allt på landsbygden, som ska anslutas till snabbare bredband innan det nationella målet är i sikte. Även utanför storstäderna vill människor kunna använda modern kommunikationsteknik, se streamad tv och även där vill företag växa.

Pengar finns också för ändamålet. 3,25 miljarder kronor finns avsatta i det så kallade Landsbygdsprogrammet 2014–2015. Men ännu har inte en krona delats ut. Det råder nämligen kaos i regelverket.

Landsbygdsprogrammet hanteras av Jordbruksverket, som sätter reglerna för bredbandsansökningar. Hittills har byalag, företag och kommuner sökt bidrag för cirka 800 fiberprojekt. Enbart juridiska personer får ansöka.

På sina håll prövas grannsämjan hårt eftersom alla inte är beredda att betala tiotusentals kronor ur egen ficka för något de tycker att de inte behöver, om de har löst sin uppkoppling på annat sätt.

De som är engagerade i fiberutbyggnad lägger å andra sidan ner mycket tid på att driva igenom byalagets projekt. Bara att skriva ihop ansökan är nog så tidskrävande.

Det lättade inte heller upp stämningen att reglerna ändrades mitt under ansökningstiden. Först var det tätorter med färre än 3 000 invånare som fick ansöka om bidraget. Nu är det orter med färre än 200 personer och med kortare avstånd än 200 meter mellan husen som kommer ifråga för fiberpengarna.

I Dalarna blev plötsligt var femte projektansökan ogiltig med de nya reglerna och även norra Värmland drabbades, enligt tidningen Ny Teknik.

Ändringarna gjordes sedan Post- och telestyrelsen, PTS, hade analyserat var marknadens aktörer kan rulla ut bredband utan statligt stöd. Möjligen en något senkommen insikt.

Analysen ligger också till grund för ett beslut att regionala prioriteringar inte får göras. Det tycker länsstyrelserna är frustrerande eftersom de har kunskap om var behoven av snabbt bredband är särskilt stora. Kanske skulle de 97 procenten i Malung-Sälen som saknar fiber vilja prioriteras av länsstyrelsen i Dalarna?

I Jordbruksverkets kriterier för stödet bedöms projekten efter nuvarande anslutningsgrad till fiber och antalet möjliga nyanslutningar. Därefter får de sökande poäng om det finns projektledare, ekonomiansvarig eller tekniskt kunniga personer i projektet.

En handläggare frågar sig om inte dessa kompetenser är en självklar förutsättning för att få ett stöd på flera miljoner kronor. Och enligt honom gör de sökande nu egna geografiska indelningar med märkliga former så att enbart de som vill ansluta sig ingår.

Och en olycka kommer sällan ensam. För att spä på kaoset ytterligare har Jordbruksverket problem med sitt nya it-system. Landsbygdens folk lär få vänta på sin fiber.